Åtgärdsprogram i Tyskland

Det blev två intensiva dagar med diskussioner och fältbesök. Dessa kan sammanfattas i att om bara ortolanen tre huvudkrav för häckning är uppfyllda: (1) lämpligt plats för placeringen av boet på marken, (2) lämpligt habitat för näringssök åt ungarna och (3) lämpliga sångposter för de revirhävdande hannarna så kan häckningsområdet i övrigt se ut nästan hursomhelst. Ortolaner häckade tom. på en bergssluttning med vinodling!  

I Tyskland stod bohabitatet i fokus eftersom de dominerande grödorna vintervete och vinterkorn redan när ortolanerna anlände från Afrika i månadsskiftet april ‒ maj anses för täta och höga för att bygga bo i. För att förbättra förutsättningarna vårsådde man mindre fält med stråsäd, ärtor och andra fodergrödor, som inte hann bli så täta och hade en lämpligare höjd på ca 20‒30 cm när bobyggnaden påbörjades.  Vad gäller näringssöket så finns i Bayern betydande arealer med sockerbetor, majs och solrosor som lämpar sig väl att hämta insekter i när ungarna ska matas. Fåglarna kan springa mellan raderna som sås på 50‒70 cm avstånd.

I Sverige har vi ju som bekant nästan obegränsad tillgång på vårsäd och även tyvärr vallodlingar där eventuella bon förstörs innan ungarna hinner bli flygga. Mest kritiskt är i Sverige alltså näringssöket för ungarna eftersom vårsäden sluter sig över hela markytan. Vi har inte heller några större i majs- och betodlingar i våra ortolanområden utan vi berättade hur vi istället försöker lämna osådda körstråk i vårsäden. Dagmar Kobbeloer, LBV kommenterade med att det inte alltid fanns betor och majs i ortolanreviren i Tyskland utan kanske det kunde vara en bra idé att lämna osådda åkerpartier också där. Alla var eniga om att det är viktigt att ortolanens tre grundkrav på häckbiotop uppfylls och detta varje år. Annars blir troligen reproduktionen för låg med en minskande population som följd.

Tyskarna kunde redovisa ett fall uppe i norr (Glenze, Niedersachsen) där en utdikning av ett våtmarksområde med efterföljande nyodling av marken resulterade i att antalet ortolaner steg från nära 0 till 300 sjungande hannar under 00-talet. Under nyodlingsperioden skedde stubbrytning, dikesupptagning och upprepade markbearbetningar. Det uppstod på så sätt ett förlovat land för ortolanerna. Exemplet visar att även under den nu pågående stora nedgångsperioden i Europa svarar ortolanen starkt positivt om artens habitatkrav kan uppfyllas väl. Ett liknade positivt exempel, men i mindre skala, demonstrerades för oss nära Iphofen där alléer hade planterats på slätten för att bryta vinden inverkan. Planteringen skedde i samband med en omarrondering av jordbruksmarken. En landremsa avsattes särskilt för trädplantering. När träden vuxit upp gav de utrymme för flera ortolanrevir.

Sammanfattningsvis var deltagarna tämligen eniga om ortolanens häckningskrav men förutsättningarna är lite olika för stödåtgärder i Tyskland och Sverige på grund av skillnader i hur långt vegetationsperioden hunnit vid ankomsten på våren och vilka grödor som odlas.

Jan Sondell