Pungmesens häckningsbiologi
Projektet inleddes redan på 1970-talet av Olof Persson och Peter Öhrström för att följa pungmesens invandring till Sverige. I samband med en tydlig expansion under 1980-talet upptäckte vi att parningsmönstret var betydligt mer komplext än vad som tidigare var beskrivet. Att en hane kunde bygga flera bon i följd och para sig med flera honor var känt sedan tidigare. Tack vare färgringmärkning kunde vi nu visa att även honor kunde para sig med flera hanar, att bara en förälder tog hand om uppfödandet och att hanar på egen hand kan ta hand om ägg och ungar. Drygt 50% av kullarna togs hand om honan medan 25% togs hand om hanen. Vi beskrev förhållandet mellan könen som ett spel vilket också resulterade i att cirka 25% av äggkullarna övergavs oruvade. Resultaten presenterades i en uppmärksammad rapport i Ornis Scandinavica och följdes sedan upp av andra forskargrupper i Ungern, Polen, Tyskland och Österrike. Fortfarande återstår en hel del frågor kring hur det går till när det bestäms vem som tar hand om kullen.
Den tidigare expansionen har förbytts till en markant nedgång och pungmesen placerades 2020 på den svenska rödlistan som akut hotad (CR). I Skåne finns fortfarande två mindre men någorlunda stabila populationer kvar, dels innanför Lommabukten i sydväst, dels runt Kristianstad vilka vi avser studera. Sedan 2019 ingår Mats Johannesson, Kristianstad i projektet vilket gör det möjligt att bättre följa populationsutvecklingen.
De frågeställningar vi främst vill arbeta med är boplatskvaliteten betydelse för häckningsutfallet samt om enskilda individers beteende är samma under flera häckningssäsonger. Vi tror också att boplatskvaliteten kan vara en viktig faktor i att förstå populationsminskningen. Tidigare häckningsplatser, till exempel Revingefältet är i princip övergivna medan några nya lokaler har tillkommit. Vi vill följa upp olika restaureringsprojekt och komma med förslag med lämpliga åtgärder som också kan gynna pungmesen.
