Fregattfåglar är något av särlingar bland fåglar som lever till havs. De har ingen simhud mellan tårna och deras fjäderdräkt är inte vattenavvisande som andra sjöfåglars. Därför fäller de högst ogärna på vattnet. Men hur klarar de då att leva i princip hela livet till havs? Jo, de håller sig på vingarna – mycket längre än vad både fågelskådare och forskare tidigare trott. Det visar en ny studie som nyligen presenterades i den vetenskapliga tidskriften Science.
Det finns fem arter fregattfåglar i världen. Samtliga hör hemma i tropiska farvatten och alla fem karaktäriseras av långa, spetsiga vingar och en lång, djupt kluven stjärt. Men de fem ligger även i topp sett till relationen vingyta/vikt. Inga andra fåglar är så lätta i förhållande till vingytan som just fregattfåglar. Detta varslar om en långtgående anpassning till ett liv i luften.
Ett forskarlag har nu följt större fregattfåglar utanför sydöstra Afrika med hjälp av elektronik som registrerat såväl positioner som flyghöjd och hastighet. Fåglarna har följts när de efter häckningssäsongen gett sig ut över Indiska oceanens vatten. Data visar nu att adulta fåglar då hållit sig i luften så länge som 48 dygn i sträck, medan ungfåglar hållit sig flygande i mer än två månader! Under denna långa tid tillryggalade fregattfåglarna avsevärda distanser, i genomsnitt 410 kilometer per dag! Oväntat nog flög ungfåglarna längre än föräldrarna, dessutom utan att sällskapa med äldre fåglar.
Merparten av fregattfåglarna färdades på höjder som innebar att de slapp använda vingslag för att hålla sig i luften, mellan 30 och 2000 meter över havsytan. Det var endast i samband med det energikrävande födosöket som de sökte sig ner mot havsytan och då flaxade med vingarna.
För att hålla sig i luften sökte fåglarna upp uppåtgående luftströmmar under cumulus-moln. Med hjälp av luftströmmarna kunde de cirkla till avsevärd höjd, upp till 1600 meter över havet, utan att ta ett endaste vingslag. Som mest noterades en stighastighet av 4–5 meter per sekund. Väl uppe på hög höjd kunde fåglarna glida långa distanser, och med hjälp av sidvindar nå höga hastigheter, innan det blev dags att söka upp en ny uppåtgående luftström. Forskarna beskriver denna flykt som ”en komplex zick-zackande bergochdalbane-rörelse”.
Enligt de data man samlade in flaxar inte fregattfåglarna med vingarna under mer än 80 procent av tiden till havs. Detta är mycket energisparande vilket visas av att hjärtslagsfrekvensen kan nå lika låga nivåer som när fåglarna vilar på sina bon.
Slutligen infinner sig naturligtvis frågan hur fregattfåglarna sover när de är i luften 40 dygn i sträck eller mera? Det vet man inte, men forskarna bakom studien utesluter inte att fåglar som fregattfåglar kan ha utvecklat förmåga att avstå från sömn när omständigheterna kräver det, men man poängterar att det krävs vidareutvecklade studier för att avgöra hur de sover under mycket långa flygningar.
(AW)
Källa:
Weimerskirch, H., Bishop, C., Jeanniard-du-Dot, T., Prudor, A. & Sachs, G. 2016. Frigate Birds Track Atmospheric Conditions over Months-long Transoceanic Flights, Science, Vol. 353, No. 6294 (1 July 2016): pp. 74-78. Abstract.
Praktfregattfåglar i en tydligen ganska ovanlig position, vilande på en klippa. Costa Rica. Foto: Anders Wirdheim
