Senaste domen om lavskrikan
Processen om lavskrikan i skogar i Hälsingland är en lång historia mellan skogsbruket som vill avverka skog, och naturvården som vill värna om lavskrikans levnadsmöjligheter i området. Senaste domen i frågan kom igår, och i den menar man att hänsyn måste tas till hur lavskrikan påverkas. BirdLife Sveriges fågelskyddsansvarige Daniel Bengtsson svarar här med en redogörelse för hur vi ser på domen:
BirdLife Sverige instämmer i Mark- och miljööverdomstolens mening att 4 § 4 p. artskyddsförordningen har stöd i fågeldirektivet och att lavskrikan, även fast den bedöms vara livskraftig och ha en gynnsam bevarandestatus på nationell nivå, omfattas av ett sådant skydd som gör att man i särskilda fall måste avstå planerad avverkning.
Vi är nöjda med att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) – till skillnad från mark- och miljödomstolen – tillmäter de inventeringar som utförts av ideella ornitologer ett vederbörligt bevisvärde. Detta är en hjärtefråga för oss som organisation, inte minst eftersom en betydande del av insamlade naturvårdsdata kommer från ideella ornitologer.
Det kan tyckas att MÖD fastnar lite i sitt resonemang kring eventuella skillnader mellan revir, hemområde, kärnområde och fortplantningsområde. Det är otvetydigt så att fortplantningen, d.v.s. alla de aktiviteter som leder till att arten kan fortleva, sker inom hela reviret. Att utreda vilka delar som ett specifikt par (eller snarare familjegrupp i lavskrikans fall) som går att ”undvara” kräver ingående kunskaper långt utöver vad som idag redovisas inom det så kallade kunskapskravet. Detta måste uppfyllas för att Skogsstyrelsens beslut om avverkningsanmälningar ska kunna fattas på goda grunder.
Domen från MÖD pekar alltså åt samma håll som den nyligen redovisade skogsutredningen: såväl markägare som myndigheter behöver känna till vilka värden som finns i skogen. Inventerare måste alltså skickas ut för att dokumentera vilka skogspartier som är av störst betydelse för biologisk mångfald – frågan är bara vem som ska avlöna dem?
Det är upp till branscher och myndigheter att, med hjälp och kunskap från naturvården, finna skogsbruksmetoder med tillräcklig hänsyn så att lavskrikan – och många andra arter – kan fortleva. Det är helt uppenbart att tillämpning av trakthyggesbruk måste minska kraftigt, då denna metod missgynnar många skogslevande arter och resulterar i att ekosystemen fragmenteras och förlorar sin konnektivitet. BirdLife Sverige förespråkar ett skogsbruk som bibehåller flerskiktade och artrika skogar.
Här kan du ladda ner domen från Mark- och miljööverdomstolen.
Här kan du läsa DNs artikel om domen med bland annat LRFs åsikter i frågan.
