Lyckad märkning av dvärgbeckasiner
Det mest uppseendeväckande resultatet från höstens projekt är att hela 25 dvärgbeckasiner registrerats av Motusmottagare utanför Öland – och att 20 av dessa fåglar fångats upp av utländska mottagare i Tyskland (7), Holland (7) och England (6). De engelska registreringarna är särskilt anmärkningsvärda eftersom det är första gången som svenskmärkta dvärgbeckasiner konstaterats i England. Fynden uppmärksammades bland annat av BBC:
https://www.bbc.com/news/articles/cq602pp2m00o
Totalt fångades 50 dvärgbeckasiner och 40 försågs med Motussändare. Preliminära data visar att fåglarna stannade oväntat länge på Öland. Sex individer gav sig av inom en vecka, medan de flesta (10 exemplar) stannade tre veckor. En fågel stannade kvar i hela sju veckor – längst av alla.
Projektet syftar till att förstå dvärgbeckasinens flyttnings- och rastningsbiologi. Hur länge stannar fåglarna på rastlokalerna under flyttningen? Vilka miljöer använder de sig av och i vilken hastighet lägger de på sig fettreserver? I och med att fåglarna är svårstuderade krävs en viss typ av sändare för att kartlägga aktiviteten över dygnet. Sedan en dryg handfull år tillbaka har Ottenby fågelstation byggt ut ett system av mottagarstationer på södra Öland, Kalmar och östra Blekinge (det så kallade MOTUS-nätverket). Dessa mottagare registrerar radiosignaler från små sändare som placeras på flyttfåglar, och på så sätt kan vi lära oss mer om fåglarnas beteenden i området. Viktiga parametrar här är flyttningshastighet och riktning, vilket tillsammans med vikt och fettdata ger oss möjligheter att bättre förstå förloppet. Motsvarande mottagare finns också i andra länder i västra Europa.
Under sommaren 2025 införskaffades 40 Motussändare avsedda för dvärgbeckasiner. Två studieområden utsågs; dels Ottenbyområdet på Ölands södra udde, men också Albrunna kalkbrott vars stigande vattennivåer har skapat fina habitat för dvärgbeckasinerna. Vid Ottenby fanns sedan tidigare en aktiv Motusmottagare på fågelstationens tak, och vid Albrunna kalkbrott monterade vi upp en liknande anläggning som hölls aktiv från mitten av september till nionde december. Sara Skidell (masterstudent vid biologprogrammet på Linnéuniversitetet) drev projektet tillsammans med Frank Osterberg vid Ottenby fågelstation.
Dvärgbeckasinen är en av landets minst kända fågelarter. Den har ett stort utbredningsområde från norra Skandinavien och vidare österut genom norra Asien. Liksom andra beckasiner är arten i hög grad nattaktiv, men till skillnad från dess närmaste släktingar häckar den ute på vidsträckta och svårtillgängliga blötmyrar och gungflyn, vilket gör den extra svår att nå och studera.
I Sverige bedöms cirka 8 100 par dvärgbeckasiner häcka och 99 procent av populationen hittas i Norrlandslänen. Den tidigare förekomsten i södra Sverige har troligen minskat på grund av utdikningar av häckningslokaler, möjligen också genom jakt och dikningar på övervintringslokalerna i Västeuropa. Till exempel anges antalet övervintrande dvärgbeckasiner ha minskat i England och Danmark, och vinterbiotoperna i övriga Nordvästeuropa är generellt sett hotade. Ungefär fem procent av den europeiska populationen antas bli skjutna under hösten, främst i Danmark och Frankrike.
Återfynd av ringmärkta svenska fåglar antyder att arten främst övervintrar i Västeuropa, kanske framför allt i Frankrike, men bilden är sannolikt snedvriden på grund av högt jakttryck och hög sannolikhet för återfynd i dessa områden.
På södra Öland passerar flyttande dvärgbeckasiner under både vår och höst. Vid Ottenby fågelstation har drygt 400 dvärgbeckasiner ringmärkts under åren, men trenden är ökande
till följd av de senaste årens utveckling av värmekameror som gör det lättare att upptäcka dvärgbeckasinerna trots deras tillbakadragna och skygga leverne.
Insamlade data kommer att analyseras i detalj under vintern 2025/2026. Efter att analyserna är klara kommer studien att publiceras i vetenskapligt format.
Sändarna bekostades av generösa bidrag från Sparbanksstiftelsen Öland och Strangells Stiftelse.