Debatten om skarvens vara eller inte vara, eller för den delen dess påverkan på fiskbestånd, förefaller oändlig. Vi inom BirdLife Sverige uppfattas av vissa som kategoriska ”skarvkramare” med mycket begränsad förståelse för de problem som skarven kan orsaka. Så är dock inte fallet. Vi önskar finna praktiskt genomförbara lösningar på problematiken, även om det sannolikt innebär att skarvar kommer att avlivas. I slutändan hoppas vi så klart att såväl husägare som fiskare, fiskbestånd och fåglar ska kunna existera i någorlunda harmoni.
För att lösa uppkomna konflikter med främst fiskare och husägare ger länsstyrelser under vissa omständigheter tillstånd till skyddsjakt. Denna skyddsjakt kan vara befogad och rimlig, om den utförs enligt gällande föreskrifter. Problemet är att verkligheten ofta ser annorlunda ut.
I ett fall nyligen uppmärksammades hur jägare, sannolikt med tillstånd för skyddsjakt, hade monterat upp ett gömsle och skarvsilhuetter på ett skär där det häckade bl.a. silltrut och skräntärna, som båda är särskilt skyddsvärda arter. Ett sådant förfarande kan i värsta fall vara tillräckligt för att spoliera en hel häckningssäsong för trutarna och tärnorna. Häckningsutgången i detta fall är okänd.
Jägarnas förfarande var också ett uppenbart brott mot skyddsjaktsbeslutet och ska därmed rubriceras som olaga jakt (med en straffskala som sträcker sig upp till fängelse). Jakten får nämligen bara utföras om den så kan göras utan påtaglig skada för andra arter. I det aktuella fallet var jakten dessutom bara tillåten inom 300 meter från fiskeredskap, men vid en kontroll fanns inte några sådana ens inom minst 500-600 meter.
Vidare är det inte tillåtet att, utan särskilt tillstånd, locka skarvar att landa på ett skär med hjälp av vettar, vilket de uppsatta silhuetterna var tänkta att fungera som. Förbipasserande skarvar visade dock inget intresse för skarvsilhuetterna, så istället avlossade de tre jägarna minst sex skott mot en förbipasserande flock på ca 50 meters höjd (alldeles för långt för acceptabel risk för skadskjutning!). Resultatet blev att en skarv föll i vattnet. Mot denna skarv avlossades sedan ytterligare sex skott, varefter den konstaterades vara död.
Även om skyddsjakt generellt bör undvikas under häckningstid, både för att minska störning av andra arters häckning samt utifrån ett djuretiskt perspektiv mot de skarvungar som svälter ihjäl om en förälder blir skjuten, så kan vi acceptera att skyddsjakt kan behöva utföras i anslutning till exempelvis fiskeredskap och utsättningsplatser för fisk under vår/sommar. Under sådana omständigheter är det emellertid av mycket stor vikt att ovan angivna villkor om hänsyn till andra arter preciseras för den som ansökt om tillståndet.
Sådana händelser som i korthet beskrivits här ovan kanske kan öka förståelsen för varför vi ofta är kritiska till att skyddsjakt beviljas till sådana som uppenbarligen ignorerar gällande lagar och regler. Vi anser att det är länsstyrelsen ansvar att utöva en ökad tillsyn av att villkoren i skyddsjaktsbeslut efterlevs.
Häckningsskär för bl.a. silltrut och skräntärna. Gömslet liknar buskar på högra delen av skäret och skarvsilhuetterna finns längst till höger. Foto: Thomas Granfeldt
