Spegelflyttning, det vill säga att nordliga populationer flyttar mycket längre, och förbi, sydliga är ett fenomen som förekommer hos flera arter. Ett välkänt svenskt exempel är ormvråk, där de sydsvenska i regel är kortflyttare eller stannfåglar medan de nordsvenska flyttar långt – i extremfall till Afrika. Nu har en amerikansk studie visat att även kungsörnar som häckar i de östra delarna av Nordamerika tillämpar spegelflyttning.
Studien publicerades nyligen i The Condor: Ornithological Applications och visar att kungsörnar som häckar längst norrut i östra Nordamerika också övervintrar längst söderut. Från exempelvis Labrador flyttar dessa ända ner till Alabama och Georgia i den amerikanska södern. De kungsörnar som häckar i Pennsylvania och nära New York är däremot kortflyttare eller stannfåglar.
De sistnämnda fåglarna måste genomlida ett betydligt hårdare vinterklimat än långflyttarna. Å andra sidan behöver de inte ge sig ut på en lång farofylld flyttning och dessutom har de nära till de bästa häckningsreviren när våren kommer.
Undersökningen bygger på analyser av så kallade stabila isotoper i fjädrar från 47 kungsörnar från östra Nordamerika. Merparten av fjädrarna samlades in från örnar som lockats till hjortkadaver och därefter fångats med nät. Genom att studera stabila väteisotoper, en komplicerad process som går ut på att jämföra antalet väteatomer som saknar neutroner, vilket blir vanligare längre norrut, med sådana som har en neutron, kunde man beräkna var varje fågel befann sig när den specifika fjädern anlades. Fjädrarna speglar nämligen den miljö där fågeln befinner sig när fjädern bildas och växer ut.
Som verktyg betraktat är stabila väteisotoper ett ganska trubbigt instrument, men det är ändå informativt enligt forskarna bakom studien. Undersökningen kompletterades för övrigt med GPS-sändare som gjorde det möjligt att följa fåglarna mera i detalj.
Den östliga populationen av kungsörn i Nordamerika anses numera vara genetiskt skild från den mycket större populationen i de västra delarna av kontinenten. De östliga kungsörnarna upptäcktes så sent som på 1930-talet, och än idag saknas information om denna population i flera fälthandböcker. En anledning till att populationen fortfarande är dåligt känd är att de östliga fåglarna främst är skogslevande och föredrar höga lägen som områden runt bergstoppar, det vill säga marker som är förhållandevis svårtillgängliga.
Artikeln i The Condor finns här: https://www.aoucospubs.org/doi/full/10.1650/CONDOR-14-209.1
(AW)
