Version 18 av listan över svenska namn innehåller huvudsakligen ändringar föranledda av förändringar i IOC:s världslista, version 14.2 (augusti 2024). Liksom i IOC:s förra uppdatering görs ett antal ändringar på släktesnivå som inte påverkar de svenska namnen och därför inte redovisas här. Bland övriga justeringar får ytterligare några arter med eponymer i namnet enklare och/eller mer informativa namn.

Namnändringar på grund av taxonomiska förändringar

• Dalripa Lagopus lagopus delas upp i två arter:
  • dalripa lagopus, i norra Nordamerika och norra Palearktis från Norge till Sachalin, och;
  • moripa scotica, på Brittiska öarna.
• Grå uggleskärra Aegotheles bennetti delas upp i två arter:
  • grå uggleskärra bennetti, från centrala till sydöstra Nya Guinea, och;
  • karimuiuggleskärra terborghi, endast känd från typexemplaret och en observation i Karimui, Chimbuprovinsen, Papua Nya Guinea.
• Rödhättad koua Coua ruficeps delas upp i två arter:
  • rödhättad koua ruficeps, från nordvästra Madagaskar, och;
  • spikskogskoua olivaceiceps, från sydvästra Madagaskar.
• Rödbröstad malkoha Phaenicophaeus curvirostris delas upp i två arter:
  • rödbröstad malkoha curvirostris, från Malackahalvön, Stora Sundaöarna och sydvästra Filippinerna, och;
  • mentawaimalkoha oeneicaudus, på Mentawai, väster om Sumatra.
• Mindre glansgök Chalcites minutillus delas upp i två arter:
  • mindre glansgök minutillus, från Sydöstasien till Filippinerna, Små Sundaöarna och norra och östra Australien, och;
  • tanimbarglansgök crassirostris, på Tayandu, Kai och Tanimbaröarna i Moluckerna.
• Indonesisk buskgök Cacomantis sepulcralis delas upp i två arter:
  • sundabuskgök sepulcralis, från Malackahalvön till Stora och Små Sundaöarna och sydvästra Filippinerna, och;
  • sulawesibuskgök virescens, från Sulawesi, Banggai- och Sulaöarna, Butung och Tukangbesiöarna.
• Vanlig buskgök Cacomantis variolosus delas upp i tre arter:
  • sahulbuskgök variolosus, i östra Wallacea, Nya Guinea, norra och östra Australien och Bismarkarkipelagen;
  • manusbuskgök blandus, på Ninigo och Amiralitetsöarna, och;
  • salomonbuskgök addendus, på Salomonöarna (förutom Rennell).
• Vegatrut Larus vegae delas upp i två arter (denna uppdelning har sedan tidigare genomförts av Tk):
  • vegatrut vegae, i centrala och östra Sibirien, från Tajmyr till Tjuktjien, Nysibiriska öarna och Saint Lawrence Island, och;
  • mongoltrut mongolicus, från Altaj till Bajkalsjön och Mongoliet, Chankasjön (nordöstra Kina) och Gula havet.
• Brunsula Sula leucogaster delas upp i två arter:
  • brunsula leucogaster, vidspridd på öar i tropiska och subtropiska vatten, och;
  • cocossula brewsteri, på öar utanför södra Kalifornien (Channel Islands), västra Mexiko – från centrala Baja California och Californiaviken (nordvästra Mexiko) till Revillagigedoöarna (väster om centrala Mexiko) – och Clippertonön (sydväst om Mexiko).
• Gulnäbbad barbett Trachyphonus purpuratus delas upp i två arter:
  • gulmaskad barbett purpuratus, från Sierra Leone till sydvästra Nigeria, och;
  • guineabarbett goffinii, från sydöstra Nigeria till västra Kenya.
• Rödpannad dvärgbarbett Pogoniulus pusillus delas upp i två arter:
  • nataldvärgbarbett pusillus, i södra Moçambique och östra Sydafrika, och;
  • rödpannad dvärgbarbett uropygialis, som förekommer från Eritrea, Etiopien och Somalia till sydöstra Sudan, Uganda och sydöstra Tanzania.
• Guldspett Colaptes auratus delas upp i två arter:
  • guldspett auratus, vidspridd i Nordamerika, och;
  • guatemalaspett mexicanoides, från sydligaste Mexiko till Nicaragua.
• Brunbukig uppnäbb Xenops genibarbis delas upp i två arter:
  • amazonuppnäbb genibarbis, från östra Colombia och Venezuela genom Amazonas och Guyanaregionen till norra Bolivia, samt nordöstra Brasilien, och;
  • nordlig uppnäbb mexicanus, från södra Mexiko genom Panama till norra Colombia och nordvästra Venezuela söderut genom västra Colombia, västra Ecuador och nordvästra Peru.
• Rostgrässmyg Amytornis whitei delas upp i två arter:
  • pilbaragrässmyg whitei, i steniga områden i västra Western Australia, och;
  • sandgrässmyg oweni, i sandöknar och mallee i centrala Western Australia till centrala Queensland och nordvästra och södra Southern Australia.
• Vitögd gråfågel Coracina striata delas upp i fyra arter:
  • vitögd gråfågel striata, från Sydöstasien till norra Filippinerna, Sumatra och Borneo;
