En uv i nödläge
Berguven, denna stora och vackra nattaktiva fågel, lever upp under dygnets mörka timmar då den ropar och jagar fram till gryningen. Få fågelarter har varit så förföljda som berguven och mytomspunnen då dess uvungar ser ut som små trollungar. Men trots stora insatser för att öka populationen berguv i landet så ses uvens överlevnad fortfarande som hotad, i sviterna av förföljelse, tjuvjakt, miljögifter och farliga elledningar.
Under 2019–2020 har det pågått en landsomfattande inventering av berguven, vars sammanställning nu presenteras i en rapport. Trots att det är den 8:e gången som berguven inventerats sedan första inventeringen på 1940-talet, så finns inget bristande intresse, tvärtom är intresset så stort att det på vissa håll kommit önskemål om att genomföra en mer kontinuerlig uvinventering.
Under de snart 70 år som berguv inventerats kan man se tydliga tendenser. På 1970-talet var pilgrimsfalk, havsörn och berguv alla hårt drabbade av miljögifter som metylkvicksilver, PCB och DDT. Sedan dess har arterna återhämtat sig med hjälp av olika projekt som bland annat innefattat avel och utplantering, och för havsörnens del genom stödutfodring med giftfri föda. Men sedan mycket av det avslutades eller minskades vid millennieskiftet har berguven åter igen sjunkit i antal, speciellt i norra Sverige. En teori är att brist på gnagare, berguvens huvudföda, är en av anledningarna till att arten fortsatt har det svårt att överleva.
– Dåliga vintrar med mycket isbildning har varit negativt för många arter av sorkar men även minskning av småjordbruk och förändrad hantering på deponier som har gjort att den bruna råttan, som varit ett lättillgängligt byte för berguven, har minskat berättar Thomas Birkö, som är en av författarna till rapporten.
Men inventeringarna visar också på att bilden är komplex. Utöver matbrist så dör många uvar i elledningsnätet runtom i landet. Berguvar sätter sig ofta på elstolptoppar eller kommer i kontakt med oisolerade ledningar, vilket tyvärr utgör en stor fara för hela uvstammen.
– Även kollisioner i tåg- och vägtrafik är ett hot liksom råttgifter, rester av blyammunition i bytesdjur samt den storskaliga förändringen av det svenska skogslandskapet med minskade andel byten, förklarar Thomas vidare.
Fördelningen av berguv i landet har skiftat markant sedan mitten av 1900-talet. Då fanns majoriteten av berguv i Norrland och färre söderut i landet, medan det idag är tvärt om. Men trots det till synes ökande antalet berguvar i Svealand och Götaland kan även den senaste inventeringen visa på ett fortsatt, om än svagt, minskande antal berguvar i Sverige.
– Dödsfällorna för berguven bland annat i ledningsnätet måste bort och åtgärder tillskapas för att förstärka berguvens födosöksmiljöer som till exempel anläggande av våtmarker där vattensork, som är ett viktigt bytesdjur för berguven, kan trivas, avslutar Thomas Birkö.
Rapporten från inventeringen 2019–2020 kan läsas i sin helhet här.
