Fokus på Ejdern - Hotbilden
I vår höstkampanj Hav och kustfåglar får du möta fascinerande kustfåglar i deras miljöer, och hoten vi vill arbeta mot. Vi kommer under hösten att presentera historier om alfåglarnas övervintring vid Midsjöbankarna och hotet mot dem i form av en feltänkt vindkraftpark, mysteriet med ejderns dramatiska tillbakagång, och – inte minst – berättelsen om en skräntärnas fascinerande liv och flyttning.
Ejder
Ingen annan fågel har som ejdern förmått sätta både färg och ljud på Östersjöns skärgårdar och kuster. Men ingen annan sjöfågel har heller gått så kraftigt tillbaka som just ejdern under de senaste årtiondena. Beståndet har mer än halverats, från en svensk population på cirka 270 000 par under 1980-talet till 59 000 par 2019. I senaste rödlistan är ejdern starkt hotad (EN).
Hotbilden
Orsakerna till denna minskning är flera, men det verkar uppenbart att blåmusslan intar en nyckelroll. Under en stor del av året utgör blåmusslan ejderns viktigaste föda, och det som påverkar blåmusslan får även följder för ejdern.
Det mycket stora ejderbestånd vi hade i Sverige i slutet av 1900-talet var följden av en mångårig och stadig ökning. Beräkningar som gjorts har antytt att ejderbeståndet i Östersjön mer än fyrdubblades mellan 1930- och 1970-talen. Därefter skedde ännu en fördubbling fram till runt 1995, då beståndet nådde en topp. Under samma period ökade även den samlade biomassan av blåmusslor i Östersjön mycket kraftigt.
Den förmodligen viktigaste orsaken till blåmusslans expansion var att tillförseln av näringsämnen också ökade markant under denna tid. Utsläpp från samhällen, industrier samt jord- och skogsbruk ledde till att halterna av närsalter i Östersjön ökade, vilket i ett senare led innebar ökad näringstillgång för blåmusslorna.
Den sentida tillbakagången för både blåmusslan och ejdern skulle kunna ses som en återgång till ett mer naturligt förhållande i ett relativt näringsfattigt hav. Men bilden är nog mer komplex än så. Idag förekommer bland forskarna olika förklaringsmodeller med orsakskedjor som kan ligga bakom ejderns minskning. Det finns exempelvis studier som antyder att en ökad vattentemperatur vintertid påverkar blåmusslorna på ett för ejdern negativt sätt. Om detta visar sig vara fallet, är det sannolikt att även andra organismer berörs av en högre temperatur. Andra forskare hävdar att bristen på tiamin (vitamin B1), som tidvis drabbat många av Östersjöns fågelarter, även orsakat sämre hälsotillstånd hos ejdrarna. Detta skulle i sin tur bero på tiaminbrist hos blåmusslorna.
Under de senaste årtiondena har könskvoten förskjutits kraftigt, från en i stort sett jämn fördelning av hannar och honor till att honorna idag endast utgör 20–30 procent av beståndet under våren. Även i detta sammanhang finns flera orsaker. Finska studier har visat att ejderhonorna idag väger mindre än förr när de återvänder till häckningsplatsen. Anledningen till detta är troligen att de inför häckningen inte kunnat äta tillräckligt, alternativt tvingats äta föda med sämre näringsinnehåll än tidigare. Med ett sämre allmäntillstånd löper ejderhonorna större risk att drabbas av sjukdomar och sannolikt även predation än om de är vid god hälsa. Därtill kommer den inverkan som havsörnens ökning har i häckningsområdena. Förutom att ejderungarna löper större risk att bli tagna, pressas även honorna själva av de allt fler havsörnarna.
Text Anders Wirdheim & Gunilla Hjorth
