Blandad utveckling för Sveriges fåglar i nya rödlistan
För fjällvråk och slaguggla har trenden vänt – men för många andra fåglar är den på väg åt fel håll. Den nya rödlistan för 2025 visar att naturvårdsinsatser fungerar, men också att utvecklingen för många arter fortfarande är oroande. Pärlugglan är en av dem som nu minskar, vilket speglar ett bredare problem i våra skogar och ekosystem.
Nära hälften av Sveriges fågelarter har en negativ populationsutveckling eller har så små populationer att de hotas av utrotning. I arbetet med den nya rödlistan har totalt 267 taxa bedömts, varav 258 arter och 8 underarter. Av dessa är 115 arter rödlistade (45 procent), där 56 återfinns i kategorin Nära hotad, och övriga 59 är i någon av de tre hotkategorierna Sårbar, Akut hotad och Kritiskt hotad.
Jämfört med 2020 har 71 arter fått ändrad status. Något fler arter har försämrats (38) än förbättrats (33), vilket visar att utvecklingen fortsatt går åt fel håll.
Rödlistan, som tas fram av SLU Artdatabanken, fungerar som ett viktigt kunskapsunderlag och ett varningssystem för hur det går för arterna i Sverige.
Samtidigt förändras fågelfaunan över tid. Två arter – trädgårdsträdkrypare och ägretthäger – har etablerat sig som häckfåglar i Sverige under 2010-talet och bedöms nu för första gången.
Nationellt utdöda
Bland de arter som nu fått en sämre status finns välkända fåglar som sädesärla och ladusvala. Att arter vi länge tagit för givna nu minskar är ett tydligt tecken på att våra ekosystem är under press.
Särskilt oroande är utvecklingen för flera ugglearter. Fjälluggla och tornuggla räknas nu som nationellt utdöda i Sverige, och även pärluggla, hökuggla och hornuggla visar tydliga minskningar. Slagugglan går däremot mot strömmen och försvinner från rödlistan.
Pärlugglan har på kort tid gått från att vara livskraftig till hotad. Minskningen hänger bland annat ihop med förändringar i skogsbruket och klimatet, vilket påverkar tillgången på smågnagare – ugglans viktigaste föda.
Flera andra arter har också försämrats kraftigt, däribland fältpiplärka, som nu är nära att försvinna från Sverige, samt myrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa.
Orsaker
De största hoten mot fåglarna är förändringar i landskapet:
- Skogsbruket – bristen på gamla och grova träd samt naturskogar
- Jordbruket – ett allt mer intensivt brukande
- Igenväxning – öppna marker och våtmarker försvinner
- Dikning och vattenreglering – påverkar livsmiljöer negativt
Vända utvecklingen
Samtidigt finns det exempel som visar att det går att vända utvecklingen. Havsörnen var nära att försvinna i Sverige under 1960- och 1970-talen. År 1973 föddes bara sex ungar längs hela ostkusten.
Tack vare långsiktiga bevarandeinsatser har beståndet återhämtat sig till omkring 1 400 par, och arten häckar nu åter i hela landet. I dag är havsörnen inte längre rödlistad.
Det visar att rätt åtgärder gör skillnad.