Nu räknas sjöfåglar i stora delar av Europa

Den internationella midvinterinventeringen av sjöfåglar i Europa startade 1967. Det betyder att räkningarna görs för 50:e gången nu under perioden 9–24 januari 2016! Huvudräkningsdagen infaller den kommande helgen men då vädret kan vara nyckfullt, är inventeringen möjlig att genomföra under en tvåveckorsperiod.

Denna internationella inventering äger rum på ungefär 25 000 platser. I Sverige räknas sjöfåglar på 600–700 platser längs kusterna i söder. Det är Leif Nilsson vid Lunds universitet som samordnar fågelräkningen med stöd av Naturvårdsverket. Leif har för övrigt varit med i projektet under alla de 50 åren, något som onekligen inger respekt! I ett pressmeddelande från Lunds universitet säger Leif Nilsson att de flesta arter har ökat i antal under perioden:

– De flesta övervintrande arterna i Sverige visar en markant ökning, undantaget är alfågeln. En mycket stor del av ökningen av svenska sjöfåglar under vintern kan förklaras av mildare vintrar, säger Leif Nilsson.

Motsvarande utveckling märks internationellt. Generellt visar de flesta arter en ökning inom vår del av Europa. Mildare vintrar har lett till att sjöfåglar inte behöver flytta särskilt långt.

Utvecklingen för sjöfåglar i och kring Östersjön är däremot mindre ljus. I vinter görs en särskild satsning på att totalinventera Östersjön, något som bara skett två gånger tidigare, i början av 1990-talet samt 2007–2009. Kartläggningen görs med flyg som utgår från flera länder runt Östersjön. Flyginventeringen täcker även delar av Västerhavet och Nordjön.

– I början av 1990-talet fanns förmodligen mer än 4 miljoner alfåglar i Östersjön. Vid den senaste inventeringen beräknades antalet till cirka 1,4 miljoner, en mycket drastisk minskning. På samma sätt har man konstaterat att antalet ejdrar minskat i Östersjön, säger Leif Nilsson.

Resultaten av inventeringarna bildar underlag för att skydda de viktigaste övervintringsplatserna för olika arter. De används för att välja områden enligt våtmarkskonventionen eller för EU:s Natura 2000-program. De innebär också att man kan följa beståndens utveckling och i ett tidigt skede få en varning om någon art minskar kraftigt. Dessutom används inventeringarna som en indikator på miljötillståndet i EU:s havsområden för det marina direktivet.

 


Det finns några tydliga undantag från den ökande trenden bland sjöfåglarna. Ett av dessa är alfåglarna i Östersjön som minskat markant. Foto: John Larsen