Den 14 december 2016 presenterade regeringen stolt att man beslutat föreslå EU-kommissionen att godkänna nya marina områden för bevarande av hotade arter, i första hand tumlare men även sjöfåglar såsom alfågel. Det kan förefalla som en nobel handling av en miljömedveten regering och kan förhoppningsvis leda fram till positiva effekter för naturen. Inom BirdLife Sverige hyser vi emellertid starka farhågor att förslaget inte blir den framgång vi hoppats på. Här nedan redogörs kort för grunderna för detta.
Förslaget innebär till att börja med att Sverige, efter påtryckningar från EU, nu kommer att uppfylla målet om 10 % skyddade marina områden. Vi får känslan av att regeringen på detta sätt enklast möjligt bockar av kravet från EU-kommissionen. Innebär det att regeringen hädanefter tänker luta sig tillbaka och anse att man gjort vad som behövs för att rädda tumlaren och andra hotade arter i Östersjön? Även om EU-kommissionen skulle acceptera förslaget och införliva områdena i Natura 2000, så innebär det inget omedelbart skydd. Först när det omsätts i praktiken, genom länsstyrelsernas bevarandeplaner, kan förändringar ske. Det vill verkligen till att bevarandeplanerna sätter upp tydliga riktlinjer för hur skyddet ska implementeras, exempelvis på vilket sätt olika verksamheter får bedrivas inom områdena.
Låt oss betrakta det gigantiska området ”Hoburgs bank och Midsjöbankarna”, en över 100 kvadratmil stor areal söder om Gotland och sydost om Öland. Denna yta korsas av en av världens allra mest koncentrerade båttrafikleder, med påföljd att oljeutsläppen är omfattande. Dessa utsläpp är ett allvarligt hot mot Östersjöns övervintrande alfågelpopulation, som är stadd i drastisk minskning (Starkt hotad på rödlistan) och vars viktigaste område är knutet till musselförekomsterna på nämnda bankar. Är det rimligt att tro att trafiken kommer att läggas utanför hela Natura 2000-området eller att noggrann kontroll av oljeutsläpp kommer att ske inom det? Och med tanke på att tumlare äter fisk, vilka restriktioner kommer fiskeflottan att få? Det förefaller i princip omöjligt att skapa något effektivt skydd gentemot dessa två starka industrier inom ett så enormt havsområde långt ute till havs. Vore det då inte bättre att göra skyddsområdet väldigt mycket mindre och verkligen skapa ett skydd värdigt namnet inom gränserna, och istället utse ytterligare starkt skyddsvärda områden på andra håll? Återigen, det känns väldigt enkelt och lättvindigt att göra på det sätt som regeringen nu föreslagit.
En orsak till att regeringen valt den enkla vägen kan vara att man i viss mån saknar den kunskap som skulle behövas för att utse de viktigaste områdena att skydda. Här måste även vi som ledande fågelskyddsorganisation erkänna att vi kommer till korta, så till vida att de inventeringsunderlag som finns är bristfälliga. Visst, det genomförs regelbundna räkningar längs våra kuster och marina änder inventeras också då och då under vintern. Vi vet emellertid fortfarande alltför lite om exempelvis födosöksområden för våra alkor (tordmule, tobis- och sillgrissla), silltrutar och skräntärnor.
Tillbaka till Hoburgs bank och Midsjöbankarna. Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken har, till skillnad från Södra Midsjöbanken, redan tidigare varit utpekade som Natura 2000-områden. Eftersom alla tre bankarna är av fundamentalt värde för alfågelpopulationens överlevnad har BirdLife Sverige åtskilliga gånger påpekat att även Södra Midsjöbanken ska omfattas av samma skydd. Vi gladde oss därför åt länsstyrelseförslaget om det nya skyddsområdet och såg det som en framgång när regeringen klubbade sitt beslut. Men vid närmare granskning konstaterades att regeringen, tämligen diskret, har ändrat det förslag som berörda länsstyrelser presenterat för regeringen via Naturvårdsverket. Man har helt enkelt ritat om kartan och exkluderat Södra Midsjöbanken (utan att ändra ”Midsjöbankar” från plural till singular!). Samma abrovink har man för övrigt gjort vid Kriegers flak. Den uppenbara tolkningen är att regeringen gör detta för att kunna lämna dessa områden öppna för vindkraftsexploatering. Är det måhända en konsekvens av att regeringen av försvarsstrategiska skäl avslog uppförande av den stora vindkraftparken Blekinge Offshore i den yttre delen av Hanöbukten?
Vi kan hur som helst konstatera att vi här bevittnar ett klassiskt exempel av vad som internationellt benämns med termen “greenwashing”, d.v.s. man försöker plocka naturvårdspoäng men utan helt ärliga intentioner. Regeringen har alltså utsett ett gigantiskt skyddsområde för bland annat sjöfåglar, men från detta har man undantagit det som på förhand var allra viktigast att inkludera!
