Nationella fågelrapporten

Riktlinjer för validering och publicering inför Fågelåret

Vägledande dokument för riktlinjerna är följande: – Förteckning över Sveriges fågeltaxa, uppdaterad 2018-02-20 – SOF-BirdLife 2018. Fågelåret 2017. Halmstad. – Ottosson, U. et al. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad. (“FiS”) – ArtDatabanken 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken SLU, Uppsala.

Vilka arter som ska publiceras i Fågelåret är givetvis en svår avvägning. Som utgångspunkt har vi valt att inkludera arter med högst 1 000 häckande par i Sverige enligt “FiS” och de arter som enligt den svenska rödlistan är hotade. Alfågel och svärta har tagits med, då de är 2 av 11 hotade arter som upptagits för Sverige på den nyligen publicerade globala rödlistan.

All rapportering ske via rapportsystemet Artportalen. Det innebär att Nrk endast behandlar de fynd som de regionala rapportkommittéerna (Rrk) har validerat och markerat för nationell publicering. Tänk på att endast de fynd som är markerade för nationell publicering kan ses av skribenterna till Fågelåret.

Det är också viktigt att uppgifterna i Artportalen är så korrekta de bara kan vara. Tänk bland annat på följande:

• Slå ihop dubbletter av samma fåglar för att undvika fel fyndsummor.
• Kontrollera att kön, ålder etc. stämmer och kommer med.
• Max tre rapportörer per fynd, där upptäckaren ska vara en av dessa om det framgått av rapporten.

Det är en stor fördel med Rrk-kommentarer i fyndtexten. På så sätt ges möjligheter att analysera resultatet så att de speglar respektive arts uppträdande på bästa sätt. Slutligen är det viktigt att det för varje art markeras när den är ”Färdig för publicering”.

Behöver ni tekniskt stöd med arbetet i Artportalen kan ni kontakta följande personer:
Lennart Carlsson, 0705-69 85 67 calidris@telia.com
Stefan Cherrug, 0708-18 86 04 cherrug@bredband.net
Bertil Johansson, 0730-75 53 00 bertil.johansson@gmail.com  

Tidsplan

Tidsplanen för Fågelåret är att alla taxa enligt mallen ska vara färdigbehandlade av respektive rrk i Artportalen till den 31 mars. Remisser på den nationella texten kommer att gå ut när arbetet börjar bli klart, vilket är någon gång i juli-augusti.

Förkortningar och förtydliganden

”Alla”                                  Alla fynd

”Häckningar”                    säkerställda och troliga häckningar enligt AP

”Häckningstid”                säkerställda, troliga och möjliga häckningar enligt AP

”ssp.”                                  underart ”VF 1/2011” birdlife.se/1.0.1.0/1639/download_8463.php “Västkusten”                 avser kuststräckan norr om Kullen i Skåne.

Fynd och exemplar

För beräkning av antal fynd hänvisar vi till texten i ”SOF. 2003. Sällsynta fåglar i Sverige. 2:a uppl. Stockholm. Breife, B., Hirschfeld, E., Kjellén, N. & Ullman, M.”

”Efter artens eller rasens vetenskapliga namn följer en antalsuppgift. Om endast ett tal, exempelvis ”(12)” anges, visar det antalet anträffade exemplar i Sverige till och med 1999. I vissa fall används formuleringar typ ”(13 fynd av 18 ex)”. Ett ”fynd” utgörs oftast av en ensam fågel, men kan också användas då en flock om två eller flera fåglar har uppträtt tillsammans och det finns anledning förmoda att de anlänt till platsen tillsammans. Detta innebär att flera individer av framför allt dagsträckande flockfåglar som vitvingad tärna, biätare och rosenstare, som regel förutsätts ha anlänt tillsammans och räknas som ett fynd. Däremot betraktas flera exemplar av nattsträckande småfåglar, som till exempel kungsfågelsångare, som flera fynd även om de rastar tillsammans.   En individ som återkommer år efter år till samma lokal utgör endast ett fynd. Exempel på detta utgör den större turturduva som sågs i Mörbylånga 1985–1994 och den äldre kejsarörn som sträckte i Falsterbo flertalet höstar mellan 1986 och 1992. På samma sätt utgör en individ som ses i två olika landskap, till exempel sumpvipan 1997, endast ett fynd i Sverige (men givetvis är den dessutom ett fynd i vardera av de inblandade landskapen). Om flera ensamt sträckande mindre liror passerar Getterön under samma dag räknas varje individ som ett fynd.   Det är endast intressant att skilja på ”fynd” och exemplar när antalet anträffade individer är få och när fynd av mer än en fågel utgör en väsentlig andel av totalantalet. För till exempel vitnäbbad islom och dvärgsparv, där flera hundra exemplar setts och det sällan inträffat att två eller flera individer uppträtt tillsammans, säger totalsiffran tillräckligt. Här känns det inte meningsfullt att laborera med den omständligare formuleringen med fynd och exemplar.   Många gånger tvingas man göra en mer eller mindre välgrundad gissning beträffande antalet iakttagna fåglar. Det gäller i första hand när olika observationer görs på närliggande lokaler med kort tidsintervall. En komplicerad art är till exempel ägretthägern. Här har vi som regel följt raritetskommitténs respektive regionala rapportkommitténs bedömningar av hur många individer som varit inblandade. I något enstaka fall har vi gjort egna bedömningar. Om det i ursprungsrapporten av en art angivits ”5–6 ex.” har vi konsekvent räknat det som fem exemplar om inget direkt gör det mer troligt att den högre siffran är riktig.”