Julkalender 1/12 Talltita
Talltita – 1 december
Från 1 december och fram till jul presenterar vi en aktuell fågel varje dag. Samtliga är arter som gärna dyker upp vid fågelmatningar – de fanns alla bland de 24 talrikaste under räkningen Vinterfåglar Inpå Knuten 2020. Många hör till de klassiska matgästerna, andra är ganska nya i denna miljö. Först ut är talltita, en av de arter som minskat markant i stora delar av Sverige.
Talltita och entita tillhör messläktet och hör till de fåglar som kan vara mycket svåra att skilja åt. Men egentligen är det bara i södra Sverige, upp till sydligaste Norrland, som problemet finns. Längre norrut än till Gästrikland och Dalarna finns inte entitan. Norr därom är talltitan alltså ensam. I den norra halvan av landet har också talltitan förmått att behålla sin numerär hyfsat bra, medan den i söder minskat kraftigt sedan början av 1970-talet. Anledningen är i första hand det moderna skogsbruket.
Från entitan skiljs talltitan på ett större huvud med framför allt lite kraftigare nacke. Dessutom är hjässan hos talltitan mattsvart, medan den hos entitan är mera glansigt svart. Allra bästa kännetecknet är dock vingen: Hos talltitan har varje enskild armpenna ett vitaktigt ytterfan. Detta skapar en liten ljus panel på vingen, medan entitans vinge är enfärgat gråbrun.
Både entitan och talltitan är hamstrare. Det innebär att de lägger upp förråd för kommande behov, något som man faktiskt kan notera vid fågelmatningen. Medan talgoxar och blåmesar tar ett frö som de flyger iväg med för att bearbeta och äta upp, far titorna i skytteltrafik. De tar ett frö, far iväg till ett närbeläget träd eller en buske och gömmer fröet. Därefter återvänder de snabbt för att hämta ett nytt frö. Under vinterns lopp letar sedan titorna fram de gömda reserverna.
Vid fågelmatningen äter titorna gärna solrosfrön och hampfrön samt fett av olika slag, t.ex. talg, fläsksvålar eller rent margarin. De gillar också talgbollar förutsatt att dessa inte är ”fuskbollar” som består av vetedeg i stället för fett.
Mesar häckar gärna i holkar, men faktum är att talltitan är mycket svårflörtad i detta sammanhang. Den vill helst hacka ut ett nytt bo varje år i en murken trädstam. Det går dock att locka den till holkar, men då måste man fylla holken med sågspån. Detta sågspån bär sedan talltitorna iväg med innan de är nöjda med boplatsen.
Text: Anders Wirdheim
Foto: Göte Gustafsson
