Sverige behöver bidra till att Europas natur restaureras
Vi har skrivit om EU-kommissionens förslag till en ny förordning om restaurering av natur några gånger tidigare i år. (Se: Restaureringslag på gång och Restaureringslagen både uppskjuten och urvattnad samt Restaureringen av Europa uppskjuten) Fortfarande är det dock väldigt tyst om den i nyhetsmedia, och ännu tystare från de allra flesta folkvalda politiker. Det beror delvis på att förordningen fortfarande är långt ifrån beslutad, men också dels på att den uppfattas som svår att förstå konsekvenserna av. Vad många politiker anbelangar, så vill de inte att det framstår hur tydligt Sverige utgör en bromskloss i det internationella miljöarbetet. På något märkligt sätt lyckas de ändå, för såväl sig själva som för en stor del av omgivningen, bibehålla myten att Sverige är ett föredöme när det gäller all naturvård, inte minst när det gäller skogsbruk.
Nyligen visade SVT i Vetenskapens värld ett avsnitt som beskrev en mer sanningsenlig bild av svensk skogsindustri än den som målas upp i skogsbolagens propagandafilmer (till exempel reklamkampanjen ”Den svenska skogen”). Av programmet framgår att Sverige halkat långt efter Finland när det gäller alternativa skogsbruksmetoder, och att den svenska konservativa inställningen drabbar såväl klimat som biologisk mångfald och inte minst ekonomin, allra främst de många småskaliga skogsägare som såväl skogsorganisationer som riksdagspolitiker påstår sig företräda. När det gäller restaurering av naturen blir det väldigt tydligt att vi nu måste bistå naturen i dess återhämtning till mer livskraftiga ekosystem, som i sin tur är fullständigt nödvändig för att människan ska kunna överleva på den här planeten på lång sikt.
Under hösten 2022 är Tjeckien ordförandeland i EU och efter nyår tar Sverige vid. Tjeckien har tydligt visat att man har goda ambitioner att driva arbetet med restaureringsförordningen framåt. Tyvärr hyser vi inte lika goda förhoppningar när det gäller Sveriges agerande som ordförande, främst grundat på att Sverige hittills varit ett av de länder som varit allra mest kritiskt till den föreslagna förordningen om restaurering av naturen. Riksdagen röstade till och med igenom att Sverige skulle skicka ett klagomål till EU-kommissionen, där man i princip menade att EU inte ska lägga sig i hur Sverige bedriver skogsbruk . En synpunkt som redan tidigare framförts av skogsindustrins företrädare, som menar att skog helt borde undantas från EU:s regler om skydd och restaurering av natur. Dessbättre kan Sverige som ordförandeland inte driva sin egen politik fullt ut, utan måste agera samordnande och konstruktivt.
EU-kommissionens förslag till restaureringsförordning skulle verkligen kunna bli en milstolpe för naturen, klimatet, och för mänskligheten. Återställning av bland annat torvmarker, sumpskogar och sjögräsängar kan lagra enorma mängder kol och förordningen kan därmed bli en vändpunkt för såväl klimat som biologisk mångfald.
Några av restaureringsförordningens viktigaste punkter är:
- Ett övergripande mål att 20 % av land and hav inom EU ska på något sätt kunna definieras som ”återställda” år 2030.
- Tidsbegränsade åtaganden för naturliga habitat baserade på livsmiljödirektivets bilaga 1.
- Resultatbaserade mål för restaurering av jord- och skogsbrukslandskap (till exempel återhämtning för de fåglar som lever där).
- Åtagande för medlemsstater att ta fram restaureringsplaner för vad som ska återställas och hur det ska finansieras.
Förordningen förhandlas nu inom EU:s olika institutioner, och inom varje medlemsland. För svenskt vidkommande pågick ett remissförfarande fram till sista oktober. BirdLife Sverige anser det angeläget att stödja förslaget och lämnade därför in ett remissvar. Våra ståndpunkter är i stort samstämmiga med övriga miljö- och naturvårdsorganisationer i Sverige, och med stöd av vetenskapen vet vi att Europas natur måste återuppbyggas. Oavsett vilket egenvärde vi tilldelar naturen och de ekosystem den består av, så är det otvetydigt att restaurering även måste ske för mänsklighetens skull.
Nyttan av genomförda restaureringsåtgärder kommer med stor marginal att överväga kostnaderna (en kalkyl visar på en återbäring som uppgår till 8 – 38 gånger varje investerad euro). Vinsterna kommer därmed att bli stora, för såväl enskilda svenskar som landet Sverige, och skulle även garantera förutsättningarna för vårt framtida välstånd genom förbättrad vattenkvalitet, minskade utsläpp av klimatgaser, ökad kolinlagring, minskad sårbarhet mot väderfenomen och naturkatastrofer, mindre risk för angrepp från exempelvis granbarkborre, ökad pollination, bättre förutsättningar för levande landsbygd (inklusive arbetstillfällen) samt stärkta sociala och kulturella värden, såsom friluftsliv och jakt.
”Det är hög tid att Sverige åter visar sig vara en nation som tar ansvar för den natur och det välstånd som vi åtnjuter och har att förvalta”, säger Lotta Berg, styrelseordförande i BirdLife Sverige.
Hon fortsätter:
“Det tydligaste sättet vi kan göra det på är att under vårt ordförandeskap i EU ta en tydlig ledarroll för att restaureringsförordningen ska bli en framgång. Sverige får inte verka för försvagningar som syftar till kortsiktig ekonomisk vinning. Istället måste vi se till nödvändigheten av omställning och återuppbyggnad – för Sverige och för EU:s bästa.”
BirdLife Sverige uppmanar medlemmarna i Sveriges Riksdag och Regering att anta
förslaget till ny EU-förordning om restaurering av natur inom EU.