  • visayagråfågel panayensis, på västra Visayaöarna;
  • sulugråfågel guillemardi, på Suluöarna, och;
  • boholgråfågel kochii, i östcentrala och södra Filippinerna.
• Större gråfågel Coracina javensis (f.d. macei) delas upp i tre arter:
  • orientgråfågel javensis, som förekommer från Himalaya genom Sydöstasien till östra Kina och Taiwan, även Java och Bali;
  • indisk gråfågel macei, i centrala och södra Indien, på Sri Lanka, och;
  • malackagråfågel larutensis, på Malackahalvön.
• Gråhättad gråfågel Edolisoma remotum delas upp i två arter:
  • bismarckgråfågel remotum, i Bismarckarkipelagen (på Lavongai, New Ireland, Dyaul, Feni, Mussau, Emirau, Umboi, New Britain och Lolobau), och;
  • bukidagråfågel erythropygium, på Tabar, Lihir och Tangaöarna i Bismarckarkipelagen österut till Malaita i Salomonöarna.
• Cikadagråfågel Edolisoma tenuirostre delas upp i åtta arter:
  • sahulgråfågel tenuirostre, på Nya Guinea, i norra och östra Australien, samt Bismarckarkipelagen;
  • rosselgråfågel rostratum, på Rossel, sydöst om Nya Guinea;
  • banggaigråfågel pelingi, på Banggai, öster om Sulawesi;
  • obigråfågel obiense, på Obi och Bisa, i Moluckerna;
  • sultangråfågel grayi, på Tukangbesiöarna, sydöst om Sulawesi, samt från Morotai till Bacan, i norra Moluckerna;
  • seramgråfågel amboinense, på Buru, Ambon, Seram och Seram Laut, i centrala Moluckerna;
  • geelvinkgråfågel meyerii, på Numfor och Biak, nordväst om Nya Guinea, och;
  • timorgråfågel timoriense, på Kalaotoa (sydöst om Sulawesi), Lembata, Alor och Timor (i Små Sundaöarna).
• Salomongråfågel Edolisoma holopolium delas upp i två arter:
  • salomongråfågel holopolium, i norra, sydcentrala och västra Salomonöarna, och;
  • malaitagråfågel tricolor, på Malaita, sydöstra Salomonöarna.
• Sulawesigråfågel Edolisoma morio delas upp i två arter:
  • sulawesigråfågel morio, på Sulawesi och omgivande satellitöar, och;
  • sangihegråfågel salvadorii, på Sangihe och Talaud (norr om Sulawesi).
• Orangebröstad visslare Pachycephala fulvotincta delas upp i två arter:
  • tenggaravisslare calliope (f.d. P. fulvotincta), från Java och Bali till centrala, östra Små Sundaöarna, och;
  • selayarvisslare teysmanni, på Selayar, söder om sydvästra Sulawesi.
• Fijivisslare Pachycephala vitiensis delas upp i två arter:
  • vitstrupig fijivisslare vitiensis, på södra Fijiöarna, och;
  • gulstrupig fijivisslare graeffii, på östra, västra och centrala Fijiöarna.
• Temotuvisslare Pachycephala vanikorensis delas upp i tre arter:
  • vanikolovisslare vanikorensis, på Vanikolo (sydöstra Salomonöarna);
  • utupuavisslare utupuae, på Utupua (sydöstra Salomonöarna), och;
  • nendovisslare ornata, på Nendo samt Reef- och Dufföarna (sydöstra Salomonöarna).
• Bandavisslare Pachycephala macrorhyncha delas upp i två arter:
  • bandavisslare macrorhyncha, på Banggai- och Sulaöarna (öster om Sulawesi), centrala, södra Moluckerna och östra Små Sundaöarna, och;
  • babarvisslare sharpei, på Babar (östra Små Sundaöarna).
• Rödvingad lärka Corypha hypermetra delas upp i två arter:
  • storlärka hypermetra, i Etiopien och södra Somalia till nordöstra Tanzania, och;
  • kidepolärka kidepoensis, i sydöstra, södra Sudan och nordöstra Uganda.
• Rödnackad lärka Corypha africana delas upp i fem arter:
  • savannlärka africana, vidspridd i östra och södra Afrika, från Uganda i norr till Sydafrika i söder;
  • höglandslärka kurrae, som förekommer från Guinea västerut till västra Sudan;
  • vaktlärka athi, som förekommer från centrala Kenya till nordöstra Tanzania;
  • slättlärka kabalii, från Gabon till södra Kongo-Kinshasa, östra Angola och nordvästra Zambia, och;
  • platålärka nigrescens, från östra Zambia, norra Malawi och södra Tanzania.
• Vitstrupig grönbulbyl Phyllastrephus albigularis delas upp i två arter:
  • vitstrupig grönbulbyl albigularis, som förekommer från Senegambia till södra Sudan, västra Uganda och östra Kongo-Kinshasa, och;
  • angolagrönbulbyl viridiceps, i nordvästra Angola.
• Gulstrupig grönbulbyl Atimastillas flavicollis delas upp i två arter:
  • gulstrupig grönbulbyl flavicollis, som förekommer från Senegambia till norra Kamerun och nordvästra Centralafrikanska republiken, och;
  • blekstrupig grönbulbyl flavigula, från Kamerun till västcentrala Etiopien, Östafrika, Angola och Kongo-Kinshasa.
