Den senaste veckan har det formligen kryllat av vadarfåglar på många stränder och strandängar i delar av Sverige. Samtidigt stävar isbrytaren Oden just i dagarna, måndagen 8 augusti, iväg på en expedition till Arktis. Det finns faktiskt ett samband mellan dessa båda händelser och det stavas kvicksilver.
En av de uppgifter som forskarna ombord på Oden har är nämligen att mäta halterna av kvicksilver i den arktiska miljön. Förra gången detta gjordes var 2008, och då kunde man konstatera att halterna var förhöjda jämfört med tidigare. Vad har hänt sedan dess? Jo, spridningen av det giftiga kvicksilvret har fortsatt, främst från äldre kolkraftverk men också från småskalig guldframställning och andra källor. Med vindarna kan sedan gasformigt kvicksilver spridas långt. Forskarna räknar med att så mycket som 500 ton kvicksilver faller ner över Arktis varje år.
Nyligen kom även en forskarrapport som visar att vadarfåglar som häckar i arktiska miljöer exponeras för kvicksilverföreningar i högre grad än andra fåglar. Kvicksilver är giftigt och påverkar fåglarna på många olika sätt. Det är forskare vid McGill University och US Fish and Wildlife Service som visat att arktiska vadare exponeras för ovanligt höga halter kvicksilver.
– Koncentrationerna i några av de fåglar vi undersökte var mycket högre än väntat, säger Mary Perkins, en av forskarna bakom studien.
Giftiga halter kvicksilver påträffas ofta högt upp i näringskedjorna eftersom giftet ackumuleras i bytesdjur. Ju högre upp i en näringskedja, desto högre blir till slut halterna – även mätt i relation till kroppsvikten. Detta var en av orsakerna till den så kallade biocidkatastrofen på 1950- och 1960-talen. Då spreds kvicksilver via jordbruksgifter och ledde till att flera rovfågelarter hamnade mycket nära utrotningens gräns.
Orsaken till att arktiska vadare har så höga halter kvicksilver i sina kroppar tros bero på att vadarna födosöker i våta områden. I dessa områden binds förhållandevis höga halter metylkvicksilver i ryggradslösa djur, såväl sådana som lever i slam som insekter. Bland de vadarfåglar som visat sig bära på höga halter kvicksilver finns tuvsnäppa, sandsnäppa och brednäbbad simsnäppa.
Enligt forskarna bakom studien förs kvicksilvret till Arktis på två sätt, dels med floder som mynnar i Arktis (t.ex. de stora ryska floderna) och dels via storskaliga väderförhållanden som tranporterar föroreningar från källor i andra delar av världen. Forskarna varnar också för att en fortsatt uppvärmning av Arktis ytterligare kan förvärra problemen genom att kvicksilver frigörs när stora områden som varit bundna av permafrost tinar upp.
(AW)
