Julkalender 9/12 Gråsiska
Julkalender! Gråsiska – 9 december
Dagens fågel hör till minstingarna vid våra fågelmatningar. Men samtidigt som den är liten, har den förmåga att ge sig ut på häpnadsväckande långa resor. Ringmärkning har påvisat att det pågår en viss trafik av gråsiskor mellan Skandinavien och Kina!
Sin litenhet till trots, är också gråsiskan en härdig fågel. Dess underart snösiska är den småfågel som regelbundet övervintrar längst norrut på vårt klot. Båda formerna förekommer i nordliga trakter från Skandinavien genom hela Ryssland via Alaska och Kanada till Grönland och Island. Om det bara finns gott om björkfrön och andra frön, kan siskorna klara även den arktiska vintern. De har nämligen några knep.
Ett sådant knep är att de inför kvällen fyller krävan med björkfrö, sannolikt som en sorts energireserv under natten. Ett annat knep är att helt enkelt dyka ner i snön för att sova. Nere i snön är temperaturen högre än uppe i luften, och dessutom isolerar snötäcket. Gråsiskan har dessutom en fluffigare fjäderdräkt än andra finkar, något som ytterligare bidrar till att skydda mot kölden.
Björkfrön är viktiga för gråsiskan, och det är nog detta beroende som gör att den uppträder som en så kallad invasionsfågel. Vissa år förekommer den i stora mängder långt söder om sitt utbredningsområde, andra år är den fåtalig. Om det är gott om björkfrön, finns det ingen anledning för siskorna att dra iväg. Är det däremot ont om frön, står hela livet på spel och då måste den utvandra. Dessa födovandringar går emellertid inte enbart söderut utan även ”på tvären”, vilket hos oss framför allt innebär österut. På motsvarande sätt kan östliga gråsiskor ge sig av västerut, och det leder till att svenska gråsiskor kan hamna i Kina och kinesiska i Sverige. Björkar växer det längs hela vägen, och någonstans ska väl björkarna bära frön.
Invasionsuppträdandet återspeglas i ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. Vissa år hör gråsiskan till de vanligaste gästerna vid matningarna, andra år saknas den nästan helt. Genomgående är den betydligt talrikare vid fågelmatningar i norra Sverige än längre söderut. De kommer oftast i flockar, och dessa kan hysa fler än hundra individer. Vid matningarna äter de allehanda frön, men de föredrar små sorter. Bland annat har de visat sig vara begivna på hirs som är ett ganska nytt inslag i fröblandningar.
Text: Anders Wirdheim
Foto: Göte Gustafsson