• Salomonmonark Symposiachrus barbatus delas upp i två arter:
  • salomonmonark barbatus, som förekommer från Buka till Guadalcanal (förutom New Georgia-öarna), och;
  • malaitamonark malaitae, på Malaita.
• Kolombangaramonark Symposiachrus browni delas upp i två arter:
  • kolombangaramonark browni, i östra och södra New Georgia-öarna (Kolombangara, New Georgia, Vangunu, Rendova, Tetepare) och;
  • vellalavellamonark nigrotectus, i nordvästra och norra New Georgia-öarna (Vella Lavella, Ranongga).
• Nötkråka Nucifraga caryocatactes delas upp i två arter (denna uppdelning har sedan tidigare genomförts av Tk):
  • nötkråka caryocatactes, som förekommer från Europa till nordöstra Japan, och;
  • kinesisk nötkråka hemispila, från nordvästra Himalaya österut till Kina och Taiwan.
• Sundakråka Corvus enca delas upp i två arter:
  • sundakråka enca, på Malackahalvön, Sumatra med satellitöar, Borneo, Java och Bali, och;
  • sulawesikråka celebensis, på Sulawesi och Sulaöarna.
• Småkråka Corvus samarensis delas upp i två arter:
  • samarkråka samarensis, på Samar och Mindanao, och;
  • sierramadrekråka sierramadrensis, på Luzon (Sierra Madre-bergen).
• Stornäbbad kråka Corvus macrorhynchos delas upp i två arter:
  • stornäbbad kråka macrorhynchos, som förekommer från nordöstra Indien och Sri Lanka genom östra Ryssland, Japan, Taiwan, till Små Sundaöarna, och;
  • filippinkråka philippinus, på Filippinerna.
• Afrikansk klippsvala Ptyonoprogne fuligula delas upp i två arter:
  • kapklippsvala fuligula, som förekommer från sydvästra Angola och Namibia till sydvästra Zimbabwe, södra Moçambique och Sydafrika, och;
  • ockrastrupig klippsvala rufigula, från Sierra Leone till Eritrea och Etiopien söderut till Zimbabwe och norra Moçambique.
• Kustsvala Hirundo tahitica delas upp i två arter:
  • tahitisvala tahitica, på Moorea och Tahiti, och;
  • kustsvala javanica, som förekommer från Sydöstasien till Nya Guinea och Mikronesien.
• Rostgumpsvala Cecropis rufula (f.d. daurica), delas upp i två arter. Samtidigt flyttas underarterna daurica, japonica och nipalensis till tempelsvala C. striolata och västafrikansk svala C. domicella införlivas i den nya arten bysvala:
  • rostgumpsvala ( rufula), som förekommer i södra Europa och Nordafrika österut till Iran, Pakistan och nordvästra Indien, och;
  • bysvala melanocrissus, som förekommer från Senegambia till västra Kamerun och östra Sudan, och i Östafrika från Etiopien och Eritrea till Malawi och norra Zambia.
• Långstjärtad cistikola Cisticola aberrans, inkl. f.d. klippcistikola emini, delas upp i två arter:
  • långstjärtad cistikola aberrans, som förekommer i västra, centrala, sydöstra och östra Afrika;
  • huambocistikola bailunduensis, i Angola.
• Karamojaapalis Apalis karamojae delas upp i två arter:
  • karamojaapalis karamojae, i nordöstra Uganda, och;
  • massajapalis stronachi, i norra Tanzania och sydvästra Kenya.
• Etiopienglasögonfågel Zosterops poliogastrus delas upp i två arter:
  • simenglasögonfågel poliogastrus, i sydöstra Sudan, Eritrea och norra, centrala och östra Etiopien, och;
  • kaffaglasögonfågel kaffensis, i västra och sydvästra Etiopien.
• Gul glasögonfågel Zosterops senegalensis delas upp i två arter:
  • kanariegul glasögonfågel senegalensis, som förekommer från Mauretanien och Senegal till nordvästra Etiopien, i västra Kenya och norra Tanzania och i Sierra Leone, Liberia och Elfenbenskusten, samt i södra Sudan och nordöstra Uganda, och;
  • angolaglasögonfågel kasaicus, från centrala Kongo-Kinshasa till norra och centrala Angola.
• Rostkindad sabeltimalia Erythrogenys erythrogenys delas upp i två arter:
  • rostkindad sabeltimalia erythrogenys, som förekommer i Himalaya från nordöstra Pakistan till Bhutan, och;
  • rödögd sabeltimalia imberbis, i östra Myanmar och nordvästra Thailand.
• Roststjärtad gärdsmyg Pheugopedius euophrys delas upp i två arter:
  • duettgärdsmyg euophrys, som förekommer från sydvästra Colombia till norra Peru, och;
  • coléngärdmyg schulenbergi, i norra Peru, norr om Marañónfloden.
• Husgärdsmyg Troglodytes aedon delas upp i sju arter:
  • husgärdsmyg aedon, som förekommer från södra Kanada och västra, centrala och östra USA till södra Mexiko;
  • musgärdsmyg musculus, som förekommer från södra Mexiko till södra Chile och södra Argentina;
  • cozumelgärdsmyg beani, på Cozumel (utanför Yucatánhalvön);
