Den förmodligen enda kvarvarande, helt naturliga, populationen av eremitibis finns i Marocko, främst inom nationalparken Souss Massa. Glädjande nog har denna population visat en tydligt uppåtgående trend de senaste 20 åren, och årets inventeringar innebär rekord på flera plan.
Antalet häckande par – 116 – är det högsta sedan inventeringar startades 1994. Det genomsnittliga antalet ungar per par – 1,7 – är också det högsta (tillsammans med 2004 då denna del av Marocko invanderades av vandringsgräshoppor). Slutligen visar även räkningar efter häckningssäsongen på det högsta antalet hittills – nästan 600 individer.
Eremitibisen fanns en gång spridd över stora delar av Nordafrika, Mellanöstern och även södra Europa. Den utrotades i Europa redan för några hundra år sedan och har därefter försvunnit från det ena området efter det andra. Populationen runt Souss Massa i Marocko är idag förmodligen den enda kvarvarande naturliga. En liten restpopulation hittades för några år sedan nära Palmyra i Syrien, men denna är förmodligen utplånad idag.
På flera håll pågår projekt som syftar till att återinföra eremitibisen. Mest känd bland svenska fågelskådare är nog de friflygande fåglarna i Birecik i Turkiet, men man kan idag se frilevande eremitibisar även i södra Spanien och på några andra håll i Sydeuropa.
(AW)
Källa: BirdLife International
