IBA (Important Bird and Biodiversity Areas) är viktiga för Natura 2000
Att Natura 2000 utgör skyddade naturområden torde vara tämligen välkänt. Men vad är kopplingen mellan Natura 2000, SPA (Special Protection Area), SAC (Special Area of Conservation) och IBA (Important Bird Areas)?
Natura 2000 är ett nätverk inom EU som syftar till att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Således ska områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv ingå i Natura 2000. Dessa områden ska ha en bevarandeplan som pekar ut naturvärdena och beskriver vad som krävs för att värdena ska bestå långsiktigt. En del Natura 2000-områden utgörs av naturreservat eller nationalparker med strikt naturskydd, medan andra omfattar privat mark där vissa former av exploatering tillåts, så länge de ryms inom bevarandeplanen. Natura 2000-områden kan utses med utgångspunkt från endera av EU:s två naturvårdsdirektiv, Fågeldirektivet respektive Habitatdirektivet. Det förstnämnda omfattar skydd för alla europeiska fågelarter samt viktiga habitat för särskilt listade. Områden som utses för att uppfylla Fågeldirektivet kallas SPA. I Habitatdirektivet specificeras mer än 200 habitat samt 1000 arter växter och andra djur än fåglar som anses vara av europeiskt gemenskapsintresse. Skyddsområden som definieras utifrån Habitatdirektivets kriterier benämns SAC. SPA och SAC utgör således tillsammans nätverket Natura 2000.
Återstår så IBA. Europeiska IBA identifieras utifrån 20 kriterier med utgångspunkt från bl.a. hotade arter, arter med begränsad utbredning, arter med ogynnsam bevarandestatus samt stora ansamlingar av fåglar (även sträckande). IBA-systemet har skapats och administreras av BirdLife International, vars svenska partner utgörs av BirdLife Sverige. Det finns för närvarande ca 12 000 IBA globalt och en procent av dessa finns i Sverige.
Ett IBA-område omfattas inte per definition av något juridiskt skydd (bortsett från de IBA som klassats utifrån kriteriet att de först utpekats som SPA). Grundtanken från BirdLife är dock att alla IBA ska inbegripas i det nationella naturskyddet. För svenskt vidkommande samordnar Naturvårdsverket arbetet kring Natura 2000 medan varje länsstyrelse svarar för skötsel, skydd och tillsyn av områdena. Länsstyrelserna utser också potentiella Natura 2000-områden. Efter granskning av Naturvårdsverket fattar Regeringen beslut om att föreslå för EU-kommissionen att införliva nya områden i nätverket.
Men hur fungerar det i praktiken? Gör det någon nytta att vi, bl.a. BirdLife Sverige, utser IBA? Svaret är ja. Nyligen publicerades en artikel (med finländsk huvudförfattare) i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation visar att IBA-områden inte bara är till nytta för fåglar, utan också spelar en avgörande roll för skydd av hotade reptiler, amfibier och däggdjur. Forskarlaget studerade i vilken utsträckning habitat för fåglar och andra djur täcks av Fågeldirektivet. Detta genom att undersöka i hur stor utsträckning IBA ligger till grund för att ett område sedermera utnämns till SPA. Vidare tittade man på hur nätverket skulle kunna utökas till att täcka ännu fler arter.
Forskarna fann att två tredjedelar av IBA-områden inom EU också är SPA. Överlappningsgraden varierar dock väsentligt och det är främst relativt nya EU-medlemmar, däribland Lettland, som varit duktiga att implementera sina IBA i Natura 2000-lagstiftningen. SPA-områdena omfattar också 31 % av habitaten för hotade reptiler, 25 % för amfibier och 20 % för däggdjur. Detta trots att de alltså ursprungligen definierades för fåglar, vilket visar att habitatkraven mellan olika djurgrupper i stor utsträckning överlappar. Fågeldirektivet är således av stor vikt för ett mycket bredare naturspektrum. Genom en relativt liten utökning av SPA-områden (främst i Finland, Grekland och Spanien) skulle dessutom nätverket kunna skydda en påtagligt större andel hotade djur.
(Daniel Bengtsson)