  • kalinagogärdsmyg martinicensis, på Guadeloupe, Dominca och Martinique (troligen utdöd på Martinique och eventuellt även Guadeloupe);
  • saintluciagärdsmyg mesoleucus, på Saint Lucia;
  • saintvincentgärdsmyg musicus, på Saint Vincent, och;
  • grenadagärdsmyg grenadensis, på Grenada.
• Kastanjebröstad gärdsmyg Cyphorhinus thoracicus delas upp i två arter:
  • drillgärdsmyg thoracicus, som förekommer från centrala Peru till västra Bolivia, och;
  • visselgärdsmyg dichrous, som förekommer från centrala Colombia till norra Peru.
• Blygrå myggsnappare Polioptila plumbea delas upp i två arter:
  • tropikmyggsnapppare plumbea, som förekommer från centrala och östra Colombia till Peru och nordöstra Brasilien, och;
  • marañónmyggsnappare maior, i norra Peru.
• Vitbröstad härmtrast Ramphocinclus brachyurus delas upp i två arter:
  • martiniquehärmtrast brachyurus, på Martinique, och;
  • saintluciahärmtrast sanctaeluciae, på Saint Lucia.
• Ötrast Turdus poliocephalus delas upp i 17 arter:
  • mindorotrast mindorensis, på Mindoro;
  • luzontrast thomassoni, på Luzon;
  • mindanaotrast nigrorum, på Negros och Mindanao;
  • wallaceatrast schlegelii, på Sulawesi och Timor;
  • julötrast erythropleurus, på Julön;
  • javatrast javanicus, på Java, Borneo och Sumatra;
  • molucktrast deningeri, på Seram och Taliabu;
  • papuatrast papuensis, på Nya Guinea och Goodenough;
  • bismarcktrast heinrothi, på New Ireland och Tolokiwa;
  • bougainvilletrast bougainvillei, på Bougainville;
  • salomontrast kulambangrae, på Kolombangara och Guadalcanal;
  • vanuatutrast vanikorensis, på Rennell, Efate, Nguna, Paama, Lopevi, Epi, Emae, Pentecost, Malekula, Ambrym, Maré (Loyautéöarna, troligen utdöd), Vanua Lava, Ureparapara, Utupua, Vaniloro, Santo, Malo och Gaua;
  • vithuvad trast pritzbueri, på Erromango, Tanna (södra Vanuatu) och Lifou (troligen utdöd);
  • nyakaledonientrast xanthopus, på Nya Kaledonien med satellitöar (troligen utdöd förutom på Yandé och möjligen Neba);
  • norfolktrast poliocephalus, tidigare på Norfolkön och Lord Howe, numera utdöd;
  • samoatrast samoensis, på Savaii och Upolu, och;
  • fijitrast ruficeps, på Fijiöarna.
• Vitkronad shama Copsychus stricklandii delas upp i två arter:
  • vitkronad shama stricklandii, på norra Borneo och Banggi (nordöst om Borneo, och;
  • maratuashama barbouri, på Maratua (öster om Borneo), utdöd i vilt tillstånd.
• Vitgumpad shama Copsychus malabaricus delas upp i fyra arter:
  • vitgumpad shama malabaricus, som förekommer från Indien och Sri Lanka, till Hainan, Vietnam och Stora Sundaöarna;
  • javashama omissus, på Java;
  • kangeanshama nigricauda, på Kangean (norr om Bali), möjligen utdöd i vilt tillstånd, och;
  • ceylonshama leggei, på Sri Lanka.
• Vitbrynad näktergal Tarsiger indicus delas upp i två arter:
  • vitbrynad blåstjärt indicus, som förekommer från Himalaya till sydcentrala Kina och norra Vietnam, och;
  • taiwanblåstjärt formosanus, på Taiwan.
• Tajgablåstjärt Tarsiger cyanurus delas upp i två arter:
  • tajgablåstjärt cyanurus, i norra Eurasien, och;
  • qilianblåstjärt albocoeruleus, i nordcentrala Kina.
• Blodbröstad blomsterpickare Dicaeum sanguinolentum delas upp i fyra arter:
  • javablomsterpickare sanguinolentum, på Java och Bali;
  • floresblomsterpickare rhodopygiale, på Flores;
  • sumbablomsterpickare wilhelminae, på Sumba, och;
  • timorblomsterpickare hanieli, på Timor.
• Smyckesolfågel Cinnyris pulchellus delas upp i två arter:
  • smyckesolfågel pulchellus, som förekommer från Mauretanien och Sierra Leone österut till Eritrea, västra Etiopien och nordvästra Kenya, och;
  • juvelsolfågel melanogastrus, i västra, centrala och södra Kenya, samt Tanzania.
• Steglits Carduelis carduelis delas upp i två arter:
  • steglits carduelis, i tempererade och subtropiska västra och centrala Palearktis, och;
  • grå steglits caniceps, från södra och östra Iran genom Centralasien till västra Mongoliet, nordvästra Kina och västra och centrala Himalaya.
• Svartkronad sparv Arremon abeillei delas upp i två arter:
  • svartkronad sparv abeillei, i sydvästra Ecuador och nordvästra Peru, och;
  • marañónsparv nigriceps, i nordcentrala Peru.
• Skiffersnårsparv Atlapetes schistaceus delas upp i två arter:
  • skiffersnårsparv Atlapetes schistaceus, från Venezuela till Peru, och;
  • junínsnårsparv Atlapetes taczanowskii, i centrala Peru.

