Julkalender 10/12 Bergfink
Julkalender! Bergfink – 10 december
Bergfinken är en av Sveriges talrikaste fåglar. Beståndet uppgår till mer än två miljoner par, och den häckar från norra Värmland och norrut. Tätast är förekomsten i fjällnära skog, och i fjällbjörkskogen är bergfinken en karaktärsfågel. Dess bräkande och ganska enformiga sång är en ständig följeslagare vid fjällvandringar under för- och högsommar. I slutet av sommaren, när årsungarna kommit på vingarna, har vi kanske tio miljoner bergfinkar i landet.
Även vintertid kan vi vissa år ha bergfinkar i miljoner i Sverige. Det är under vintrar då det är gott om bokollon och dessutom barmark. Under sådana omständigheter stannar jätteflockar med bergfinkar i södra Sveriges bokskogar, där de äter just bokollon. Så var det vintern 2019/20 då uppskattningsvis 5 miljoner bergfinkar utnyttjade en kollektiv sovplats på Hallandsåsen för att under dagarna sprida ut sig i bokskogarna.
Vintern 2009/10 fanns det också mängder av bergfinkar i södra Sverige. Mot slutet av januari blev det kallare och snö täckte alla bokollonen på marken. Många bergfinkar flög då söderut medan andra drog in till trädgårdarnas fågelmatningar. Från att 2009 ha hamnat på 21:a plats i topplistan i ”Vinterfåglar Inpå Knuten” seglade bergfinken upp till andra plats 2010. Totalt räknades drygt 120 000, nästan alla i landets sydligaste län.
Det är främst i södra Sverige som bergfinkar ses på fågelmatningar. Norr om Götaland är de normalt ovanliga vintertid. Men om man fortsätter mata in över vårvintern och våren, kan det dyka upp flockar av bergfinkar fram i april–maj. De är då på väg tillbaka norrut, och hannarna har börjat se ut som i fågelboken.
Just detta, att bergfinkar inte alltid ser ut som på bilderna i många fågelböcker, vållar huvudbry för många fågelmatare. I sommardräkt har hannens huvud och främre delen av ryggen en blanksvart färg. Vintertid ser man inget av detta. Istället är huvudet och ryggen vattrat i ljust brungrå nyanser. Det orange bröstet är dock oförändrat mellan sommar och vinter och kan lysa lika kraftigt som på en rödhake. En oerfaren fågelmatare ser en brungrå fågel med lysande orange bröst – och någon sådan finns inte i alla fågelböcker. I många böcker avbildas enbart sommardräkten.
Vid fågelmatningarna äter bergfinkarna gärna solrosfrön och hampfrön, men de tar även frön av hirs eller raps.
Text: Anders Wirdheim
Foto: Arkivbild
