22 februari, 2024

Debatt: Hur kan skogsbruket vara/bli hållbart?

Debatten om skogen är intensiv, och klyftorna mellan olika uppfattningar förefaller avgrundsdjupa. Dessbättre finns det relativt enkla åtgärder som verkligen skulle få effekt och leda Sverige mot ett både lönsamt och hållbart skogsbruk.

 

BirdLife Sverige står upp för de livsmiljöer som såväl regering[1] och riksdag[2] som EU-kommissionen[3] och samtliga medlemsstater[4] uttryckligen har bestämt att skogsbruket måste avstå från att avverka. Vi vill mer än gärna se att jord- och skogsbrukare kan leva på inkomster från den mark som de råder över. I många avseenden kan både biologisk mångfald och det svenska samhället gynnas av en levande landsbygd, så länge brukandet sker på ett sätt som följer gällande lagstiftning och inte enbart främjar produktionsmålen.

 

Såväl naturen som människor (däribland skogsbrukare) som ska leva av den är beroende av fungerande ekosystem. I takt med att dessa förstörs genom kalavverkning, fragmentering och intensivt brukande så blir skogslandskapen alltmer sårbara för klimatförändringar, extremväder, brand och skadeangrepp.

 

Kalhuggning och markberedning lämnar för flera hundra år framöver ett kraftigt skadat ekosystem som få arter överlever[5]. Men det går definitivt att förena aktivt skogsbruk med artskydd och många mindre skogsägare vill bruka skogen utan att den kalhuggs. Än så länge motarbetas de dock av tunga aktörer inom skogsindustrin och markägarorganisationer som motsätter sig minskad avverkning.

 

Svenskt skogsbruk fokuserar på att så billigt som möjligt få fram råvara till en idag överdimensionerad massa- och pappersindustri. Nu råder akut virkesbrist och avverkningen överstiger tillväxten. I denna kapplöpning prioriteras inte enskilda skogsägares intressen, bortsett deras möjlighet att leverera billig massaved. För de flesta skogsägare skulle ersättning för bevarande av biologiskt värdefulla skogar eller hyggesfritt skogsbruk ge väl så bra avkastning.

 

På senare tid har det kommit en rad domar[6] som implementerar miljöbalkens kunskapskrav och hänsynsregler[7], vilket i en del fall innebär förbud mot (vissa) skogsbruksåtgärder. Nu kräver markägarorganisationer att staten ska stå för den kunskapsinsamling som åligger markägaren och att markägare ska få ”full betalning” även när kalavverkning innebär lagbrott. Kanske var det inte så klokt av de stora markägarorganisationerna att vilja avveckla statliga inventeringar av naturvärden?

 

Tanken att man som markägare ska få betalt för att följa lagen är egentligen obegriplig (ungefär som om ett åkeri skulle få betalt för att hålla hastighetsbegränsningarna). Många markägare uppfattar likväl höga naturvärden som ett hot om förlorad inkomst, vilket t.o.m. leder till att man i smyg ”städar undan” dessa[8] och därmed bryter mot lagen[9] för att man sedan vid anmälan ska kunna konstatera att området kan avverkas utan vidare restriktioner.

 

Situationen måste lösas genom att markägare får så pass hög utkomst av eller ersättning för naturvärden på sin mark att det överstiger virkesvärdet vid avverkningsförbud. Det enda rimliga är att skogsindustrin och markägarkollektivet gemensamt använder en del av vinsterna från den gemensamma naturresursen skog för att gynna markägare med höga naturvärden, som komplement till statlig ersättning. Men i alla sammanhang där sådana lösningar diskuteras motsätter sig markägarorganisationerna initiativ som innebär finansiering från den privata sektorn. Frågan är när tillräckligt många markägare tröttnar och KRÄVER en gemensam lösning?

 

Först när följande blir verklighet kan vi ens börja diskutera om svenskt skogsbruk kan bli hållbart.

  1. Sverige skyddar den skog som krävs för att fullfölja internationella avtal och lagar som motsvarar vetenskapliga slutsatser om bibehållande av livskraftiga ekosystem.
  2. Staten avsätter medel för att skydda de för biologisk mångfald och klimat mest värdefulla skogarna. Till att börja med bör markägare som frivilligt vill skydda sin skog få utlovad ersättning omgående, inte som nu behöva vänta i åratal innan ersättning finns till förfogande, och istället kanske väljer att avverka!
  3. Regeringen tar initiativ som leder till att skogsindustrin avsätter vinstandelar för att gynna markägare med skogar som håller höga naturvärden.
  4. Markägarkollektivet inrättar ett bonus-/försäkringssystem som jämnar ut det som nu uppfattas som en ekonomisk belastning för dem som har höga naturvärden på sin mark, eller kräver att deras respektive markägarorganisationer gör det.
  5. Sverige följer med (t.ex. Finland) i utvecklingen av kalhyggesfria skogsbruksmetoder. Ju större andel av skogen som brukas, desto mer hänsyn måste tillämpas vid avverkning.
  6. Marknaden ställer mycket högre krav på att de produkter som levereras från den svenska skogen faktiskt håller utlovad standard i form av hänsyn vid avverkning. I dagsläget finns stora problem med trovärdighet och uppföljning i befintliga certifieringssystem.

En del aktörer kommer att hävda att en ansvarsfull skogspolitik och ett hållbart skogsbruk skulle kosta för mycket. Verkligheten visar att ett uthålligt skogsbruk kan vara väl så lönsamt för den enskilde skogsägaren, och såväl ekonomer som ekologer vet att ju längre vi väntar med att ställa om desto dyrare och mer förödande blir konsekvenserna.

Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig BirdLife Sverige. Foto: Stina Rigbäck

Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig BirdLife Sverige

Lotta Berg, ordförande BirdLife Sverige

Fler debattartiklar:

Debattartikel i Altinget 

Debattartikel i Dala-demokraten