Tre nya arter tillkommer:

• Marquesaspurpurhöna Porphyrio paepae, på Hiva Oa och Tahuata i Marquesasöarna, i Franska Polynesien, numera utdöd.
• Timornattskärra Caprimulgus ritae, på Timor, Rote och Wetar i Små Sundaöarna.
• Vitstjärtad tityra Tityra leucura, från sydcentrala Amazonas i Brasilien, en mycket dåligt känd art med få observationer, vars taxonomiska status varit ifrågasatt.

17 arter stryks från listan:

• Sulawesisalangan Aerodramus sororum och seramsalangan ceramensis slås samman med halmaherasalangan A. infuscatus. Den sammanslagna arten får namnet molucksalangan A. infuscatus.
• Kustsalangan Aerodramus germani slås samman med svalbosalangan fuciphagus. Den sammanslagna arten får namnet vitbosalangan A. fuciphagus.
• Macquarieparakit Cyanoramphus erythrotis slås samman med rödpannad parakit novaezelandiae. Den sammanslagna arten behåller namnet rödpannad parakit C. novaezelandiae.
• Större gråfågel Coracina macei slås samman med javagråfågel javensis. Den sammanslagna arten får namnet orientgråfågel C. javensis.
• Östlig talgoxe Parus minor slås samman med grå talgoxe cinereus. Den sammanslagna arten behåller namnet grå talgoxe P. cinereus.
• Rävlärka Calendulauda alopex slås samman med isabellalärka africanoides. Den sammanslagna arten behåller namnet isabellalärka C. africanoides.
• Törellärka Calendulauda barlowi slås samman med dynlärka erythrochlamys. Den sammanslagna arten behåller namnet dynlärka C. erythrochlamys.
• Uarsheklärka Mirafra ashi slås samman med somalialärka Corypha somalica. Den sammanslagna arten behåller namnet somalialärka  somalica.
• Malawigrönbulbyl Arizelocichla olivaceiceps slås samman med strimörad grönbulbyl striifacies. Den sammanslagna arten behåller namnet strimörad grönbulbyl A. striifacies.
• Bougainvillemonark Monarcha erythrostictus slås samman med kastanjebukig monark castaneiventris. Den sammanslagna arten behåller namnet kastanjebukig monark M. castaneiventris.
• Gråhuvad sammetsmonark Myiagra cervinicolor slås samman med sothuvad sammetsmonark eichhorni. Den sammanslagna arten behåller namnet sothuvad sammetsmonark M. eichhorni.
• Klippcistikola Cisticola emini slås samman med långstjärtad cistikola aberrans. Den sammanslagna arten behåller namnet långstjärtad cistikola C. aberrans.
• Miomboeremomela Eremomela salvadorii slås samman med gulbukig eremomela icteropygialis. Den sammanslagna arten behåller namnet gulbukig eremomela E. icteropygialis.
• Ockrabröstad timalia Cyanoderma ambiguum slås samman med rostpannad timalia rufifrons. Den sammanslagna arten behåller namnet rostpannad timalia C. rufifrons.
• Snösiska Acanthis hornemanni och brunsiska cabaret slås samman med gråsiska A. flammea. Den sammanslagna arten behåller namnet gråsiska A. flammea. Denna sammanslagning har sedan tidigare genomförts av Tk.

En ny familj

• De två arterna fläckkrypare bryts ut från familjen nötväckor till en egen familj; fläckkrypare (Salpornithidae).

Övriga justeringar

Några namn justeras baserat på taxonomiska skäl, exempelvis att nya genetiska studier har påvisat nya släktskapsförhållanden.

• Vitkronad buskgök och blek buskgök justeras till vitkronad gök och blekgök, då genetiska studier visar att de utgör en systergrupp till de egentliga buskgökarna i släktet Cacomantis och flyttas till släktena Caliechthrus respektive Heteroscenes.
• Blåhuvad vaktelduva justeras till blåhätteduva, då den genetiskt inte står nära övriga vaktelduvor.
• Baserat på genetiska studier bröts havslöparen och ytterligare ett antal stormsvalor ut från familjen stormsvalor (Hydrobatidae) till den nya familjen Oceanitidae, som står närmare albatrosserna. De nya familjerna fick namnen nordstormsvalor och sydstormsvalor. För att tydliggöra att familjerna inte står varandra närmast och för att förenkla språkbruket, justeras familjenamnen till stormsvalor (Hydrobatidae) för de nordliga arterna, inklusive vår egen stormsvala och havslöpare (Oceanitidae) för de sydliga arterna, inklusive havslöparen. I samband med detta justeras namnen på nio sydliga arter från stormsvala till havslöpare och oceanlöpare justeras till oceanstormsvala.
