I morgon, fredagen 29 januari inleds årets upplaga av den stora fågelräkningen ”Vinterfåglar Inpå Knuten”. Det är elfte året i rad som vi uppmanar svenska folket att räkna fåglarna vid sina fågelmatningar.
Det är många som efterfrågar en samlad topplista för de tio tidigare åren. Denna lista är förvånansvärt stabil med samma topptrio under sju av de tio åren. Även sett till de tio talrikaste arterna har de flesta av dessa varit med på ”topp tio” flertalet år. Faktum är att det utöver de tio arterna på nedanstående lista endast är fyra arter som under de tio åren någon gång förmått klämma sig in på topplistan.
Den samlade topplistan för Vinterfåglar Inpå Knutens första tio år (2006–2015) ser ut som följer (siffran inom parentes anger placeringen på listan efter de fem första åren):
1. Talgoxe (1)
2. Pilfink (2)
3. Blåmes (3)
4. Gulsparv (5)
5. Grönfink (4)
6. Domherre (8)
7. Koltrast (7)
8. Skata (6)
9. Kaja (9)
10. Gråsparv (10)
De enda förändringarna som ägt rum jämfört med de första fem åren är att grönfink och gulsparv samt skata och domherre bytt plats. När det gäller grönfinken är det naturligtvis sjukdomen gulknopp som orsakat tillbakagången. Denna tillbakagång är för övrigt större än vad jämförelsen mellan fem och tio år visar. Grönfinken kom tvåa på listan såväl 2007 som 2008, men har de senaste åren återfunnits först på sjunde respektive åttonde plats. De övriga förändringarna är små. Möjligen är domherrens framgång en chimär, orsakad av bättre rapportering från norra halvan av Sverige under senare år.
De fyra arter som några år tagit plats på tio i topp, men som inte platsar på den samlade topplistan, är gråsiska (som bäst på plats 5, 6 och 10), grönsiska (som bäst på plats 6 och 10), bergfink (som bäst på plats 2 år 2010 men i övrigt aldrig bättre än på plats 13) och sidensvans (som bäst på plats 9). Tre av dessa arter (gråsiska, grönsiska och sidensvans) räknas som invasionsarter, vilket innebär att deras antal kan variera mycket kraftigt i takt med tillgången på artens favoritföda. Bergfinkens topplacering 2010 orsakades av att det dagarna före räkningen kom mycket snö i södra Sverige, vilket innebar att mängder av bergfinkar sökte sig in från bokskogarna till trädgårdarna. Snöfria vintrar lever bergfinkarna huvudsakligen på nedfallna bokollon i södra Sveriges bokskogar.
(AW)
Lika stabil som talgoxen på första plats är pilfinken som tvåa på topplistan. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
