Visst känner ni igen detta: En dag i vinterskogen är allt stilla och tyst. Men så plötsligt börjar det pipa både här och där och små rörelser skymtar i grenverken. Under någon minut är det full aktivitet, och beroende på skogsmiljön passerar olika mesar förbi tillsammans med kanske nötväckor, trädkrypare och kungsfåglar. Men lika snabbt som de dök upp, lika snart är de borta igen. Meståget har dragit vidare.
Företeelsen kallas alltså meståg, men det är absolut ingen specifik svensk eller ens europeisk specialitet. Tvärtom finns samma typ av flockar i snart sagt alla skogar runt om i världen. Småfåglar som mesar, sångare, finkfåglar och andra slår sig samman i flockar och drar runt i skogen. Är man en av många, är risken mindre att höken eller sparvugglan tar just mig och samtidigt ökar chanserna att predatorer upptäcks ju fler ögon och öron som är på spänn.
Genom åren har det bedrivits mycket forskning kring mestågen och hur de olika arterna agerar och interagerar i flocken. Nu kommer en ny studie, publicerad i Ornis Norvegica, där en norsk forskare jämfört hur unga talltitor respektive unga talgoxar agerar när de ska bli en i flocken (i det blandade meståget finns i regel klart definierade grupper av olika mesarter). Inom dessa grupper är hannar dominanta över honor och äldre fåglar dominanta över yngre.
Men medan talltitegrupperna hävdar revir under hela året med en konstant flock, är talgoxarna mera löst organiserade med flockar som varierar i storlek och inte är lika bundna till ett visst område. I den nya studien konstateras att det finns två maxima av aggression mellan ungfåglarna, en i augusti–september och en i mars–april.
För talgoxarna handlade det om strid om föda i augusti–september, medan vårstriderna handlade om revir. Även talltitornas vårstrider handlade om revir, medan konflikterna i augusti–september istället handlade om platser i vinterflocken. För en talltita är medlemskap i en vinterflock normalt det enda sättet att omsider också få tillgång till ett häckningsrevir. Den tätare flocksammanhållningen hos talltitorna återspeglas även hos paren, där talltitorna är ”trognare” sin partner än talgoxarna över åren. Vidare visade sig talltitehonor ha större nytta av ”sin” hanne än talgoxehonor. De utsätts för mindre aggression och lyckas bättre med födosöket om de har sällskap av sin hanne.
(AW)
En sammanfattning av artikeln (samt möjlighet att ladda ner en pdf) finns här:
https://boap.uib.no/index.php/ornis/article/view/800
När vi ändå är inne på meståg, får vi inte missa att tipsa om en gammal låt med just denna titel. Låten har mer än 25 år på nacken och är skriven och framförs av Guran Guran alias Gunnar Engblom, sedan många år etablerad fågelguide i Peru. Låten Meståg finns här:
Talgoxarnas vinterflockar är lösare sammansatta och inte lika revirbundna som hos talltitorna. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
