50 år av kamp för pilgrimsfalken

Från nästintill utrotad – till nu över 650 par. Arbetet med pilgrimsfalk under de senaste 50 åren är en av de mest lyckade naturvårdsinsatserna någonsin i Sverige. Bevarandearbetet initierades av Naturskyddsföreningen 1972 där sedan Göteborgs ornitologiska förening, Fågelcentralen och Nordens Ark lyckades vända den negativa trenden genom uppfödningsarbete. 

Pilgrimsfalken är världens snabbaste fågel och kan nå en hastighet på uppemot svindlande 350 km/h när de störtdyker med i hopfällda vingar för att slå sitt byte. I Sverige häckar arten främst på branta och svåråtkomliga klippstup längs kuster eller i berg. 

Vid förra sekelskiftet fanns troligen över tusen häckande par pilgrimsfalkar spridda över Sverige. Sjuttio år senare hade antalet minskat till ett fåtal individer. Detta dramatiska tapp berodde på en kombination av många faktorer, men det avgörande dråpslaget kom med spridningen av miljögifter under 1950-talet. Pilgrimsfalken är högst upp i näringskedjan – en toppredator, och därigenom en viktig miljöindikator för att tidigt upptäcka nya gifter som släpps ut i naturen. 

Från 2021 har arbetet fortsatt som Pilgrimsfalk Sverige, en arbetsgrupp inom BirdLife. Nu fokuseras projektarbetet på årlig uppföljning exempelvis genom att följa häckningsutfall, ringmärka boungar och att lokalisera nya häckningar i lämpliga livsmiljöer.  

År 2021 och 2022 visade på vikande häckningsframgång i stort sett hela Sverige. Orsaken till detta kan härledas till dåligt väder under häckning, men i södra Sverige verkar fågelinfluensa A(H5N1) slå hårt mot falkarna. En svag återhämtning sågs under 2023 men inventeringar under 2024 visar att fågelinfluensa fortsatt är ett problem i söder. 

Arbetsgruppen får ekonomiskt stöd från Alvins fond. Vi är också mycket glada för att Lerums energi och Alingsås energi stöttar vårt arbete med falkarna i området kring Mjörn, Sävelången och Säveån!