Sextio år av nyfikenhet

I nedre tonåren började Thomas sätta upp sina första holkar. Nyfikenheten på vad som kunde finnas där inne drev honom – och redan första året häckade en tofsmes i holken. Det var så det började. Då ville han mest komma fåglarna lite närmare, men med åren har drivkraften förändrats till att handla om kunskap: att förstå mer om fåglarna och deras liv.

I snart 60 år har Thomas arbetat med olika holkprojekt. ”Det är lättare att studera en fågel när man kan följa den i en holk”, säger han. Man ser vilka som häckar, när de lägger ägg, hur många ungar som klarar sig. Genom åren har han satt upp omkring 400 holkar – mest för ugglor, men också småfågelholkar, bland annat i Ånnsjöns fågelstations projekt där statistik förs löpande.

Kattuggla är en favoritart – de lever ett undangömt liv, och holkarna gör det möjligt att komma dem lite närmare. Ett av hans starkaste minnen är från 1960-talet, när han satte upp pärluggleholkar och för första gången såg en uggla titta tillbaka på honom. Det blev starten för ett livslångt intresse som så småningom ledde till en uppsats om pärlugglans ekologi.

Det roligaste, säger Thomas, är att få vara med i hela processen – från hantverket i snickeriet till undersökningen av vad som finns kvar i holken när ungarna lämnat boet.

I dagens moderna skogsbruk finns få naturliga hålträd kvar, och därför behövs holkarna mer än någonsin. De ger fåglarna boplatser – och oss människor en chans att lära oss mer om dem.