• Ovambohök justeras till ovambosparvhök i samband med justering av släktena bland hökarna.
• Duvhökarna bryts ut från Accipiter och flyttas till släktet Astur. I samband med detta justeras namnet på fyra arter från hök till duvhök; trastduvhök (trasthök), kubaduvhök (kubahök), tvåfärgad duvhök (tvåfärgad hök) och chileduvhök (chilehök).
• Av de sju arterna i familjen kondorer heter idag fem ”gam” trots att de inte är gamar. För att förtydliga släktskapet justeras namnet så samtliga sju arter heter kondor. De nya namnen blir kungskondor (kungsgam), andinsk kondor (kondor), korpkondor (korpgam), kalkonkondor (kalkongam), savannkondor (savanngam) och skogskondor (skogsgam).
• Orangeryggig hackspett justeras till orangeryggig sultanspett, då genetiska studier visat att den tillhör sultanspettarna i släktet Chrysocolaptes.
• De små nunnefåglarna i släktet Nonnula får namnet noviser för att särskilja dem från de stora arterna i släktena Monasa och Hapaloptila. På engelska heter de nunlet resp. nunbird.
• Genetiska studier av familjen myrfåglar har gett större förståelse för de inbördes släktskapen inom familjen och föranleder några namnjusteringar:
  • Myrsmyg reserveras för arter i kladen ”Formicivorini”, vilket medför följande justeringar:
    • Fyra arter i släktet Euchrepomis justeras från myrsmyg till eldrygg.
    • Åtta arter i släktet Epinecrophylla justeras från myrsmyg till strimhake.
    • Fläckvingad myrsmyg (släktet Microrhopias) justeras till prickvingad myrfågel.
    • Strimryggig myrsmyg (släktet Myrmorchilus) justeras till strimryggig myrfågel.
    • Två arter i släktet Isleria justeras från myrsmyg till myrfågel.
    • Stjärnstrupig myrsmyg (släktet Rhopias) justeras till stjärnstrupig myrfågel.
    • 17 arter i släktet Herpsilochmus justeras från myrsmyg till myrvireo;
    • Caatingamyrsmyg (släktet Radinopsyche) justeras till caatingamyrvireo.
    • Svartvit myrfågel justeras till ömyrsmyg.
  • Myrtörnskata reserveras för ett antal släkten inom kladen Thamnophilini, vilket medför följande justeringar:
    • Fläckvingad myrtörnskata (släktet Pygiptila) justeras till stjärnmyrfågel.
    • Två arter i släktet Thamnistes justeras från myrtörnskata till myrfågel. Rostbrun myrtörnskata får namnet perumyrfågel.
    • Helikoniamyrtörnskata (släktet Neoctantes) justeras till helikoniamyrfågel.
    • Två arter i släktet Clytoctantes justeras från myrtörnskata till myrfågel.
  • Markkryparna i släktet Upucerthia justeras till cinkloder, då de genetiskt visat sig utgöra en monofyletisk klad tillsammans med Cinclodes. Samtidigt justeras de två markkryparna i släktet Tarphonomus till buskkrypare för att skilja dem från markkrypare i andra släkten, det avspeglar även deras beteende bättre.
  • Fyra arter som tillhör den afrikanska kladen med grönbulbyler förtydligas från endast bulbyl till grönbulbul; svarthalsad grönbulbyl, markgrönbulbyl, brun grönbulbyl och vattengrönbulbyl (v. 17, svarthalsad bulbyl, markbulbyl, brunbulbyl och vattenbulbyl).
  • Genetiska studier har visat att de två arterna i släktet Eurocephalus står utanför familjen törnskator, de får därför namnet akaciaskrikor. De nya artnamnen blir vitgumpad akaciaskrika och brungumpad akaciaskrika (v. 17 vitgumpad resp. vitkronad törnskata).
  • Trasttangaran utgör en egen familj, som inte står närmast tangarorna, den får därför det mer särskiljande namnet keo, och familjenamnet ändras till keor.
  • Fyra arter myrkardinaler flyttas till släktet Driophlox. Kvar i släktet Habia blir endast röd myrkardinal vars namn justeras till rödkronad kardinal.

