Det argumenteras emellanåt att den ideella naturvården sällan kommer till tals i juridiska sammanhang. I denna nyhet refereras två mål som berör vindkraft, ett från Öland och ett från Västergötland, som bevisar motsatsen.
I det förstnämnda ärendet har BirdLife Sverige och dess regionalförening Ölands Ornitologiska Förening (ÖOF) gemensamt överklagat ett tillstånd att uppföra tre vindkraftverk på en höjdrygg, där det regelbundet ses bl.a. röd glada, havsörn och bivråk. Även om inga kända boplatser finns inom den ofta tillämpade skyddszonen (2 km) anser föreningarna att den stora närvaron av känsliga rovfågelarter på platsen diskvalificerar den som lämplig för vindkraftsetablering. Vidare har området inte inventerats tillräckligt för att utesluta att häckning av nämnda arter förekommer inom skyddszonen.
Mark- och miljööverdomstolen slår nu fast i sin dom (som ej går att överklaga) att ”Utredningen inför en etablering av vindkraftverk ska vara tillräcklig för att kunna bedöma om verksamheten är tillåtlig, inklusive uppgifter om påverkan på fåglar. Vilka krav som ställs på utredningen avseende påverkan på fåglar ska baseras på områdets betydelse som fågellokal samt kända uppgifter om förekomst av fåglar i området.”
Vidare skriver domstolen att ”Vindkraftverken i nu aktuellt fall ska placeras nära en höghöjdsrygg på västra Öland. Höghöjdsryggen skapar vindförhållanden som är gynnsamma för bl.a. rovfåglar som använder sig av vindarna för att söka efter föda… Mark- och miljööverdomstolen finner att kunskapsunderlaget vad gäller förekomsten av fåglar och deras rörelsemönster inom området är bristfälligt. Utredningen som ligger till grund för anmälan om vindkraftsetableringen är därför inte tillräcklig för den prövning som ska göras i fråga om den valda platsen uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken.” Domstolen upphäver därför underliggande instansers beslut om tillstånd och återförvisar ärendet till kommunen för vidare handläggning. Det innebär att bolaget, i den mån man vill driva processen vidare, kommer att krävas på bättre inventeringsunderlag vad gäller rovfåglar i det aktuella området.
I det västgötska målet har mark- och miljödomstolen också fastslagit vikten av välgrundade data för att rätt beslut ska kunna fattas. Där har nämligen Västergötlands Ornitologiska Förening (VgOF) kunnat belägga viktiga förekomster av skyddsvärda fågelarter genom sina medlemmars idoga observationer som rapporterats in på vederbörligt sätt till Artportalen. Mark- och miljödomstolen anger i domskälen att ”Föreningarna har genom att medlemmar vistas i området eller dess närhet mycket ofta och under en lång följd av år möjlighet att göra heltäckande observationer av fåglars flygmönster. Motsvarande observationsverksamhet kan inte rimligen bedrivas inom ramen för framtagandet av en miljökonsekvensbeskrivning.” Detta är en mycket viktig poäng som BirdLife Sverige hoppas kunna bli vägledande. Det har annars ofta förefallit som att konsultrapporter (som ofta baserar sig på mycket begränsad inventeringstid) anses mer trovärdiga än den ofta långa erfarenhet och stora kunskapsbas som finns hos ornitologiska föreningars medlemmar.
(Daniel Bengtsson)
