Fokus på Skräntärnan - vad vi hoppas på i framtiden
I vår höstkampanj Hav och kustfåglar får du möta fascinerande kustfåglar i deras miljöer, och hoten vi vill arbeta mot. Vi kommer under hösten att presentera historier om alfåglarnas övervintring vid Midsjöbankarna och hotet mot dem i form av en feltänkt vindkraftpark, mysteriet med ejderns dramatiska tillbakagång, och – inte minst – berättelsen om en skräntärnas fascinerande liv och flyttning.
Skräntärna
Med ett vingspann på upp till 110 cm är skräntärnan (Hydroprogne caspia) världens största tärna. I Europa häckar den endast i Östersjön och i Svarta havet. Östersjöpopulationen är gemensam för Finland, Sverige, Estland och Ryssland – fåglar födda i ett land kan häcka i ett grannland. Har tärnorna väl etablerat sig i en koloni är de oftast platsen trogen så länge kolonin är livskraftig. Svarta havets och Östersjöns skräntärnor har delvis samma övervintringsområden söder om Sahara; Nigerdeltat i Mali, Tchadsjön i Tchad samt i Medelhavet vid Nildeltat i Egypten.
Skräntärnan Bore från Bråviken
I del 2 om skräntärnor berättade vi om att ett antal skräntärnor inom BirdLifes olika projekt har försetts med GPS-loggers. En av de GPS-försedda skräntärnorna är Bore. Han häckar i Bråvikens mynning i Södermanlands län. Bore föddes 2005 och ringmärktes som unge den 21 juni 2005 av Roland Staav. Detta var sista året innan den gamla kolonin i Oxelösunds skärgård försvann. 2017 återfångades Bore under häckningen och han försågs med en GPS-logg. Sedan dess har vi kunnat följa Bores äventyr i detalj.
Skräntärnkolonierna i yttre Bråviken haft stora problem med reproduktion. Initialt berodde det på predation av ägg och ungar från Amerikansk mink, men efter effektiva insatser från Länsstyrelserna i Bråvikens mynning (Södermanland och Östergötland) har problemen med mink minskat avsevärt. Idag är det predation från framförallt havsörn som utgör ett hinder för tärnornas häckningsframgång. Detta har tyvärr gällt även Bore, som misslyckats med häckningen åren 2017, 2018 och 2019. Under 2020 var däremot framgångsrikt, med lite hjälp på traven från påhittiga krafter. En ”örnskrämma”, d.v.s. en påklädd trädocka placerades i kolonin på ön Hållen efter påhälsning av örnar. Tärnorna reagerar inte alls på dockan men efter detta blev det lugnare i kolonin med avseende på örnar.
I år har Bore fått åtminstone en unge som han har tagit med på flyttningen söderut. Under häckningen har vi sett att Bore i huvudsak har fiskat i Östergötland och då oftast längst in i Lindöviken vid Arkösund och ofta suttit och vilat sig på ett litet skär V om Kattskär som ligger V om Stora Korsholmen. Den 27 juli startade Bore flyttningen söderut tillsammans med sin unge. De passerade över Gotland till den lettiska kusten som följdes söderut. Vid Kuriska näset i Litauen tog de höjd och påbörjade flygningen över land. Drygt 57 timmar senare landade far och unge vid Donaus utlopp i Svarta havet, Rumänien. De är fortfarande den 19 oktober kvar där. Långvariga raster är typiskt efter en långflygning när tärnan har en unge med sig, annars går flyttningen mycket snabbare och övervintringskvarteren kan nås på endast en vecka. Vi vet från tidigare år att Bore helst övervintrar i Nigerdeltat i Mali.
Vad vi hoppas i framtiden
Arbetet med skräntränorna fortgår och kunskapsläget är förhållandevis gott och ökar hela tiden, vilket inger hopp. Konkreta naturvårdsinsatser har under senaste åren sjösatts, såsom kameror och örnskrämmor på häckplatser. BirdLife Sverige ser fortsatt skyddsjakt på mink som en nödvändighet och det gynnar inte bara skräntärnan, utan även många kusthäckande fåglar och smådjur i skärgården. BirdLife Sverige arbetar också med att knyta internationella kontakter för att få kunskap om risker för skräntärnan på deras vanligaste rast- och övervintringsplatser under migrationen.
text Ulrik Lötberg & Mia Ericsson
