Ta varningssignalerna på allvar – sluta leta efter fel
Debattartikel: Oroande signaler om minskad mångfald i skogen
Replik på ovan: Birdlife har selektivt valt ut vissa data
Slutreplik nedan:
För att komma vidare i en bra och konstruktiv anda gällande skogens biologiska mångfald, önskar vi att skogsbruket tar våra rapporter på allvar i stället för att lägga kraft på att leta imaginära fel. Den svenska skogen är så viktig att den kräver en saklig debatt.
Gunnar Lindén från LRF Skogsägarna hävdar att vi selektivt valt ut vissa fåglar för att kunna hävda att läget för skogsfåglarna är värre än vad det är. Han hänvisar också till att han i ett blogginlägg granskat våra beskrivningar och kunnat påvisa fel och skriver:
”Vad man inte hade tagit hänsyn till var att de inventerade fjällnära värdetrakterna sannolikt till stor del utgjordes av barrskog medan de inventerade fjällnära skogarna utanför värdetrakterna ofta var fjällbjörkskog. Detta är en trolig förklaring till de stora skillnader som Birdlife hittade. Det gör att man knappast med stöd av studien kan hävda att fåglarna försvunnit från stora områden”.
Det hör till saken att när rapporten publicerats var Gunnar Lindén i kontakt med forskaren bakom densamma, Martin Green vid Svensk fågeltaxering. Green förklarade då för Lindén varför en högre andel fjällbjörkskog ovan den fjällnära gränsen inte påverkar resultatet nämnvärt. Varken forskarna eller vi i Birdlife Sverige har alltså ”jämfört barrskog med fjällbjörk”.
Vi har studerat om skogliga värdetrakter (och därmed mindre intensivt skogsbruk) påverkar förekomsten av hänsynskrävande arter. Men trots att Gunnar Lindén borde ha förstått Greens förklaring, fortsätter han att torgföra sin egen tolkning. Det är märkligt och inger inte förtroende.
En varningssignal
Det är också märkligt att Lindén skriver ”Antalet skogsfåglar totalt har ökat även den sista tioårsperioden. Birdlife skriver ändå att fler skogsarter minskar än de som ökar.”
Vad menas med ändå? Det är ju detta som är hela poängen med vårt inlägg: Räknat till det totala antalet fågelpar, har vi även den senaste tioårsperioden sett en viss ökning, men ser vi till hur det går för de olika arterna, är det nu fler arter som minskar än som ökar. Det är denna varningssignal som skogsbruket bör ta på allvar.
Antyder ett trendbrott
Vi måste alltså även se till mångfalden och inte enbart till att det går bra för ett antal generalister bland skogens fåglar. Även om alla förändringar inte är statistiskt säkerställda, är det likväl en varningssignal som antyder ett trendbrott.
Viktigt att notera är också att de inventeringarna som ligger till grund för statistiken genomförs på försommaren, alltså innan den svåra torkan slog till 2018. Även i det sammanhanget har Gunnar Lindén fel. Torrsommaren 2018 var för övrigt mycket bra för skogshönsen, något som kommer att visa sig när resultatet av 2019 års inventeringar publiceras.
Lyssna på forskarna
I sammanhanget kan det vara värt att redovisa hur den viktigaste fågelinventeringen genomförs. De så kallade standardrutterna är 716 till antalet och består var och en av en åtta kilometer lång sträcka i form av en fyrkant. Rutterna är jämnt fördelade över landet enligt ett visst system och varje sträcka ligger fast. Det innebär att inventeraren måste följa sin rutt näst intill på metern (de flesta använder gps).
Varje år inventeras i genomsnitt drygt 500 av rutterna. Flertalet av rutterna i Götaland och Svealand inventeras varje år, medan rutterna i Norrland inventeras i genomsnitt två år av tre. Systemet har funnits sedan 1996, och från 1998 finns ett tillräckligt stort material för statistiska analyser.
En majoritet av de 716 standardrutterna går genom skog. Räknat på att drygt 500 rutter inventeras varje år, innebär det att deltagarna i projektet årligen går 4 000 kilometer, merparten som sagt genom skog. Så nog kan man säga att forskarna har en solid grund att utgå ifrån. Därför finns det också starka skäl att lyssna på dem.
