Fågelskydd i skogsbruket – från ord till verkligt ansvar

Den svenska skogen är livsmiljö för tusentals arter – inte minst våra skogsfåglar. Ändå fortsätter avverkningar att ske i områden där hotade och känsliga arter häckar, födosöker och övervintrar. I dag vilar ett orimligt stort ansvar på ideella krafter att upptäcka brister och driva ärenden till domstol. Så kan vi inte ha det.

Systemet med avverkningsanmälningar är i grunden tänkt att ge myndigheter möjlighet att ingripa när naturvärden hotas. I praktiken fungerar det ofta tvärtom. Anmälningar registreras, tidsfrister löper och avverkningar genomförs – ibland utan att tillräckliga inventeringar gjorts. När hotade arter som tretåig hackspett, lavskrika eller olika ugglor riskerar att förlora sina livsmiljöer är det alltför ofta miljöorganisationer som tvingas agera i sista stund. Att behöva överklaga för att lagen ska följas är inte ett hållbart system.

Artskyddet måste vara förebyggande, inte reaktivt. Skyddet av fåglar vid skogsavverkningar behöver stärkas genom att kravet på skogsägaren att veta vad som finns i skogen efterlevs, och en fungerande tillsyn. Det ska inte vara möjligt att avverka skog med konstaterade höga naturvärden. Lagar finns – men de måste tillämpas konsekvent.

EU:s fågeldirektiv är en hörnsten i detta arbete. Det har i decennier varit avgörande för att skydda hotade arter och deras livsmiljöer. Att värna direktivets ställning i svensk lagstiftning är centralt. När regelverk försvagas eller tolkas alltför generöst riskerar vi att underminera det skydd som byggts upp under lång tid. Fågeldirektivet ska fortsatt vara styrande – och inte förvandlas till en pappersprodukt.

BirdLife Sverige ska vara en tydlig och konstruktiv röst i samhällsdebatten. Vi ska påverka beslutsfattare, myndigheter och markägare för att säkerställa att system och regler faktiskt fungerar för naturen. Det innebär att driva på för bättre lagstiftning, stärkt tillsyn och större transparens i avverkningsprocesser. Det innebär också att lyfta fram goda exempel där skogsbruk och naturvård går hand i hand.

Skogen är en gemensam resurs, och dess biologiska mångfald är ett ansvar vi delar. Ett hållbart skogsbruk måste rymma mer än produktion – det måste också ge utrymme för fågelsång, gamla träd och fungerande ekosystem. Genom att stärka artskyddet och förbättra regelverken kan vi säkerställa att framtidens skogar fortfarande är levande.

Det är dags att gå från ord till handling. Fåglarna kan inte vänta.