Fågelfaunan på Kullaberg är väl undersökt och har dessutom följts under lång tid. Dels har det genomförts heltäckande inventeringar vart tionde år sedan 1974, dels har det sedan 1980 genomförts en punktrutt jämnt utspridd över området. Nyligen presenterades en omfattande genomgång i ett supplement till tidskriften Anser (Häckfågelfaunan på Kullaberg 1974–2014). Det är tyvärr stundtals en lite dyster läsning. Det är nämligen fler fåglar som minskar än som ökar. Även det totala antalet arter har minskat sedan den förra och är nu det lägsta som noterats under de fem heltäckande inventeringarna.
Vid inventeringarna vart tionde år har följande antal arter noterats: 1974 – 100, 1984 – 104, 1994 – 111, 2004 – 110 och 2014 – 87. Det är således en ganska kraftig minskning i antal arter från 2004 till 2014 (– 23 arter motsvarande en minskning med 21 procent). Någon motsvarande nedgång finns inte vad gäller det totala antalet par. Där ses i stället en viss ökning, från 2450 par 2004 till 2540 par 2014. Men bakom dessa siffror döljer sig det faktum att det är betydligt fler arter som minskat i antal än som ökat sett till de två senaste inventeringarna. Medan ca 30 arter hade ökat, var det närmare 70 som minskat mellan de båda åren.
Mönstret följer i stora drag det vi ser i landet i stort. För följande talrikare arter noterades ”all time high”, dvs. det högsta antalet under de fem inventeringarna: gärdsmyg, rödstjärt, svarthätta, trädgårdssångare, gransångare, talgoxe, blåmes, pilfink och steglits. Samtidigt noterades det motsatta, det lägsta antalet hittills, för trädpiplärka, ängspiplärka, skärpiplärka, lövsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare och stare.
Särskilt noterbart är kanske att gransångaren gått om lövsångaren. Vid den första inventeringen 1974 noterades 10 revir av gransångare och 134 av lövsångare. Tio år senare var det 15 gransångarrevir och 206 av lövsångare. Under 2014 fanns det inte mindre än 191 revir av gransångare och ”bara” 97 av lövsångare. På Kullaberg var tillbakagången särskilt märkbar på sydsluttningarna, vilket kanske kan anses stödja misstankarna om att lövsångaren missgynnas av klimatförändringarna.
Den allra talrikaste arten på Kullaberg 2014 var bofinken med 311 par.
(AW)
Rapporten distribuerades med senaste numret av Skånes Ornitologiska Förenings tidskrift Anser, men den kan också beställas från Kullabygdens Ornitologiska Förening via info@kof.nu
Svarthättan har ökat markant och var 2014 en av de allra talrikaste arterna med 192 revir. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder
