Varsamt skogsbruk i Göteborg
BirdLife Sverige vill att trakthyggesbruket ersätts med hyggesfria metoder. Flera kommuner bedriver redan allt skogsbruk på det sättet. Göteborgs Stad är en av dem.
Text och foto Niklas Aronsson
Från centrala Göteborg tar det en knapp halvtimme att nå fram till platsen Djupedal på Hisingen. Alldeles intill den lilla skogsvägen som slingrar sig fram bakom en stängd bom ligger Hisingsleden. Det dånar från bilarna som kör där. Trots det hörs ett par större hackspettar markera sin existens med taktfasta kick-läten. Skogsvägen leder in i ett område som är cirka 45 hektar stort. Det består av flera mindre testytor där Fastighetskontoret kan finslipa hyggesfria metoder. Ungefär halva ytan är granskog, medan resten är mindre bestånd av ek-, bok- och blandskog. Torsten Andersen är skogsansvarig på Fastighetskontoret. Det har han varit sedan december 2017. Han har sett intresset för just hyggesfria metoder öka alltmer.
– Det är roligt. Det känns bra att arbeta med hela ekosystem och att ha ett så brett perspektiv att det omfamnar både friluftsliv, skogsbruk och biologisk mångfald, säger han.
Vi har kommit en bit in i området och stannat vid en ek som har huggits fram ur den omgivande skogen. Runt trädet ligger riset kvar.
– Det är så vi normalt arbetar. Vi lämnar det mesta av riset kvar på marken, liksom en hel del stammar också. Det är en viktig del att öka mängden död ved i skogen. Målet är att vi ska ha fem kubikmeter död ved per hektar, säger han.
En annan bärande tanke är att successivt öka andelen lövträd. Genom att plockhugga delar av skogen får nya träd chansen att spira i det ökade ljusinsläpp som blir följden av gallringen. Redan på ett par år kan man se skillnaden där små plantor av ek, bok, rönn och björk sakta lyfter sig ur ett förnalager som fortfarande mest består av barr i olika förmultnade steg. Allra tydligast syns skillnaden där granskogen övergår i ekskog. I granskogen har Fastighetskontoret nyligen gallrat, men här finns knappt något blåbärsris alls, medan det i den betydligt öppnare ekskogen växer frodigt.
GÖTEBORGS STAD HAR inte använt kalhuggning som princip sedan början av 00-talet. Omsvängningen kom med Torstens chef, fransmannen Xavier de Maupeou som vuxit upp på ön Réunion, öster om Madagaskar. Hans far var chef för skogsmyndigheten på ön. I Sverige fick Xavier så småningom arbete på Fastighetskontoret där han initierade ett helt nytt skogsbruk med nya idéer, bort från kalhygge och mot ett mer hållbart skogsbruk. Senast staden kalhögg var för cirka 14 år sedan. Förutom att Xavier kom med nya tankar så var även tiden mogen politiskt för att omfamna dessa, och 2014 antog Göteborgs Stad en ny skogspolicy. I den slås det fast att enbart hyggesfria metoder ska användas för avverkning i kommunens skogar. Torsten, som är utbildad skogsingenjör, har haft som uppgift att förvalta och utveckla skogspolicyn. Han kommer ursprungligen från Danmark, och har bland annat arbetat med skogsbruk på Bornholm. En fransman och en dansk har alltså ändrat skogsbruket i Göteborg till att nu omfatta enbart hyggesfria metoder när det gäller uttag.
– Göteborgs Stad har ett kontor i Bryssel tillsammans med två andra kommuner i Västsverige. När vi studerat EU:s skogsprogram ser vi att det påminner om hur vi arbetar här i Göteborg, säger Torsten.
– För de entreprenörer vi arbetar med har det varit en omställning. Jag har gått med dem och visat hur vi arbetar, vilka träd vi vanligen vill spara och vilka vi vill ta bort. De kan titta konstigt på mig och undra varför vi gör så här. De är vana att arbeta på ackord, men vi betalar dem i stället per timme. Nu har de vant sig och förstår.
TOTALT ÄGER GÖTEBORGS STAD 11 000 hektar skog. Dessa förvaltas av Fastighetskontoret (4 700 hektar) och Park- och naturförvaltningen (6 000 hektar). Den senare förfogar över de skogar som har höga frilufts-, natur- och kulturvärden. Här finns de kommunala naturreservaten. Det sker i princip ingen avverkning alls i de skogar som Park- och naturförvaltningen ansvarar för. Det gör det däremot i Fastighetskontorets knappa 5 000 hektar. Uttagen sker framför allt genom plockhuggning.
Vi når fram till en skogsyta där ljuset silar in från krontaket. Mellan trädens kronor är det en ständig trafik av talgoxar, blåmesar, entitor, nötväckor och trädkrypare. Ljudbilden domineras av kungsfåglarnas fina sisanden.
– Här har vi gått in och gallrat ut barrträd till förmån för lövträd. Man ser redan hur små plantor av till exempel ek är på väg upp. Äldre ekar stressas av de nya ljusförhållandena och bildar nya blad längs hela stammen, men de överlever, säger Torsten Andersen.
Ett knappt skönjbart hjulspår av skotaren (det terränggående fordon som fört ut stammarna) leder in i skogspartiet. I spåren lyser ametistskivlingar som små violetta lampor.
