Biätare är ett fågelsläkte med störst utbredning i tropiska trakter. Endast två arter häckar i Europa, och den ena av dessa (grön biätare) enbart i det sydöstligaste hörnet. Även den andra arten, den som bara kallas biätare, är utpräglat sydlig med normal förekomst från Centraleuropa och söderut. Därmed sagt att detta släkte och denna art är värmeälskande. Därför känns det nästan märkligt att vi denna blöta och svala sommar verkar ha fler biätare i Sverige än annars.
De senaste dagarna har provisoriska stängsel satts upp runt några grusgropar på Schäferiängarna på Öland. Groparna har gjorts av nötkreatur och frekventeras regelbundet av dessa. Men det är för att hålla djuren borta som stängslen satts upp. I groparna har nämligen några biätare grävt ut bohål. Förhoppningen är nu att stängslen ska hjälpa till att ge biätarna husfrid.
Det är inte första gången som biätare försöker häcka i Sverige. Det har hänt vid några tillfällen tidigare, första gången vid Gårdby på Öland 1976. Därefter har häckningar konstaterats även i Småland, Skåne och Blekinge. Biätaren är årlig i Sverige och har faktiskt setts i snart sagt alla svenska landskap, men häckning hör ändå till det ovanliga och har tidigare satts i samband med ovanligt varmt väder i maj månad. Så var det rakt inte i år. Tvärtom var maj den kyligaste och blötaste på många år. Som bekant har denna vädertyp fortsatt därefter.
Trots detta har det rapporterats ovanligt många biätare denna sommar. Den allra första sågs i Västmanland redan 1–2 maj och därefter har arten setts i åtminstone tio olika landskap, som nordligast i Skaulo i Lule lappmark 29–30 maj. Det har även setts ett par större flockar, bland annat den sannolikt största som hittills noterats i Sverige. Upp till 25 ex. höll till på södra Öland under perioden 5–9 juni och i samma veva sågs 11 ex. vid Hoburgen på södra Gotland 7 juni. Möjligen är det några av individerna i den stora Ölandsflocken som stannat kvar för att häcka.
De biätare som häckar i Europa är tropikflyttare. De övervintrar i tropiska Afrika och ger sig iväg söderut under augusti–september. Till södra Europa återvänder de huvudsakligen under andra halvan av april, till Centraleuropa något senare. De svenska fynden är normalt koncentrerade till några veckor runt månadsskiftet maj/juni.
Födan utgörs uteslutande av insekter, och som namnet antyder står bin och andra steklar ofta på menyn. Eftersom de sistnämnda är försedda med gaddar och gift, har biätaren en effektiv metod att göra sig kvitt detta problem. En infångad geting eller ett bi gnids mot en gren varpå gadden och giftblåsan stryks av mot grenen. Men det finns även iakttagelser som pekar på att biätare kan göra sig av med giftet i luften. Under vintern i Afrika strövar biätarflockarna runt och lever då även på svärmande myror och termiter.
Totalt finns det 27–31 arter biätare i världen, beroende på vilken taxonomi man väljer att följa. Förutom de båda som förekommer i Europa och angränsande områden är de flesta arterna begränsade till Afrika, medan åtta förekommer i Syd- och Sydostasien, en i Australien samt en enbart i Mellanöstern och på Arabiska halvön.
(AW)
Läs också på Ottenby fågelstations sida om biätarna där:
https://birdlife.se/ottenbyfagelstation/press-arkiv/nyheter/?item=art_art-s1%2F4091
Biätaren är en mycket vacker fågel som dessutom flyger på ett synnerligen elegant sätt. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
