Vi använder cookies på den här webbplatsen. Vissa behövs för att sidan ska fungera korrekt (funktionella). Andra för att analysera hur vår webbplats används (statistik & marknadsföring). Läs mer om cookies här.
Silltruten
Silltruten häckar vid kuster i de norra delarna av Europa och Asien och flyttar söderut under vinterhalvåret. Vingspannet är ca 120 cm och den är därmed mindre än havstruten. Den underart av silltrut som häckar runt Östersjön (Laurus fuscus fuscus) är en riktig långflyttare. När dagarna blir kortare beger den sig hela vägen till Östafrika för att övervintra. Det är en sträcka på över 700 mil!
Det finns flera arter av trutar men just silltruten är smäcker och har smala, spetsiga vingar. De vuxna fåglarna har svart rygg och svarta vingovansidor med vita vingspetsar och gula ben. Under sommaren har silltruten vitt bröst och huvud, vilket under vinterhalvåret blir streckat.
Silltrutar är ofta trångbodda! De häckar i ytterskärgårdar, antingen i kolonier där bona nästan är sammanväxta. De kan också häcka ensamma på karga hällar, men också på tak inne i städerna. Silltrutar har t.ex. blivit mycket vanliga i Stockholms innerstad! Där finns lättillgänglig föda i form av matrester, och det finns också skyddade platser att föda upp ungar på. Inför vintern flyttar silltrutarna hela vägen till Nigerdeltat i Östafrika eller till Röda havet. Föräldrarna lämnar Sverige innan ungarna, som får klara flytten på egen hand!
Hot mot silltrutar
Antalet silltrutar som vi finner runt Östersjön har minskat kraftigt i antal sedan slutet på 70-talet och man är osäker på anledningen till minskningen. Troligtvis beror det på flera olika faktorer, men studier av silltrutar i finska viken har visat att bara ca 5% överlever till flygfärdighet. Ca 70% av ungarna dör av sjukdomar som kan kopplas till miljögifter (Hario et. Al, 2004). Man har bl.a. sett spår av DDT– ett insektbekämpningsmedel som är förbjudet i Sverige, men tillåtet i malaria-drabbade områden, och även andra miljögifter. Hot från predatorer påverkar också populationen. Nedgången av antalet silltrutar har lett till att arten rödlistats och är klassad som nära hotad (NT). Anledningen till att silltrutarna minska i antal är alltså inte helt klarlagd men det verkar finnas problem både i Östersjön, utmed flyttvägen och vid övervintringskvarteren.
Visste du att trutar fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1973?
Eller kanske inte trutarna, men den nederländske forskaren Niko Tinbergen. Han fick nobelpriset efter att ha forskat bl.a. på trutars beteende:
Alla trutar, även silltruten, har en röd fläck på näbben. Fläcken kallas pickningsfläck och är en signal till ungarna, eller ett stimuli, så att de ska förstå var maten finns!
Låter det konstigt?
Trutungarna äter direkt ur föräldrarnas näbb, men för att föräldrarna ska stöta upp mat ur krävan krävs att ungarna pickar på stimulit, dvs. den röda fläcken. Niko Tinbergen testade att hålla fram olika föremål med röd färg och han såg att ungarna inte kan känna igen föräldrarnas huvudform när de tigger om mat, utan det är den röda färgen som är viktig. Trutungarna pickade på allt som var rött, t.ex. på en penna med röda markeringar.
Silltrutar är mycket flexibla i sitt beteende och har förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. Många silltrutar har övergett häckningsplatserna i skärgården och sökt sig in till städer. Silltrutar har blivit en vanlig syn i Stockholms innerstad, och få stockholmare känner nog till att de kan ha en silltrut som närmsta granne! De häckar på taken och inne i städer är det lätt att hitta mat.
