BAKGRUND

Fram till 2014 hade Taxonomikommittén hela Holarktis som bevakningsområde, för att därefter reduceras till Västpalearktis. TK har följt en egen systematik, men huvudsakligen efter Voous (1973, 1977) fram till 2018 och sedan efter IOC:s lista, men med avsteg både vad gäller sekvens, släktesindelning och artstatus. Motivet att hålla med en egen lista grundade sig i den röriga situationen globalt med flera olika konkurrerande världslistor, var och en med en egen systematik. Syftet var att mer fokuserat fånga in kunskap om fåglarna i vårt närområde. Andra länder har gjort detsamma, med resultatet att röran regionalt varit än större. Försök att harmonisera listorna via AERC har strandat.

Efter ett initiativ på internationella ornitologiska kongressen 2018 påbörjades dock ett arbete att förena tre av världslistorna (eBird/Clements, HBW/BirdLife International och IOC) till en gemensam global fågellista. Detta har nu utmynnat i den enade och självständiga listan AviList, som offentliggjordes 11 juni 2025. Därmed faller argumenten att hålla med en egen systematisk lista, varför TK i samråd med BirdLife Sveriges styrelse valt att ansluta.

Övergången medför ett större antal ändringar, bland annat på grund av olika tolkningar av data. Där intar AviList en mer konservativ hållning än TK haft. Följden blir att ett antal arter slås ihop i avvaktan på fler studier. TK har också ofta agerat förhållandevis snabbt med att implementera ny forskning. AviList har i sin första version fokuserat på arter där bedömningen skiljer sig åt mellan världslistorna och inte prioriterat nya rön. När denna forskning beaktas i senare versioner av AviList kan alltså arter som TK tidigare urskilt, och som nu slås ihop, delas upp igen.

Systematiken över artnivå justeras också något. TK:s Martin Stervander har fått förtroendet att ordna den globala sekvensen av ordningar, familjer och släkten efter de senaste forskningsresultaten. Martin och TK:s Gustav Asplund har även på liknande sätt uppdaterat sekvensen av arter inom de släkten som finns representerade i Västpalearktis. På så vis är ordningen i Sverigelistan och VP-listan á jour och så stabil som möjligt under en längre tid framöver.

Den högre systematiken av ordningar och familjer följer Stiller m.fl. (2024), som Martin Stervander varit delaktig i och redogör för i Vår Fågelvärld 5/2024. Bland de större förändringarna märks att doppingfåglar och flamingofåglar tillsammans placeras direkt efter hönsfåglarna, som systergrupp till alla andra fåglar utom ratiter (där exempelvis strutsen ingår), andfåglar och hönsfåglar. Vidare flyttas kladen Strisores, med  bland andra nattskärror och seglare, till efter pelikanfåglarna. De står närmast kladen Phaethoquornithes (ibland benämnd Ardeae), med lommar, storkar, skarvar, pelikaner, hägrar, med flera.

Vissa förändringarna bottnar i ett mer regelmässigt sätt att återge släktträdet i form av en lista. För AviList har Martin Stervander skapat ett regelverk som bygger vidare på lösare traditioner, vilket än mer bidrar till sekvensens stabilitet. Mer om principerna bakom kan läsas här. [English version: Principles for linear sequence of AviList]