Restaureringsförordningen – vad står på spel?
För ett par veckor sedan berättade vi om den skrivelse till EU:s ledare och regeringschefer som BirdLife Sverige undertecknade tillsammans med 200 andra ideella miljö- och naturvårdsorganisationer (se nyhet 16 oktober). Med anledning av de livsavgörande konsekvenser som står på spel, och vilka politiska avgöranden som stundar i och med nästa års val till EU-parlamentet, vill BirdLife Sverige förklara vilka omständigheter som nu gäller.
I somras överlevde EU-kommissionens förslag till lag som syftar till att bevara och återskapa de naturliga ekosystem som Europas befolkning behöver för en långsiktig överlevnad när det gäller t.ex. fungerande ekosystem i de jord- och skogsbrukslandskap som vi nyttjar för livsmedelsförsörjning och samhällsekonomi. Under hösten pågår obligatoriska förhandlingar mellan Kommissionen, Rådet och Parlamentet för att enas om vilken version av förordningen som i slutändan ska gälla. Fortfarande verkar starka politiska krafter, däribland European People’s Party (EPP) för att skjuta hela lagstiftningen i sank, trots vetenskapliga bevis för att det försätter Europas befolkning och dess framtida livsförutsättningar i en mycket negativ utveckling.
Även om det i slutändan blir en restaureringsförordning kommer den sannolikt att vara så pass försvagad att den inte kommer att kunna fylla sitt nödvändiga syfte, eftersom närmast oändliga antal ändringar och tillägg finns på bordet. De främsta försämringsförslagen (som stöds av svenska parlamentariker som representerar C, M, KD och SD) anges nedan:
Artikel 4 och 5 - Restaurering av land-, våtmarks-, kust- och havsområden:
Den ursprungliga formuleringen med innebörd att medlemsländer måste initiera åtgärder för att restaurera särskilt skyddsvärda naturtyper ersätts med så svaga skrivningar att inga åtgärder egentligen behöver genomföras, då det räcker med att visa ambition att genomföra åtgärder och enbart inom Natura 2000-områden.
Artikel 9 - Restaurering av ekosystem i jordbrukslandskapet:
Politiska grupperingar (inklusive de ovan angivna svenska partierna) som lierat sig med jordbruksindustrin anser att jordbrukslandskapet ska undantas i sin helhet från restaurering, ett helt huvudlöst förslag med tanke på behovet och att drygt 40 % av Europa täcks av jordbruksmark! Detsamma gäller kravet på att torvmarker ska exkluderas, eftersom återvätning av sådana skulle vara ett mycket (resurs-)effektivt sätt att gynna biologisk mångfald samtidigt som utsläppen av klimatgaser skulle minska drastiskt.
Artikel 11 - Finansiering genom befintliga fondsystem för jordbruk:
Trots att den enorma koloss av EU-budgeten som allokeras till jordbrukssektorn, och trots att tydliga riktlinjer finns för att tillhörande fonder ska användas till främjande av natur, så föreslås dessa inte få användas för restaurering av natur, antagligen för att se till att finansiering saknas.
Artikel 9 och 10 - Indikatorer för jord- och skogsbruk:
Genom att ta bort flera viktiga indikatorer för biologisk mångfald samt fördubbla tidsspannet för rapportering har möjligheterna för uppföljning av hur medlemsländerna implementerar restaureringsförordningen försämrats så mycket på vissa punkter att det i princip går att komma undan med alltför små insatser för att de ska vara riktigt verksamma.
”Icke-försämring” av restaurerade områden:
Borttagande av den genomgående principen att restaurerade marker ska bibehållas medför såväl en kraftigt försämrad ambitionsnivå som en enorm risk att investerade resurser slösas bort.
Ovanstående sammanfattas av en betydande grupp experter och jurister (SERE Legal Working Group): ”As a result, the NRL becomes legally pointless, undermining the European and international obligations and commitments on restoration… The far-reaching weakening of the proposal by the European Parliament undermines the credibility of the European Union, as a frontrunner in environmental law.”
En viktig slutsats och lärdom är att det måste till en helt ny inställning till restaureringsförordningen, inte minst hos dem som representerar Sverige i EU-parlamentet. I annat fall riskerar vi att fortsätta nedåt på det sluttande plan vi nu befinner oss, med risk att vi aldrig kommer kunna vända den allvarliga trenden med ödesdigra konsekvenser. Detta sammanfattas väl i detta citat (från forskare):
”One can compromise nature, but nature and climate will not compromise with us. If we fail to reverse ecosystem collapses, we may end pay a very high price. It’s our survival here that is at stake.”
