Därför överklagar vi
Under första halvåret 2026 överklagade BirdLife Sverige 156 avverkningsanmälningar. Skogsstyrelsen får in omkring 60 000 sådana om året. Om de fördelas jämnt över året motsvarar dessa cirka 0,52 procent – eller drygt fem promille – av anmälningarna under ett halvår. Nästan alla gällde skogar i sex jämtländska kommuner.
Den som planerar en avverkning måste kunna beskriva hur åtgärden påverkar skyddade arter. Det följer av miljöbalkens kunskapskrav. Skogsstyrelsen ska sedan bedöma om den planerade hänsynen är tillräcklig och om det behövs villkor eller andra försiktighetsåtgärder.
I flera domar har Mark- och miljööverdomstolen förtydligat vad detta innebär. Verksamhetsutövaren – normalt markägaren eller skogsbolaget – ska ta fram det platsspecifika underlaget: vilka skyddsvärda arter och miljöer som finns och hur de kan påverkas. Skogsstyrelsen ska vid behov förtydliga vad som krävs och därefter pröva om den föreslagna hänsynen är tillräcklig (bland annat mål M 9596-22 och M 5996-24).
Problemet är, enligt BirdLife Sverige, att många avverkningsanmälningar saknar den kunskap som behövs. Om arterna inte redovisas blir det svårt för Skogsstyrelsen att bedöma behovet av hänsyn. Myndigheten får omkring 60 000 avverkningsanmälningar om året och har begränsade resurser att själv undersöka varje område.
I ett mål som gällde SCA hade bolaget inte redovisat någon hänsyn till skyddade arter, bortsett från en senare komplettering om grenlav. SCA uppgav att en naturvärdesbedömning hade genomförts, men lämnade inte in någon dokumentation från fältbesök eller någon annan utredning om de fågelarter som fanns i området.
Mark- och miljööverdomstolen ansåg därför att det inte gick att bedöma om avverkningen var förenlig med artskyddsförordningen. Ärendet skickades tillbaka till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning och avverkning förbjöds till dess att myndigheten fattat ett nytt beslut (M 6895-25).
Av de 156 ärendena gällde 145 avverkningar i kommunerna Bräcke, Krokom, Ragunda, Strömsund, Åre och Östersund. Det motsvarar 93 procent. De övriga 11 ärendena, 7 procent, fanns på andra håll i landet.
Koncentrationen till Jämtland beror på att länet fortfarande har stora områden som aldrig har kalavverkats. Sådana kontinuitetsskogar kan hysa höga naturvärden och arter som är beroende av gamla träd, död ved och lång skoglig kontinuitet.
I många av de överklagade områdena har inventerare hittat tretåig hackspett. Arten används ofta som indikator på skogsmiljöer där även många andra fridlysta, hotade eller rödlistade arter finns. Enligt BirdLife Sverige har många av områdena dessutom naturvärden som motsvarar dem i en nyckelbiotop.
Så fördelas de 145 jämtländska ärendena
- Krokom: 50
- Östersund: 35
- Strömsund: 30
- Åre: 14
- Bräcke: 10
- Ragunda: 6
Av de 145 jämtländska ärendena hade 128 avgjorts när BirdLife Sverige gjorde sammanställningen. Det motsvarar 88 procent.
I 80 fall, 62,5 procent av de avgjorda ärendena, skickade domstolen tillbaka ärendet till Skogsstyrelsen för ny handläggning. Enligt BirdLifes sammanställning bedömde domstolen att underlaget inte gjorde det möjligt att pröva avverkningens påverkan på skyddade arter.
I de övriga 48 fallen, 37,5 procent, skrevs målet av sedan avverkningsanmälan hade dragits tillbaka. BirdLife Sverige ser även dessa utfall som ett resultat av överklagandena, även om en tillbakadragen anmälan inte är detsamma som att domstolen har prövat naturvärdena i sak.
Två områden hann avverkas innan domstolens tillfälliga avverkningsförbud fick verkan. Av de 15 övriga ärenden som ännu inte var slutligt avgjorda hade domstolen beslutat om tillfälligt avverkningsförbud i 13 fall.
I ett fall meddelades inget tillfälligt förbud, men BirdLife bedömer att ärendet sannolikt kommer att skickas tillbaka till Skogsstyrelsen. I ett annat fall fick BirdLife avslag i första instans och överklagade vidare. Mark- och miljööverdomstolen har beviljat prövningstillstånd.
Överklagandena bygger i stor utsträckning på uppgifter från ideella inventerare. De söker efter arter och dokumenterar skogarnas naturvärden innan avverkningarna genomförs. BirdLife Sverige menar att detta arbete i praktiken fyller den lucka som uppstår när markägarens underlag är bristfälligt och myndigheten saknar resurser att göra egna inventeringar.
Föreningens slutsats är att dagens system inte ger ett tillräckligt förebyggande artskydd. När kunskapen kommer fram först efter en avverkningsanmälan – eller efter att avverkningen redan har börjat – kan värdefulla livsmiljöer gå förlorade innan myndigheter och domstolar hinner ingripa.
Mycket stora skogsarealer har redan omvandlats för att producera skogsråvara. BirdLife Sverige anser därför att det är rimligt att de rester av kontinuitetsskog som finns kvar bevaras. De trä- och pappersprodukter som samhället behöver måste i stället kunna komma från de stora arealer som redan brukas för virkesproduktion.
BirdLife Sverige vill att arter och värdefulla biotoper redovisas redan i avverkningsanmälan. Då kan Skogsstyrelsen bedöma vilken hänsyn som krävs innan avverkningen påbörjas. Föreningen vill också se:
- ett förebyggande system som stoppar kalavverkning av skogar med uppenbart höga naturvärden,
- större resurser till Skogsstyrelsen för inventering och tillsyn,
- skydd för kvarvarande ur- och naturskogar, bland annat det så kallade fjällskogspaketet, och
- ett gemensamt ersättningssystem, så att enskilda markägare inte ensamma får bära kostnaden när skog med höga naturvärden behöver bevaras.
För BirdLife handlar frågan både om att följa miljölagstiftningen och om att bevara livsmiljöer för skogens arter. Föreningen kopplar också skogsbruket till Sveriges och EU:s arbete med att skydda och återställa natur. Ju mer värdefull skog som försvinner, desto större blir behovet av framtida restaurering.
