
Tretåig hackspett i SCA:s mångfaldspark i Sörgraninge. Foto: Fatima Boukarchid
22 oktober, 2025
Vad händer med SCA?
Europas största privata skogsbolag SCA har under lång tid valt att undvika Miljöbalkens kunskapskrav och dragit på sig en mängd ärenden som domstolarna konsekvent återförvisar till Skogsstyrelsen. Domstolar och Skogsstyrelsen tvingas därmed förelägga och informera SCA om bolagets skyldigheter enligt kunskapskravet. Lagstiftningen innebär nämligen att innan avverkningsanmälningar lämnas in så måste det göras en kunskapsbaserad bedömning av vilka arter som kan förekomma i aktuellt område, information som ska delges Skogsstyrelsen tillsammans med redovisning av hur verksamhetsutövaren ska ta hänsyn så att arterna inte påverkas i strid med gällande lagstiftning och praxis.
Nu har ett ärende i Arjeplog fått stor medial uppmärksamhet, där mark- och miljödomstolen under gårdagen biföll BirdLife Sveriges yrkande om interimistiskt (tillfälligt) förbud mot skogsbruksåtgärder sedan föreningen informerat om arter som indikerar höga naturvärden, en uppgift som alltså egentligen åligger SCA.
Ett annat exempel är från SCA:s mångfaldspark i Sörgraninge. Även där har SCA valt att inte ange förekomst av fridlysta arter såsom konstaterad tjäderlekplats (minst 5 tuppar), tretåig hackspett, järpe, lavskrika och talltita inom eller angränsande till de sex avverkningar som SCA planerar i de centrala delarna av mångfaldsparken.
De aktuella avverkningarna är typexempel (det finns många!) på att en betydande del av det skogsbruk som SCA med flera bedriver inte följer gällande lagstiftning. Konsekvensen därav, i kombination med att Skogsstyrelsen inte mäktar med sin myndighetsuppgift att se till att kunskapskravet följs, blir att ärendena hamnar i domstol. Det är en ineffektiv och reaktiv process, långt ifrån den förebyggande hantering av skogsbruk som bland annat EU-domstolen har redogjort för att Sverige måste tillämpa.
Fram till dess att skogsindustrin och svenska myndigheter inför ett sådant fungerande system som upprätthåller miljölagstiftningen vilar ansvaret tungt på ideella naturvårdsorganisationer att utföra nödvändiga inventeringar som hjälper markägare och skogsbolag att inte bryta mot lagen.
BirdLife Sverige har totalt lämnat in närmare 20 FSC-klagomål på SCA det senaste året, där alla på något sätt anknyter till att SCA inte uppfyller kunskapskravet. Flera av dessa är helt uppenbara avvikelser. Kanske är det därför SCA överväger att lämna FSC?
