Sångsparven är en vanlig fågel i Nordamerika. Den hör hemma i ganska öppna miljöer med buskage, träddungar och skogsbryn, men likt flera andra arter har den även funnit sig till rätta i urbana miljöer. Sedan länge har det varit känt att fåglar som lever inne i städer och andra samhällen ofta visar mera aggression än sina lantliga släktingar. Frågan är varför? Påverkas fåglar liksom människor av trängsel och en känsla av att inte hinna med eller handlar det om något annat?
I en amerikansk studie, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Behavioral Ecology, har man utsatt sångsparvar för experiment genom att spela upp sång i områden med revirhävdande individer. Det visade sig då, inte oväntat, att sångsparvar i urbana miljöer reagerade både mera aggressivt och under längre tid än deras artfränder på landsbygden.
När man därefter ökade landsbygdsfåglarnas födotillgång genom att lägga ut fågelfrö, började även dessa agera mera aggressivt. Forskarna bakom studien har två teorier som skulle kunna förklara beteendet: Tillgång till rikligt med mat sparar tid och energi, vilket innebär möjligheter att satsa mera på att försvara reviret. Alternativt kan högre tryck från andra individer göra revirinnehavaren mera försvarsbenägen och aggressiv. Den som har det bästa reviret måste hela tiden vara beredd att försvara det mot andra.
(AW)
Not:
Sångsparv är för övrigt påträffad en gång i Sverige: 1 ex. ringmärktes på Nidingen i Halland 28 maj 2010 och fanns kvar på ön till 1 juni samma år.
En sammanfattning av studien finns här: https://beheco.oxfordjournals.org/content/early/2015/07/16/beheco.arv111.abstract
Sångsparven som fångades och ringmärktes på Nidingen i maj 2010. Bilden hämtad från “Fågelåret 2010”. Foto: Uno Unger