Ett antal namn justeras då nuvarande namn är bristfälliga, exempelvis ger en felaktig bild av artens utseende eller beteende, eller på annat sätt är opassande. För förklaring av termer som används i artnamnen, se ordlistan med geografiska namn, biotopnamn, folkslag m.m. på Tk:s webbplats.

• flodhocko (v. 17 släthuvad hocko), då arten framför allt hittas efter floder eller översvämmad skog och släthuvad inte är en bra beskrivning av utseendet
• droppfrankolin (v. 17 droppfläckig frankolin), förenkling av namnet
• khasiseglare (v. 17 mörkryggig seglare), efter artens mycket begränsade utbredning kring Khasibergen i nördöstra Indien, mörk rygg inte unikt för arten
• sågnäbbad eremit (v. 17 sågnäbbskolibri), för att förtydliga släktskapet, då övriga arter inom kladen kallas eremiter
• eldstrupe (v. 17 eldstrupekolibri), förenkling av namnet
• granatstrupe (v. 17 granatstrupekolibri), förenkling av namnet
• solfjädersbuskgök (v. 17 australisk buskgök), namnet justeras i samband med att vanlig buskgök delas upp i tre arter, bland annat sahulbuskgök som även den förekommer i Australien
• fjällig spegelduva (v. 17 vanlig spegelduva), ”vanlig” tas bort som förled på ett antal arter, till förmån för mer precisa eller informativa namn
• söderhavsmarkduva (v. 17 samoamarkduva), då arten förutom på Samoa även förekommer på Fijiöarna, Tonga samt Wallis och Futuna
• mexikansk sparvduva (v. 17 inkaduva), namnet inkaduva är mycket missvisande då arten inte förekommer i Sydamerika
• bärspov (v. 17 eskimåspov), namnet justeras då ordet ”eskimå” enligt Diskrimineringsombudsmannen kan uppfattas som kränkande och bör undvikas; namnet bärspov kommer av artens födoval, då den både på häcklokal och under flytt ska ha livnärt sig på olika bär, framför allt kråkbär
• vitmaskad ibis (v. 17 maskibis), förtydligande för att särskilja arten från svartmaskad, respektive rödmaskad ibis
• vitbyxad näshornsfågel (v. 17 vitlårad näshornsfågel), -lårad ändras till det anatomiskt mer korrekta -byxad, då det hänvisar till färgen på fjäderdräkten
• chokladkungsfiskare (v. 17 kakaokungsfiskare), korrigering då namnet avspeglar artens chokladbruna färg, inte någon koppling till kakaoträdet
• parakitfalk (v. 17 fläckvingad falk), efter artens vana att häcka i kolonier av munkparakit
• svavelögd lövletare (v. 17 kroknäbbad lövletare), bättre karaktär då arten inte har något tydlig krok på näbben
• vaktelmyrfågel (v. 17 praktmyrfågel), beskriver artens unika vaktellika utseende
• bandmyrfågel (v. 17 bandad myrfågel), förenkling av namnet
• chusqueatapakul (v. 17 bambutapakul), justeras för överrensstämmelse med det engelska namnet, Chusquea är ett bambusläkte
• gråryggig todityrann (v. 17 vanlig todityrann), ”vanlig” tas bort som förled på ett antal arter, till förmån för mer precisa eller informativa namn
• saxstjärtad kungstyrann (v. 17 saxstjärtstyrann), justeras från tyrann till kungstyrann, för samstämmighet med övriga kungstyranner, släktet Tyrannus
• gaffelstjärtad kungststyrann (v. 17 gaffelstjärtstyrann), justeras från tyrann till kungstyrann, för samstämmighet med övriga kungstyranner, släktet Tyrannus
• söderhavsdrillfågel (v. 17 polynesisk drillfågel), justeras då en stor del av utbredningen, utöver Polynesien, är i Melanesien
• guldpannad vireo (v. 17 gulpannad vireo), specificering av färgen som även överensstämmer med det engelska och det vetenskapliga namnet
• vitspetsad grönskata (v. 17 vanlig grönskata), ”vanlig” tas bort som förled på ett antal arter, till förmån för mer precisa eller informativa namn
• taggstjärtsskata (v. 17 klyvstjärtad skata), bättre beskrivning av stjärtens utseende
• pipkråka (v. 17 sulawesikråka), beskriver artens unika läte och överensstämmer med det engelska namnet
• västlig kragparadisfågel (v. 17 vogelkopkragparadisfågel), justeras för att undvika onödigt långt namn, överensstämmer även med det engelska namnet
• parotior (v. 17 strålparadisfåglar), justeras för att undvika onödigt långa namn
• arfakparotia (v. 17 vogelkopstrålparadisfågel), beskriver artens utbredning, då den är i det närmaste endemisk för Arfakbergen
• tibetansk korttålärka (v. 17 höglandslärka), visar på det nära släktskapet med mongoliskt korttålärka
• vitbyxad svala (v. 17 vitlårad svala), -lårad ändras till det anatomiskt mer korrekta -byxad, då det hänvisar till färgen på fjäderdräkten
• ghatssvala (v. 17 tamilsvala), namnet kommer av Ghatsbergen i södra Indien, tidigare namnet felvisande då arten knappt förekommer i de områden som domineras av tamiler
• cettior (v. 17 cettisångare), familjenamnet förenklas, de flesta arter i familjen heter cettia, inte cettisångare
• gulahavscettia (v. 17 manchurisk cettia), beskriver bättre artens utbredning runt Gula havet
• fjällkronad stubbstjärt (v. 17 manchurisk stubbstjärt), namnet justeras till att beskriva artens utseende, då den förekommer i ett större område som även omfattar Sachalin, Koreahalvön och Japan
• bäcksångare (v. 17 grovnäbbad sångare), justeras då namnet är otydligt eftersom näbben endast är grov i förhållande till andra lövsångare, inte till övriga sångare; det nya namnet syftar på att arten oftast hittas i anslutning till bäckar och floder
• bajkalsmygsångare (v. 17 manchurisk smygsångare), anpassning till artens engelska namn
• guinearävsångare (v. 17 guinearostsångare), justering för att undvika förväxling med rostsångaren i släktet Curruca, vilken den inte är nära släkt med
• kongorävsångare (v. 17 kongorostsångare), se ovan
• näktergalsgärdsmyg (v. 17 nordlig näktergalsgärdsmyg), förenkling av namnet
• fjällbröstad gärdsmyg (v. 17 sydlig näktergalsgärdsmyg), förenkling av namnet i samband med justering av ovanstående art
• söderhavsstare (v. 17 polynesisk stare), justeras då en stor del av utbredningen, utöver Polynesien, är i Melanesien
• gyllengumpad blomsterpickare (v. 17 floresblomsterpickare), arten förekommer även på Sumbawa; floresblomsterpickare är ett lämpligare namn på Dicaeum rhodopygiale, som är endemisk för Flores, vilket överensstämmer med engelska och vetenskapliga namnet
• zambezisolfågel (v. 17 malawisolfågel), bättre beskrivning av artens utbredningsområde kring Zambezifloden
• pampaspiplärka (v. 17 chacopiplärka), missvisande namn då arten inte förekommer i slättlandet i Gran Chaco utan mer på pampas grässlätter
• glasögonbusksparv (v. 17 vanlig busksparv), ”vanlig” tas bort som förled på ett antal arter, till förmån för mer precisa eller informativa namn
• gulbyxad snårsparv (v. 17 gullårad snårsparv), -lårad ändras till det anatomiskt mer korrekta -byxad, då det hänvisar till färgen på fjäderdräkten
• sonorasparv (v. 17 rostvingad sparv), namnet justeras till att beskriva artens mycket begränsade utbredningsområde i Sonoraöknen; många olika sparvar har rostfärgade vingar
• rödbröstad ängstrupial (v. 17 soldatängstrupial), förtydligande av svårbegripligt namn
• ponderosaskogssångare (v. 17 gråkindad skogssångare), dålig beskrivning av artens utseende, ingen unik karaktär; ponderosa syftar på artens barrskogshabitat med inslag av ponderosatall
• svartbyxad kardinal (v. 17 svartlårad kardinal), -lårad ändras till det anatomiskt mer korrekta -byxad, då det hänvisar till färgen på fjäderdräkten
• bläckkardinal (v. 17 svartblå kardinal), beskrivningen av färgen justeras för att undvika förväxlingsrisk med blåsvart kardinal

Ytterligare några arter med eponymer i namnet, justeras till enklare och/eller mer informativa namn:

