Även fåglar kan drabbas hårt av smittsamma sjukdomar. Ett välkänt exempel på detta är sjukdomen gulknopp som orsakas av en mikroorganism och som de senaste åren slagit hårt mot grönfinken i Sverige. I en studie, som publiceras idag, visas att West Nile viruset slagit hårt mot många fågelarter sedan det kom till USA för drygt 15 år sedan. Av 49 studerade fågelarter har omkring hälften drabbats av storskaliga tillbakagångar på grund av viruset. Studien visar också, än en gång, att omfattande ringmärkning av fåglar kan ge värdefulla bidrag till forskningen även inom områden där man kanske inte anat det.
West Nile virus, som inte har något svenskt namn, sprids via myggor och har fåglar som värd. Viruset konstaterades första gången i New York 1999, och det tog endast fyra år innan det spridit sig över kontinenten till den amerikanska västkusten. Spridningsvägen kantades av en lång rad döda kråkfåglar, som en av forskarna bakom studien lite tillspetsat uttrycker det.
Den aktuella studien bygger på uppgifter från fler än 500 ringmärkningsplatser över hela USA och visar på en betydligt större påverkan än en annan studie från 2007 som byggde på häckfågeltaxeringar. Effekterna av viruset varierar kraftigt mellan olika arter. För ungefär hälften av arterna hade populationerna återhämtat sig ett eller två år efter utbrottet av sjukdomen. Ironiskt nog verkar kråkfåglar höra till dem som återhämtat sig snabbast – det var just denna fågelfamilj som inledningsvis kom att symbolisera sjukdomsspridningen i USA.
Även inom en och samma fågelfamilj verkar sjukdomens mera långsiktiga följder skilja sig åt. Exempelvis verkar gul skogssångare ha återhämtat sig medan gulgumpad skogssångare inte har gjort det. En motsvarande skillnad finns även bland vireor, där rödögd vireo återhämtat sig men inte sångvireo. Andra arter som drabbats av signifikanta tillbakagångar på grund av viruset är purpurfink, östlig gråmes, brunsidig busksparv, beigekindad skogstrast, guldsiska och grå kattfågel.
Forskarna har inte funnit några uppenbara skäl till varför vissa arter återhämtat sig medan andra inte gjort det. Men man konstaterar att sjukdomen har haft betydligt mer långtgående följder än vad man först trodde. Inledningsvis var det en allmän uppfattning att dess påverkan på fåglar skulle vara ganska snabbt övergående.
– Utan fleråriga studier och detaljerade uppgifter skulle vi missa mönster som detta. Omfattande dödlighet i ett område kan maskeras av inflyttning från ett annat, och detta skulle vi inte ens reagera på om vi inte råkat titta på exakt rätt typ av data, säger Joseph A. LaManna, från Washington University, en av författarna till rapporten, och fortsätter:
– I år har det varit ett nytt stort West Nile-år, men det flesta känner inte ens till det.
(AW)
Studien är publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences.
