Julkalender 16/12 Gråsparv
Julkalender! Gråsparv – 16 december
Det finns nog ingen annan fågel i denna del av världen som är så intimt knuten till människan som gråsparven. Det är bara tamduvan som kan konkurrera, men den är införd och härstammar från domesticerade individer. Gråsparven har följt människan i fotspåren helt av egen vilja. Länge ansågs den också vara ett plågoris som åt av skörden och orsakade skada. Den kallades till och med för ”luftens råtta”. Än idag är det faktiskt möjligt att skyddsjaga gråsparvar om de ”kommer in på gård eller i trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet”.
Det är hög tid att ändra på denna bestämmelse. Jämfört med storhetstiden under 1800- och första halvan av 1900-talet har nämligen gråsparven minskat mycket kraftigt i antal och helt försvunnit från en del av sina tidigare förekomster. Forskarna räknar med en tillbakagång på uppemot 80 procent under de senaste 40 åren! Det skulle innebära att fyra av fem gråsparvar försvunnit.
Nu ska det också sägas att de allra senaste åren har vi kunnat skönja en tendens till trendbrott. Denna omsvängning märks ganska tydligt i den stora fågelräkningen ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. Ser vi till Svensk Fågeltaxerings mera vetenskapliga studier kan vi åtminstone hävda att nedgången brutits och ersatts av en utplaning.
Gråsparven har följt människan över Europa och etablerat sig snart sagt överallt där människan slagit sig ner. Trots detta är den en av de allra mest stationära fåglar vi har. Det är nog bara kattuggla och slaguggla som kan göra gråsparven stridig om epitetet ”Sveriges mesta stugsittare” bland fåglarna. Det har ringmärkts drygt 34 000 gråsparvar i Sverige genom åren. Av dessa har närmare 450 återfunnits, men det är bara någon futtig procent av dessa återfynd som gjorts längre bort än 50 km från märkplatsen. Gråsparven är alltså mycket stationär.
Sommartid äter gråsparven mycket insekter, och ungarna föds till stor del upp med insektslarver. Men under vinterhalvåret är det frön och andra växtdelar som gäller. Vid fågelmatningar är gråsparvarna inte kräsna utan håller till godo med det mesta. De hör till de ganska få arter som gärna äter såväl havre som vete, det vill säga de fröslag som ofta dominerar i blandningar med så kallat ”vildfågelfrö”.
Text: Anders Wirdheim
Foto: Lars Rigbäck
