BirdLife Sverige vill att Svenska kyrkan tar ledningen för ett hållbart skogsbruk
BirdLife Sverige har tillsammans med Bohusläns skogsnätverk engagerat sig i ett av Svenska kyrkan avverkningsanmält skogsområde utanför Lilla Edet i Västra Götaland. Göteborgs stift har avverkningsanmält tre områden med höga natur-och friluftsvärden på sammanlagt ca 25 hektar. Området domineras av en varierad barrblandskog och lövblandad barrskog med delvis hög ålder. Huvuddelen har naturskogslika miljöer och består av kontinuitetsskog som aldrig har kalavverkats. Området är i stora delar mycket kuperat och innehåller ett flertal branter samt flera våtmarker och sumpskogsmiljöer. Fältvegetationen domineras av blåbärsris.
I området har totalt tolv naturvårdsarter hittats: spillkråka, talltita, tjäder, fällmossa, havstulpanlav, kambräken, klippfrullania, stor revmossa, västlig hakmossa, kattfotslav, blåmossa och revlummer. Av dessa är spillkråka och talltita rödlistade.
Vi menar att hela detta skogsområde bör betraktas som naturskogsartad skog. Delar kan redan betraktas som ren naturskog, med höga åldrar på träden och rikligt med död ved. Övriga delar kommer över ett par decennier att bli ren naturskog med mycket höga naturvärden motsvarande nyckelbiotop. Här finns strukturella värden som påskyndar sådana processer; branter, lodytor, våtmarksmiljöer och stort lövsinslag präglar området. Goda livsmiljöer för exempelvis tjäder, talltita och hackspettar saknas till stor del i närliggande miljöer som i söder domineras av trivial produktionsskog. Svenska kyrkan har ett stort ansvar att förvalta befintliga naturvärden på sin mark och utveckla dessa.
Vårt förslag är att delar av området sköts med naturnära metoder. Detta innebär att plockhuggning, blädning och luckhuggning görs i syfte att bibehålla blåbärsriset som finns i dessa delar för att inte försämra för tjädern. Det innebär vidare att man med skogsbruksåtgärder bibehåller den skiktade struktur som finns och helst förstärker denna för att gynna talltita och övrig fågelfauna i området. Förekommande ekar bör frihuggas från gran. Det finns också tätare och mer högstammiga granpartier med inslag av ek, där hänsyn till ek och tall bör tas. I de områden där det finns flerskiktning bör denna sparas och underhållas. Delar av området utgörs idag av ren produktionsgranskog som kan avverkas utan annan hänsyn än generell hänsyn.
BirdLife Sverige menar att genomförande av förslagen ovan vore ett sätt för Göteborgs stift och Svenska kyrkan att närma sig det hållbara skogsbruk som innebär att förekommande fågelarter kan fortsätta att leva vidare i området. Det skulle bidra till de värden på landskapsnivå som områdets norra delar ansluter till.
Det finns idag mindre än 10 % flerskiktade skogar i landet. Varje gång vi omvandlar ett sådant naturligt ekosystem till ett likåldrigt odlingssystem så förlorar vi biologisk mångfald. Fågelarter drabbas olika hårt av detta, men talltitan – vars population har minskat med 2/3 på 30 år – är en av dem som visat sig drabbas allra värst[1]. Menar vi allvar med ett hållbart skogsbruk är det första vi måste göra att värna dessa ekosystem och se till att de flerskiktade skogarna blir fler (flerskiktning är det naturliga i så gott som alla skogsekosystem). Flerskiktade skogar gynnar fåglar och annan biologisk mångfald i våra skogar.
Två medieinslag på området:
[1] Effects of forest management on the spatial distribution of the willow tit