• gråryggig albatross (v. 17 salvinalbatross)
• whakaupetrell (v. 17 pycroftpetrell), efter Whakau (eng. Red Mercury Islands) där större delen av världspopulationen häckar
• malajörn (v. 17 wallaceörn)
• sydlig filippindvärguv (v. 17 everettdvärguv) – samtidigt justeras för konsekvens två systerarter (alla tre räknades tidigare som en art); nordlig filippindvärguv (v. 17 filippindvärguv) och västlig filippindvärguv (v. 17 negrosdvärguv)
• fjäderfotad trogon (v. 17 gouldtrogon)
• amazontukanett (v. 17 gouldtukanett)
• snårspett (v. 17 velasquezspett)
• guaduamyrsmyg (v. 17 iheringmyrsmyg), Guadua är ett bambusläkte i Sydamerika
• visselmyrfågel (v. 17 willismyrfågel), efter artens karakteristiska läte
• bambutapakul (v. 17 spillmanntapakul)
• campinadvärgtyrann (v. 17 chicodvärgtyrann), efter campina, en ekoregion i Amazonas, med vegetation på näringsfattiga sandjordar med dålig avrinning
• ockratyrann (v. 17 eulertyrann)
• svartmaskad tyrann (v. 17 bairdtyrann)
• skogstopptyrann (v. 17 swainsontopptyrann)
• epålettbatis (v. 17 margaretbatis), efter honans epålettliknande vingteckning
• papuavisslare (v. 17 sclatervisslare)
• granskrika (v. 17 stellerskrika)
• silverborstad parotia (v. 17 Lawes strålparadisfågel), efter de silvriga borsten ovanför näbben (eng. supranarial tufts)
• vitstjärtad grönbulbyl (v. 17 sjöstedtgrönbulbyl)
• smågrönbulbyl (v. 17 ansorgegrönbulbyl)
• svavelfärgad grönbulbyl (v. 17 xaviergrönbulbyl)
• katangagrönbulbyl (v. 17 cabanisgrönbulbyl), efter provinsen Katanga i Kongo-Kinshasa som omfattar en stor del av utbredningen
• brunkronad bulbyl (v. 17 sharpegrönbulbyl)
• systerbambusångare. (v. 17 Alströms bambusångare), efter det vetenskapliga namnet soror som syftar på artens likhet med andra arter i komplexet
• huangehesångare (v. 17 claudiasångare), efter artens utbredning inom floden Huang Hes (Gula floden) avrinningsområde
• wuyisångare (v. 17 hartertsångare), efter Wuyibergen i östra Kina, där en betydande del av artens utbredning finns
• hmongsångare (v. 17 Kloss sångare), efter hmongfolket som överensstämmer med stora delar av artens utbredningsområde i södra Kina, norra Laos och Vietnam
• rosthuvad apalis (v. 17 chapinapalis)
• sockersångare (v. 17 jerdonsångare), då arten ofta förekommer i olika sorters Saccharum-gräs, sockerrör
• rostgumpad timalia (v. 17 Abbotts timalia)
• sepiatimalia (v. 17 horsfieldtimalia)
• guizhoualkippa (v. 17 davidalkippa), efter provinsen Guizhou i sydcentrala Kina – samtidigt preciseras namnet på en närbesläktad art: guangdongalkippa (v. 17 kinesisk alkippa), efter provinsen Guangdong, i sydöstra Kina
• ljushättad fnittertrast (v. 17 elliotfnittertrast)
• sumpskriktrast (v. 17 hartlaubskriktrast)
• rostnackad gärdsmyg (v. 17 sclatergärdsmyg)
• mopaneglansstare (v. 17 mevesglansstare), efter mopane, ett träd som är dominerande i södra Afrika på dåliga och framför allt salta jordar
• kortstjärtad glansstare (v. 17 wallerglansstare)
• koboltstare (v. 17 stuhlmannstare)
• fläckflugsnappare (v. 17 sodhiflugsnappare)
• coelinflugsnappare (v. 17 zappeyflugsnappare), efter färgen coelin (eng. azure)
• visirsolfågel (v. 17 reichenowsolfågel), efter den visirliknande teckningen på pannan och strupen
• bergsolfågel (v. 17 preussolfågel)
• malawisolfågel (v. 17 füllebornsolfågel)
• kravattsolfågel (v. 17 johannasolfågel), efter den lila halsteckningen
• västlig maskvävare (v. 17 heuglinvävare)
• stråpiplärka (v. 17 hellmayrpiplärka), efter artens preferens för habitat med halvhöga grässtrån, som inte är för höga eller för hårt nedbetande
• törnsparv (v. 17 shelleysparv)
• aprikossparv (v. 17 jankowskisparv), efter artens habitat – gräsmarker med inslag av aprikosträd
• anitrupial (v. 17 forbestrupial), efter dess likhet med göken ani
• hallonbukig kardinal (v. 17 rositakardinal)

Utöver ovanstående görs mindre justeringar av namnet på ett antal arter genom att namnet skrivs ihop eller isär för att få ett mer konsekvent språkbruk.

• fläcknäbbad and, fjäderfotad salangan, grågumpad salangan, vitvingad seglare, vitbukig seglare, kroknäbbad eremit, fjällstrupig eremit, nålnäbbad eremit, bronsstjärtad komet, rostgumpad kolibri, glödhakad kolibri, bronsstjärad kolibri, fläckstrupig kolibri, svalstjärtad kolibri, vithakad safir, kortvingad gök, smalnäbbsglada, vitgumpad vråk, kopparstjärtad trogon, kroknäbbad kungsfiskare, skovelnäbbad kokaburra, eldnäbbad araçari, gulbuksspett, rostbuksspett, bronsvingad hackspett, eldvingad parakit, svarthättad parakit, blåvingad parakit, rostvingad minerare, kilnäbbad trädklättrare, pärlhalsad trädklättrare, svärdnäbbad trädklättrare, sabelnäbbad trädklättrare, vitvingad tapakul, smalfotad dvärgtyrann, svartnäbbad tyrann, citronbukig attila, svalstjärtad kotinga, sabelvingad piha, plommonstrupig kotinga, vitstjärtad kotinga, vitvingad kotinga, svavelbukig manakin, lansstjärtad manakin, guldvingad manakin, snöhättad manakin, pärlhättad manakin, bandstjärtad manakin, rostgumpad lärka, tvärstjärtad bulbyl, svarthättad svala, rostbukig timalia, svarthakad timalia, pärlhalsad timalia, fläckhalsad timalia, brunvingad stare, rostvingad stare, svartvingad majna, pärlhalsad munia, vitgumpad munia, nålstjärtad amadin, rosennäbbad amadin, svarthättad astrild, bandstjärtad kasik, rosenstrupig kardinal och kägelnäbbad tangara

Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Gustav Asplund och Martin Stervander

Taxonomikommittén, 2 september 2024