Holarktis: Karta & definition

Holarktiskarta-2

Nedanstående beskrivning gäller Taxonomikommitténs tidigare bevakningsområde – Holarktis. Sedan 2014 är bevakningsområdet Västpalearktis (VP), som beskrivs på en annan webbsida. Men denna karta och områdesbeskrivning av Holarktis sparas som jämförelse; VP är i princip Holarktis minus Nordamerika (Nearktis) och Östpalearktis.

Holarktis gränsdragning

Holarktis ur en faunistisk synvinkel definieras som de icke-tropiska delarna av Europa och Afrika norr om Sahara (den Palearktiska regionen) och Nordamerika söderut till de tropiska delarna av Mexiko (den Nearktiska regionen). I Atlanten och Stilla Havet är det allt hav och alla ögrupper norr om Kräftans vändkrets förutom Hawaii och Taiwan.

Om vi börjar i Nordamerika (Nearktis) ingår hela Kanada och USA, utom Hawaii.

Gränsen söderut i den Nearktiska delen av Holarktis (dvs. Nordamerika) dras i mellersta Mexiko så att följande Mexikanska delstater ingår i Holarktis, vilket följer Voous (1977):
Baja California, Baja California Sur, Sonora, Chihuahua, Durango, Zacatecas, Aguascalientes, Guanajuato, Querétaro, México, Distrito Federal, Coahuila och Nuevo León.
Västindien, inklusive Bahamaöarna1, ingår heller inte i Holarktis.
Rör vi oss österut ingår öarna Saint-Pierre-et-Miquelon, Grönland och alla arktiska öar, Island, de atlantiska ögrupperna Bermudaöarna, Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Kap Verdeöarna och Ban’c d’Arguin (men inte fastlandet innanför i Mauretanien).
Sydgränsen går tvärs över Afrika längs 21:a breddgraden, från Cap Blanc (Ras Nouadhibou) i Västsahara till Egyptens sydgräns ut i Röda havet, plus att den även tar med Tibestimassivet i Tchad ner till 19:e breddgraden, men inte Aïr i Niger och Ennedi i Tchad. Ingen del av Sudan ingår alltså.
Hela Arabiska halvön ingår, inklusive öarna längs kusten utanför Saudiarabien, Jemen och Oman. Sokotra ingår dock ej2.
På det asiatiska fastlandet går gränsen från Ras Ormara på den pakistanska sydkusten norrut längs Harboibergen, bergen öster Quetta, vidare längs Sulaimanbergen och bergen på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan och vidare upp mot Hindukush och Karakorum i Himalaya3. Därefter följer gränsen sydsidan av Himalaya österut till bergen i nordligaste Burma (Hkakabo Razi). I Kina fortsätter sedan gränsen längs Lijiangbergen i norra Yunnan och bergen i västra kanten av Sichuan.
Vi följer Beamans gränsdragning i Palearktis i stort sett och försöker utesluta tropiska fågelarter tillhörande den Orientaliska regionen men få med Palearktiska fågelarter. Det innebär ibland att bergskedjor eller isolerade toppar över en viss höjd som ligger som enklaver i den Orientaliska regionen tas med (t.ex. Emei Shan i Sichuan) och även att det är svårt att ange en generell höjdgräns. Men som en tumregel är det från biotopen tempererad blandad lövfällande skog och uppåt som är gränszonen. Beroende på varierande geografi, latitud och klimat skiftar höjden över havet för denna gräns åtskilligt. I Pakistan och norra Sichuan återfinns denna skogstyp på 1500–1800 m, medan den i östra Himalaya (från Nepal och Arunachal Pradesh till nordligaste Burma) återfinns på omkring 2800 m. I nordvästra Himalaya (Pakistan och Kashmir) och centrala och norra Sichuan på 2000 m och slutligen i västra Himalaya (Himachal Pradesh – Garhwal), norra Yunnan samt södra Sichuan på 2500 m. Det innebär t.ex. att den lägre liggande Kabuldalen i Afghanistan inte ingår i Holarktis.
Gränsen i östra Kina är också svår att fastställa exakt, men vi följer Beaman som anger vattendelaren mellan Yangtzefloden (Changjiang) och Gula floden (Huanghe) i södra Gansu. Sedan går gränsen vidare längs bergskedjan Qinling Shan i Shaanxi, därefter 34:e breddgraden ut till kusten söder om Shandonghalvön.
I Stilla Havet ingår alla Japanska öarna inklusive Ryukyuöarna, Daitoöarna, Vulkanöarna och Boninöarna. De ligger alla norr om Kräftans vändkrets. Taiwan ingår inte4.
Vidare ingår Kurilerna, Kommendörsöarna, Aleuterna och alla öarna i Berings hav över till Alaska.

Fotnoter:
1. Bahamaaörna. Dessa öar hör till Västindien även om landskapet påminner om södra Florida. Det är en “oceanisk” ögrupp i så motto att den aldrig haft landförbindelse med kontinenten. Att vissa räknar öarna till Nearktis beror nog mest på att ögruppen genom mänsklig inverkan förlorat de flesta öendemer som en gång fanns där, plus ett antal “västindienarter”, så vad som är kvar är i stor utsträckning invandrare/övervintrare från Nordamerika.
2. Sokotra räknas ofta till Mellanöstern i Mellanöstern-fågelböcker, men är tropiskt, så har uteslutits. Finns dessutom med i Birds of Africa-serien.
3. Stavningen Himalaya används, eftersom alla svenska artnamn, åtminstone än så länge, stavas himalaya- och inget stavas som himalaja-.  
4. Bergen högst upp på Taiwan kan karakteriseras som Palearktiska/Holarktiska, men har uteslutits av praktiska skäl, plus att ön ligger delvis söder om Kräftans vändkrets.

Tillbaka till Tk:s startsida