Under senare år har flera arter av gäss ökat så mycket i antal att det skapat problem, både inom jordbruket och inom naturvården. Nyligen beviljades Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Högskolan i Kristianstad 9,7 miljoner kronor från Naturvårdsverkets viltvårdsfond för en studie av gässen.
Studien heter Från fält till flyttväg och avsikten är att undersöka gässens rörelsemönster inom rastområden och under flyttvägar.
– Eftersom gässen har ökat kraftigt står myndigheterna inför ett dilemma när det gäller förvaltningen. De orsakar mer och mer skador inom jordbruket och även inom naturvården, bland annat genom överbetning i reservat, berättar Johan Månsson, docent vid SLU och en av projektledarna.
– Samtidigt går det även dåligt för några av arterna vilket komplicerar problematiken ytterligare.
På flera platser i landet har gässen skapat konflikter mellan jordbruk och naturvård när man anlagt vårtmarksreservat i jordbruksbygder för att gynna våtmarksfåglar, till exempel doppingar och simänder. Områdena har lockat till sig stora mängder gäss, som då inte bara nöjt sig med att söka föda inom reservatet.
– Gässen är ju inte dummare än att de utnyttjar den här jätteresursen med mat på åkrarna, och lantbrukarna ser ju att det är våtmarken som lockar dit gässen.
Det finns tre metoder för att minska gässens skador på jordbruksgrödor. Man kan skrämma bort dem från åkrarna, eller locka dem till så kallade avledningsåkrar där man odlar grödor som gässen får äta av. Det tredje alternativet är att begränsa antalet gäss, till exempel genom jakt.
– Men om populationen fortsätter att öka kommer det att växa oss över huvudet med de åtgärder vi har nu, därför måste vi jobba så effektivt som möjligt. Och hur gör vi det? Det är det vi ska undersöka i studien.
Studien har fyra delar. I den första delen kommer ett antal gäss att förses med GPS-sändare så att man kan kartlägga deras beteende, bland annat vilka åkrar de väljer och vart de flyttar.
I den andra delen ska man undersöka hur verksamt och kostnadseffektivt det är att skrämma gäss, och om skrämseln även påverkar andra arter än gäss.
Den tredje delen av studien har en samhällsvetenskaplig inriktning och ska undersöka hur förvaltningen av gässen fungerar, och om det finns konflikter mellan olika intressen och hur man i så fall kan lösa dem.
I den fjärde delen vänder man sig utomlands och tittar på hur liknande problematik har hanterats i andra länder.
Studien kommer att inledas redan i sommar då man börjar förse gäss med GPS-sändare. Totalt kommer ett tiotal personer att arbeta med studien varav tre forskare på heltid. Även forskare från Danmark, Norge och Skottland kommer att delta i arbetet.
Efter tre år ska en halvtidsutvärdering göras och därefter kommer man att söka pengar för ytterligare tre års studier.
Karin Andersson, BirdLife Sverige
Grågäss på jordbruksmark. Foto: Magnus Helström
