Länsstyrelsen i Kalmar län får skarp kritik från SOF-BirdLifes förre ordförande Lars Lindell sedan man gett tillstånd till en mycket omfattande skyddsjakt på skarv. Denna jakt har nu stoppats sedan SOF-BirdLife överklagat beslutet och krävt inhibition i väntan på slutgiltigt avgörande. Men fram till att jakten stoppades, var skjutandet mycket intensivt och kan knappast karatäriseras som skyddsjakt enligt jaktlagstiftningens andemening.
Vi publicerar Lars Lindells brev till länsstyrelsen i sin helhet:
”Artiklar, notiser och insändare i dagstidningarna i Kalmar och på Öland de senaste veckorna har tagit upp den av länsstyrelsen beviljade skyddsjakten på häckande mellanskarvar. I en av notiserna framgick att skyddsjakten på skarv hade stoppats efter ett överklagande (s.k. inhibition). Det var inte direkt förvånande då liknande former av skyddsjakt tidigare har behandlats på samma sätt av naturvårdsverket.
Det finns också mycket tydliga skäl till att den skyddsjakt som länsstyrelsen har beviljat inte kommer att uppnå tilltänkta resultat, så tillståndet är kanske inte bara tveksamt rent formellt, utan i än större utsträckning vad avser målet. Under den tid som tillståndet i Kalmar län var gällande har det förmodligen dessutom också lett till en omfattande skadskjutning av fåglar.
Om jag tar djurskyddsaspekten först. Det framgick också av en tidningsnotis i början av april (Östran resp. Barometern) att ”allmänheten” hade reagerat på ett massivt skjutande invid de små öarna norr om Ölandsbron (öar som är fågelskyddsområden). Efter att den/de som reagerade på skjutandet (som var så häftigt att det i anmälan talades om automatvapen!) hade gjort en polisanmälan, svarade polisen att det handlade om jakt på skarv och gäss.
Jag hade en motsvarande upplevelse annandag påsk. Jag noterade då hur en grupp jägare tidigt på morgonen blev upphämtade i Färjestadens hamn. Den lilla gruppen var militäraktigt klädda i kamouflagekläder, och gruppen signalerade lite av IS-krigare på heligt uppdrag. Med en snabbgående båt åkte de sedan norrut till öarna norr om Ölandsbron, och ett fullständigt infernaliskt skjutande inleddes. Det kom att pågå i flera timmar, och min tanke var också att det lät som automatvapen – så intensivt var skjutandet!
Att jag skriver till länsstyrelsen om detta beror på att det är just länsstyrelsen som har möjliggjort den här avarten på jakt och/eller skyddsjakt. Grundläget är att djur skall vara skyddade under sin häckningstid (och fåglar häckar under våren!). Dessutom är storskarven skyddad inom EU. Men länsstyrelsen har tillåtit jakt under en period på våren med tron att det då ska kunna dödas så pass många fåglar att påstådd skada på fisket kan minskas.
Det finns alltså djurskyddsaspekter på detta såväl som mer biologiska. Sett ur djurskyddssynpunkt så är jag fullständigt övertygad om att jagandet vid fågelskyddsområdena norr om Ölandsbron resulterade i massor av skadskjutna fåglar. Det kan omöjligt skjutas med den intensiteten som skedde och uppnå ett 100%-igt dödande. (Även vid annan hageljakt på fåglar, under mindre aggressiva förutsättningar, har undersökningar påvisat allt för stor skadskjutning.) Länsstyrelsen bör vara medveten om att den beviljade jakten bedrivs på detta sätt, och jag kan inte se att det är acceptabelt. Därför har länsstyrelsen ett medansvar för att jaktformen utmynnar i ett omfattande djurplågeri. Länsstyrelsens roll borde vara den motsatta, att ansvara för att djur och natur skyddas, och att eventuell jakt fungerar på ett etiskt korrekt sätt.
Sett ur ett biologiskt perspektiv så sker den av länsstyrelsen beviljade skyddsjakten på högst tvivelaktiga grunder (det är också därför som länsstyrelsens beslut har överklagats av BirdLife Sverige/SOF). Det finns ingen erfarenhet som visar att den typ av masslakt som länsstyrelsen medverkat till leder till en lösning av de problem som man avser att lösa. Det är heller inte på det viset som skyddsjakt är avsedd att användas. Skyddsjakt skall ske mer selektivt och fokusera på just det problem jakten avser att lösa (t.ex. besvär vid enstaka fiskeplatser).
Det är få grupper som har medverkat till storskarvens spridning så bra som jägare och fiskare. Det som ofta sker vid förföljelsekampanjer är att skarvkolonin splittras och ger sig iväg till nya, lugnare områden. På så vis ger en sprängd koloni upphov till ett flertal nya.
Det är också så att det sker en invandring av nya individer till områden där man skjuter bort fåglar. Det finns i djurvärlden normalt ett överskott på individer som inte häckar och fortplantar sig. Så i de nu utglesade kolonierna strax norr om Ölandsbron kommer det att fyllas på med fåglar som tidigare inte hade någon häckningsplats.
Det är dessutom så att i utglesade kolonier, med lägre täthet, så ökar ofta kullstorleken (fler ägg=fler ungar), just för att konkurrensen är mindre. Så gissningsvis finns det i juli ungefär lika många, kanske fler, skarvungar än det hade blivit utan dödandet i slutet av mars!
Ur flera aspekter är det önskvärt att så stora ingrepp som skyddsjakt kan ske på mycket goda biologiska grunder, men där det i det här fallet är ganska tydligt att det brister i fågelkunskapen. Med bredare kunskap om skarvens häckning, vad som sker vid störning, hur häckningsresultatet påverkas av mindre konkurrens osv., så bör det leda till slutsatsen att skyddsjakt på skarv inte ger någon bestående minskning i antal. (Under de senaste decennierna lär någonstans mellan 50 000 och 100 000 skarvar ha skjutits bara i Kalmar län – någon borde då undra och ställa frågan varför det då fortfarande är ett någorlunda konstant antal…?)
Det som har skett nu har framför allt lett till omfattande skadskjutning, kanske fler skarvkolonier samt att länsstyrelsens tjänstemän ägnar sig åt en slags naturvårdsterapi som inte leder till något vettigt. Jag vet att det finns betydligt angelägnare ärenden för länsstyrelsens naturvårdare att arbeta med – det kan ju t.o.m. inkludera sådana insatser som gynnar just fiskbestånden i de kustnära vattnen. På lång sikt kan t.ex. biotopvård, kustnära våtmarker och vattenvård ge betydligt större tillväxt i fiskbestånd än det ganska planlösa skjutandet av oftast rätt oförargliga och på våren dessutom mycket vackra fåglar!
Med tillönskan om ett klokt och framgångsrikt arbete byggt på tillgänglig kunskap,
vänlig hälsning
Lars Lindell
Fågelvän med goda fågelkunskaper”
