I månadsskiftet oktober–november räknades, under en enda vecka, inte mindre än 125 000 gråsiskor på flyttning vid fågelstationen Tadoussac Bird Observatory vid St Lawrence-floden cirka 150 km nordost om Quebec i Kanada. Tisdagen 27 oktober noterades fler än 33 000 och lördagen 31 oktober fler än 55 000! Den sistnämnda summan utgör förmodligen ett världsrekord när det gäller antalet gråsiskor under en dag. Som jämförelse kan nämnas att den högsta årssumman från sträckräkningarna i Falsterbo är från 2013, då totalt drygt 19 900 gråsiskor sträckte under hela hösten.
Gråsiskan har cirkumpolär utbredning, vilket innebär att den finns i ett ganska brett bälte runt polartrakterna från Brittiska öarna österut genom Europa, Ryssland och Sibirien och vidare från Alaska över Kanada till Grönland och Island. I större delen av detta stora utbredningsområde är gråsiskorna höggradigt nomadiska och kan flytta i olika riktningar allt efter var det finns gott om föda (inte minst björkfrö). Ringmärkta svenska gråsiskor är exempelvis återfunna i Kina och vice versa.
Precis som hos oss pågår det en debatt i Nordamerika om gråsiska och snösiska är olika arter eller om de ska betraktas som lokala varianter av en och samma art. Trots i vissa fall stora skillnader i utseende, finns det inga påtagliga skillnader i fåglarnas DNA.
(AW)
