Julkalender 2/12 Bofink
Bofink, 2 december
Bofinken är Sveriges näst talrikaste fågel. Endast lövsångaren är vanligare. Man räknar med att det häckar ungefär 8,3 miljoner par bofinkar i landet. I slutet av sommaren, med årets ungar inräknade, innebär det att det finns i runda slängar 40 miljoner bofinkar! Men de allra flesta, mer än 99 procent, av dessa flyttar sedan iväg. Kvar blir endast en liten bråkdel, och det är egentligen enbart i Skåne och Blekinge som bofinken kan sägas vara en ganska vanlig vinterfågel.
Men visst ses det bofinkar vid fågelmatningar även i andra delar av landet, men de blir allt fåtaligare ju längre norrut vi kommer. I de nordliga länen brukar det enbart rapporteras vardera något tiotal under Vinterfåglar Inpå Knuten. I södra Sverige varierar antalet övervintrande bofinkar med tillgången på bokollon. Är det gott om ollon, som vintern 2019/20, stannar fler kvar och lever då gott i bokskogarna. Men en förutsättning är att marken är snöfri. Kommer det snö, blir de nedfallna ollonen svåra att hitta. När det sker, kan bofinkar och bergfinkar formligen invadera sydsvenska fågelmatningar.
Något som många fågelmatare noterat är att en ganska stor andel av de övervintrande bofinkarna har skador på fötterna. Det ser ur som svampiga påväxter och orsakas av ett virus som just bofinkar verkar vara särskilt känsliga för. Möjligen är det just sjukdomen som satt ner deras kondition och fått dem att stanna kvar i stället för att flytta söderut till sydvästra Europa där merparten av våra bofinkar tillbringar vintern.
Vid fågelmatningarna uppehåller sig bofinkarna ofta på marken. Där plockar de i sig nedfallna solrosfrön och hampfrön men även en del av de små fröer som ingår i en del fröblandningar. De kan även äta spannmål som havre och vete, men dessa fröslag kan ses som något av nödproviant som utnyttjas när inte mer näringsrika fröer står till buds.
Mot slutet av vintern kan bofinken bli riktigt talrik även längre norrut i landet. Den anländer tidigt, ofta i samband med mildluftsinbrott i mars månad. Dess sång hör också till de första man hör under den tidiga våren. Den är ganska klämmig, avslutas med en knorr och brukar beskrivas så här: ”Ja, ja, ja, jag kommer från Jönköping, jag!”
Text: Anders Wirdheim
Foto: Göte Gustafsson