Ny rödlista!
I onsdags (22 april) publicerade ArtDatabanken den svenska rödlistan för de kommande fem åren. Bland fåglarna har antalet rödlistade arter ökat med 21 stycken (totalt 116 + fem underarter/populationer). Antalet arter i hotkategorierna Sårbar, Starkt hotad och Akut hotad har dock bara ökat med en (från 52 till 53), men det måste likväl anses beklagligt att hela 22 % av våra 245 häckande fågelarter är just hotade.
ArtDatabanken anger avverkning och igenväxning som de två viktigaste faktorerna till att läget förvärrats under den senaste femårsperioden, men markanvändningen som gör det nutida jordbruket allt mer intensivt och storskaligt framhålls också. Talande exempel är tofsvipa och storspov – två representanter för ett levande jordbrukslandskap – som båda ”klättrar” två steg i rödlistan. Tofsvipan från Livskraftig till Sårbar och storspov från Nära hotad till Starkt hotad.
Minskningstakten för tofsvipa beräknas till 30–45 % under de senaste 18 åren och för storspov till 41–63 % under de senaste 30 åren. Båda dessa folkkära fåglar har säkerligen drabbats av en minskad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, men på senare tid har det också blivit allt mer uppenbart att de tidiga (och många) vallskördarna innebär att exempelvis väldigt få tofsvipor lyckas få flygfärdiga ungar. Det väcker den viktiga frågan hur vi bättre ska kunna implementera artskyddsförordningen i jordbruksnäringen – en process som, till skillnad från inom skogsbruket, i stort sett inte ens har påbörjats i svensk lagstiftning.
Många höjer på ögonbrynen över att kråkan nu rödlistas som Nära hotad eftersom den på standardrutterna har minskat med 18–27 % under de senaste 18 åren. ArtDatabanken anger att avskjutning, ändrad sophantering och korpens predation på kråkans ungar kan förklara kråkans minskning. Men kråkan är en relativt sentida ”stadsbo”, som fortfarande i stor utsträckning främst förekommer i öppna (jordbruks)landskap. Därför ligger det nära till hands att också fundera över hur opportunister som kråkan påverkas av vårt ”moderna” jordbruk.
Viktigt att notera är att bara en del rödlistade arter är hotade och för alla behöver inte skyddsåtgärder vidtas. Rödlistan är ett index som visar vilka arter som står under hot om utrotning i en närstående framtid, om nuvarande trender fortsätter. En viktig, och ofta kritiserad, detalj är den relativt korta tidsperiod som beräkningarna gäller. Utvecklingen hos varje art räknas nämligen på tre generationer (men aldrig kortare än 10 år för kortlivade arter). Hur det ser ut längre bakåt i tiden tas alltså inte hänsyn till. Det förklarar varför sånglärkan nu plockas bort från rödlistan, trots att minskningen fortsätter!
Även fast den svenska populationen av sånglärka minskat med i storleksordningen tre fjärdedelar på några decennier, så understiger förändringen nu -15 % på 10 år (gränsen för Nära hotad) och därmed uppfylls inte något kriterium för rödlistning. Att sånglärkan inte längre är rödlistad innebär alltså definitivt inte att utarmningen av det svenska jordbrukslandskapet har upphört. Att fortsätta jobba med bl.a. kantzoner och lärkrutor samt mer skonsamma skörde- och bekämpningsmetoder är minst lika trängande som tidigare.
Storspov.
