Den 6 december kablade vindkraftsföretaget OX2 ut en nyhet som sannolikt kommer att användas av branschen för att visa att ”den överdrivna oron [för att kungsörnar påverkas negativt av vindkraftsetablering] inte är befogad.” Det menar i alla fall Jan Olof Dahlin, projektledare för vindkraftparken på Glötesvålen, ett lågfjäll (1 010 m.ö.h.) som ligger ca fyra mil nordväst om Sveg i sydvästra Härjedalen. Det hör till saken att förekomst av kungsörn och havsörn väger tungt när tillståndsmyndigheter bedömer miljöpåverkan som kan uppkomma av vindkraftparker och vindkraftsbranschen har på olika sätt försökt få lägre krav på hänsynstagande för att lättare få tillstånd. För ett par år sedan anlitades advokater för att driva frågan att tolkningen av Artskyddsförordningen innebar en för strikt implementering av de ursprungliga skrivningarna i EU:s två viktigaste naturvårdsdirektiv, Fågeldirektivet respektive Art- och habitatdirektivet. Skyddet av örnar har dock varit fortsatt starkt när svensk lagstiftning tillämpas på vindkraftsärenden, ett synsätt som vi i BirdLife Sverige ställer oss bakom. Vindkraftens påverkan är ofta osäker och ska dessutom adderas till många andra hot. Då är det rimligt att försiktighetsprincipen får råda.
OX2 framhåller gärna att man vid den slutgiltiga placeringen av verken på Glötesvålen höll 200 meters avstånd till en brant som de närmast boende kungsörnarna i första hand patrullerar. Detta var emellertid ett krav från tillståndsmyndigheten. Vad gäller slutsatser från uppföljningsstudien kan konstateras att de två reviren inte verkar ha påverkats i någon större utsträckning av vindkraftparken, vilket givetvis är jättebra. Däremot är möjligheterna för vindkraftsbranschen att få önskad draghjälp av rapporten högst begränsade. Att någon påverkan skulle noteras var knappast att vänta. Själva Glötesvålen är inte någon viktig del i något av reviren (att döma av den låga närvaron är själva platån uppenbarligen inte attraktiv som jaktmark) och bona är belägna på tämligen behörigt avstånd (>4 km), vilket medför att antalet flygningar i närheten av vindkraftverken blir lågt. Om alla vindkraftparker placerades på samma avstånd och i områden med lika låg risk som vid Glötesvålen skulle vi inte behöva lägga så mycket tid på dessa frågor.
En slutsats som framhävs i rapporten är att örnarna i viss mån stördes under uppförandet av vindkraftverken, men att de sedan vant sig och återgått till sina tidigare vanor (vilket förvisso rimmar illa med citatet ”Att flygningarna närmare än 1,5 kilometer från vindkraftverken dessutom minskat de två säsongerna med vindkraftverk visar kanske också att kungsörnarna undviker området i större utsträckning än innan det fanns vindkraftverk där”). Man hänvisar i sammanhanget till statistiskt säkerställd minskning i antalet flygningar på den södra sidan av Glötesvålen under det andra byggåret. Resonemanget är dock minst sagt skakigt, vilket nedanstående granskning visar.
Det andra året efter uppförande av verken noterades ingen flygning av gamla kungsörnar uppe på Glötesvålen och totalt 17 flygningar närmare än 1,5 km från vindkraftverk (30 året före). Innan byggtiden var antalet sådana flygningar i medeltal 32 per år och under byggnationsåren 17 (enligt texten, 18 enligt tabellen). Författaren gör sedan en lite udda beräkningsanalys: ”Slår man ihop uppgifterna från de två åren med driftsatta vindkraftverk blir värdet 24 vilket är närmare 32 än 17. Det tycks som om en viss anpassning sker.” Medelvärdet 24 (avrundat från 23,5) ligger förvisso ungefär mittemellan 32 och 17 (dock närmare 17!), men att hävda att örnarna anpassat sig till vindkraftverken känns lite väl magstarkt efter ett år med lika lågt antal registrerade flygningar inom 1,5 km från vindkraftverken som medelvärdet för byggnationsåren (då störningen förekom).
Avståndet 1,5 km från vindkraftverken förefaller dessutom väl stort för att försöka utläsa tillvänjning. Och vad den säkerställda statistiken anbelangar, vilka siffror pratar vi om? Här har jag förvisso inte kollat delrapporten från det året (2013), men medelantalet flygningar för byggåren 2011 – 2014 är 6. Vi pratar alltså om i genomsnitt 6 flygningar som registrerats under totalt 13 observationsdagar utslagna på ett år. Om antalet flygningar minskar från 9 ett år till 3 följande år (vilket alltså ger medeltalet 6) så är minskningen statistiskt säkerställd, men vad säger att det inte enbart beror på slumpfaktorer? Det är helt enkelt ett alltför litet stickprov av antalet flygningar som ett kungsörnspar gör inom sitt revir för att dra några säkra slutsatser. Det resoneras heller inte kring andra möjliga orsaker till det lägre antalet flygningar under det andra byggåret (t.ex. bytestillgång) än just störning från vindkraftverken.
Det är i sammanhanget också viktigt att poängtera att det kan ta lång tid innan effekterna av en exploatering blir synliga. Ofta krävs åtminstone ett generationsskifte i populationen eftersom fågelindivider generellt är trogna sitt revir. Kontrollprogram som mäter effekter/förändringar bör således fortgå åtskilliga år efter att vindkraftparken tagits i bruk. Vi i BirdLife Sverige anser att en inventering vart tredje år i totalt ca 20 års tid (alternativt vindkraftverkens livslängd) är ett rimligt standardkrav på en uppföljningsstudie, om man har ambitionen att resultaten ska bli vägledande. Runt Glötesvålen har inventeringar utförts fyra år innan byggnation, tre år under byggtid och två år med verken i drift. Räcker det? I det här fallet kanske, eftersom eventuella förändringar i kungsörnarnas beteenden eller häckningsframgång svårligen skulle kunna härledas till vindkraftparken på Glötesvålen. (Det krävs enormt långtgående och mycket väl genomförda studier för att med vetenskaplig säkerhet knyta ens en mycket kraftig populationsnedgång eller beteendeförändring inom ett så begränsat område som en vindkraftpark till just påverkan från vindkraftparken.) Denna studie är alltför liten i omfattning (bl.a. i förhållande till den totala tiden) och tar inte hänsyn till viktiga parametrar såsom födotillgång. Värdet måste således anses vara tämligen litet.
Men jag vill ändå avsluta i positiv anda. Intentionen från tillståndsmyndigheten, dvs. att besluta om en uppföljningsstudie för att se eventuell påverkan på kungsörn, var god. Och inom BirdLife Sverige är vi givetvis tacksamma att studien inte kunde påvisa någon effekt. För tänk om den gjort det – då hade populationen verkligen varit utsatt för stora risker, med tanke på hur många kungsörnspar som är eller riskerar att bli grannar med en vindkraftpark.
(Daniel Bengtsson)
