Julkalender 4/12 Kråka
Julkalender! Kråka – 4 december
Likt gårdagens tamduva hör väl inte kråkan till de fåglar som vi brukar betrakta som gäster vid våra fågelmatare. Icke desto mindre placerar den sig varje år bland de 25 talrikaste gästerna under Vinterfåglar Inpå Knuten. Oftast handlar det om enstaka fåglar, men det finns också matningar som lockar hela flockar av kråkor.
Kråkan hör till de fågelarter som under senare årtionden gjort som folk gör mest, det vill säga att de har lämnat landet och flyttat in i städerna. Numera häckar kråkor i parker och villaområden, något som var i det närmaste otänkbart för 1950-talets ornitologer. Då fick man i regel fara en bra bit ut på landsbygden för att hitta häckande kråkor.
Just det faktum att kråkan blivit en stadsbo innebär också att många upplever att den blivit vanligare på senare år. Men så är faktiskt inte fallet. Det är tvärtom. Kråkan hör till de svenska fågelarter som minskat ganska stadigt i antal efter millennieskiftet. Denna, visserligen måttliga men långvariga, tillbakagång ledde till att kråkan tidigare i år blev rödlistad vid den senaste stora genomgången av landets djur- och växtarter. Den återfinns numera i kategorin Nära hotad eftersom den uppfyller kriteriet att ha minskat med minst 15 procent de senaste tio åren.
Men samtidigt upplever många att man ser fler kråkor idag än tidigare. Med stor sannolikhet är anledningen, som redan antytts, att även kråkan blivit urban. I takt med att jordbruket rationaliserats och djurhållningen koncentrerats till ett fåtal gårdar, har den svenska landsbygden blivit en lite fattigare miljö för en kråka. Annat var det förr när snart sagt varje gård hade både kreatur och en öppen gödselstack.
En annan förändring gällande kråkan är att det idag endast är få kråkor som flyttar ut ur landet under hösten. Medan det under 1970-talet räknades närmare 10 000 kråkor på flyttning vid Falsterbo varje höst, handlar det numera endast om några hundratal.
Vid våra fågelmatningar är kråkan allätare. Den tar helt enkelt vad som bjuds och är som kråkfågel också ganska uppfinningsrik. Det finns många berättelser om hur kråkor till exempel lyckats komma åt talgbollar som hängt i långa snören. Genom att hissa upp snöret bit för bit och hålla fast det med ena foten, har kråkan till slut haft hela godbiten för sig själv.
Text: Anders Wirdheim
Foto: Arkivbild