– Vi använder både häst och en mindre maskin för att få ut virket. Mycket av det vi tar ut här är specialbeställningar från annan kommunal verksamhet. Just här var det till en förskola som är helt fossilfri, berättar Torsten.
Visst får han ibland höra kritik om att det är lätt att bedriva hyggesfritt skogsbruk när man inte har några vinstkrav på sig.
– Så är det, men det går att göra vinst även på den här typen av skogsbruk. Det tar några år innan man har ställt om skogen till plockhuggning, men sedan kommer intäkterna och kostnaderna är låga.
Han har varje år en budget på 1,5 miljoner kronor för att köpa in tjänster och ungefär lika mycket får han in i form av sålda träprodukter.
– För de entreprenörer vi arbetar med har det varit en omställning. Jag har gått med dem och visat hur vi arbetar, vilka träd vi vanligen vill spara och vilka vi vill ta bort. De kan titta konstigt på mig och undra varför vi gör så här. De är vana att arbeta på ackord, men vi betalar dem i stället per timme. Nu har de vant sig och förstår, säger han.
– Vi försöker arbeta rationellt. Inte skota för mycket runt om i beståndet, utan hitta sätt och vägar för att göra minsta möjliga skada. Att undvika körskador är en av de allra viktigaste målsättningarna, fortsätter Torsten.
Det innebär att man sparar små dungar för att körskador inte kan undvikas just där. Träden får i stället stå och konkurrera med varandra.
– Här har vi gått in och gallrat ut barrträd till förmån för lövträd. Man ser redan hur små plantor av till exempel ek är på väg upp. Äldre ekar stressas av de nya ljusförhållandena och bildar nya blad längs hela stammen, men de överlever.
VI HAR FLYTTAT oss till områdets granskog. Den utgör nästan halva skogen i Djupedal med sina dryga 20 hektar och är knappt 40 år gammal.
– Här har vi gallrat en hel del som synes. Riset har vi lämnat kvar. Det är lite av ett riskbestånd när man gör så här eftersom det finns risk att en storm kan fälla träden, säger han.
Meningen är att allt eftersom få in träd av fler åldrar i beståndet. Det man slås av är hur mycket död ved som ligger överallt i skogen. Ett paradis för gärdsmygar som lite varstans kilar omkring som små möss i högarna.
– Det kommer att ta tid att omvandla den här ytan till en annan slags skog. Alternativet hade varit att kalhugga helt och sedan plantera nya träd, säger han.
Genom att göra på det här sättet, med gallring och plockhuggning, finns de biologiska värdena kvar och kan utvecklas, om än i långsam takt.
Plötsligt fylls luften av torra smattrande läten – en flock stjärtmesar passerar över oss. De har sällskap av bofinkar, en och annan bergfink och de allestädes närvarande kungsfåglarna. Det är en härlig känsla att se på när de rör sig i kronorna där de troligen letar insekter och spindlar.
Här och var i skogen sitter holkar, uppsatta av Fastighetskontoret. Vi går fram till en av dem och öppnar den. Jag tar ut bomaterialet och konstaterar att det är en talgoxe som boat i holken. Förutom ett rejält lager med mossa är boskålen full med hästtagel och, lite oväntat, fjädrar av en morkulla. Kan talgoxen ha funnit en slagen morkulla just när den höll på med sitt bobygge och passat på att fylla boskålen med värmande morkulledun?
PÅ ETT ANNAT ställe har Torsten och hans kollegor byggt ett viltstängsel av trä. I området är det gott om rådjur, och det finns också älg. Därför behöver små plantor av lövträd skydd.
– Vi försöker att använda skogen här för att slippa sätta upp metallstängsel som sedan måste tas omhand. Här gör det inget om stängslet så småningom går sönder. Det återgår då bara till kretsloppet och är en del av den döda veden.
Torsten har märkt hur intresset för hyggesfria metoder har ökat på senare tid.
– En hel del av min tid går numera åt till att visa hur vi jobbar och det är jätteroligt. En annan effekt är att vi har fått så många fler som vandrar i området jämfört med för bara några år sedan när granskogen stod tät här, säger han.
”Göteborgs Stads skogar är en viktig resurs för alla göteborgare”, som visionen lyder i stadens skogspolicy. Och kanske inte bara för alla göteborgare, utan även för livet i stort?
Vill du vara med och rädda skogen?
Skänk en gåva via Swish
Betala in valfritt belopp till:
123 – 900 56 53
När du swishar till en organisation med ett 90-konto så visas en röd sida med ett hjärta i appen som bekräftelse på din gåva. Stort tack!
BirdLife Sveriges Skogskampanj
Läget i skogen är allvarligt. Allt för många arter är hotade till följd av ett intensivt skogsbruk med stora kalhyggen som slår sönder den biologiska mångfalden och fragmenterar naturen. Sverige har allt mindre av naturskogar. Nu måste vi ändra fokus innan det är för sent – trakthyggesbruket måste ersättas av ett mer varsamt skogsbruk som skonar skogens liv. Därför kommer vi under de kommande veckorna belysa skogen ur många olika perspektiv, med både problem och lösningar.
Följ vår skogskampanj – en resa mot fler spettar, skogshöns och lavskrikor i skogen!
